MVG på julen 2008

Tillbaka i gula huset. Pojkarna leker med sina nya julklappar. Maken leker med sin gitarr och Finblomman nojsar med sina fingrar. Inte ens jag har behov att ta mig ut ur huset. Efter fem dagar i Småland hos mormor och morfar och med kusinflickan och hennes familj och en dag i Bälinge hos goda vänner är vi helnöjda. Vilken ovanligt skön och lugn jul.

God Jul

God Jul i stugorna. Nu firar vi jul för fullt. Hoppas ni alla får en skön jul. Generalen har ritat en karta för att Tomten ska hitta till mormors hus. Så det ska nog gå.

faran är över

Faran är över. Den röda varningsflaggan tas ner. Det var bara lilla jag som kräktes i söndags, och sedan ingen annan. Nu behöver folk inte vara rädda för oss längre. Jag hade väl en egen variant av Lillebrors febersjuka. Så här efteråt känns det ganska bra att inte ha ätit på fyra dagar...

Sömn

Sömn.
Jag har ett komplicerat förhållande till sömn. Har alltid haft det.
Jag som är ångloket själv, förutom under några år för länge sedan på gymnasiet.
Men det här med sömnen. Det kan knäcka mig.
Faktiskt att det har hjälpt att få barn. Att amma gör mig så trött att jag somnar snabbt.
Men ibland går det inte i alla fall.
Det var nog sviterna av kräksjukan och oro för Finblomman, som fick mig att ligga vaken.
Sov gott kära vänner, för det ska jag göra i natt.

jag bara undrar

Jag bara undrar:
1. Vem kommer att kräkas här näst?
2. Vill mormor och morfar verkligen ha kräksjukan i julklapp?
3. Vem ska städa det gula huset? Jag säger som Lillebror; JAG VILL INTE.

Stackars Finblomma

Älskade Finblomman är sjuk. Men när maken och jag gled in på barnakuten i dag med henne kändes det annorlunda än tidigare besök. Jag var inte lika orolig. Hon är väldigt förkyld, har svår hosta och sov knappt i natt för det täta snoret. Jag hade packat med min julstrumpestickning och tidningar till maken. Vi har ju varit med förr och vet att det kan ta tid. Men vi fick snabbt träffa en bra barnläkare som kollade att hon inte hade biljud på lungorna och ordinerade hostmediciner. Alltså vanlig förkylning. Han noterade att vi kunde alla medicinerna på våra fem fingrar. Och vi berättade om de mindre roliga besöken på samma akut med en fem veckor gammal Lillebror som då fick RS första gången och när generalen haft astma attacker.

När vi åkte hem var vi ännu mindre oroliga. Visst har vi några jobbiga hostiga nätter framför oss. Men det är så skönt med tredje barnet att man vet att det finns ett ljus i tunneln.

Fast det var en sak jag inte sa till läkaren; Att jag kräktes i natt och hade feberfrossa. Så nu är frågan vem som kräks härnäst.

Notera: bra dag

Så här mycket såg vi av luciatåget.
I dag är det en bra dag. Notera detta. I dag är det en bra dag.
Jag inser att jag gnällt en del senaste veckorna. Men idag har vi flyt. Vi var uppe tidigt hela familjen. Kvart över sju var det samling på dagis för luciatåg utomhus. Generalen var tomtenisse och lillebror pepparkaksgubbe. Friska och söta och glada bägge två. Trots regnet. De minsta barnen på dagis lyftes ut som små paket i sina tjocka korvutstyrslar (overaller under lucialinne eller tomteklädsel) och de turades om att gråta högjutt. Men luciasångerna hördes ändå. Och fint var det. Sedan gick vi in och åt lussekatter.

Att bli bekräftad

Jag har ett stort behov av BEKRÄFTELSE och mycket mer så när jag inte jobbar, utan är hemma med barn. Särskilt när de är griniga, vilket de ofta är, och inte ger mig den BEKRÄFTELSE på att jag är smart och med min tid, som jag behöver.
Men i dag fick jag det på ett annorlunda sätt. Jag ringde runt till alla föräldrar i killarnas dagisgrupper för att ta tag i en presentinsamling till fröknarna till jul. Och jisses vad alla prisade mitt initiativ. Jag, som dragit mig för att göra dessa samtal, blev ju riktigt stärkt av att göra detta.
Kanske ska jag be föräldrarna, som betalning för min insats, att de ringer mig en gång i veckan och påminner mig om hur bra jag är.

två gånger om

Jag läser veckobrev från jobbet. Nu har det hänt igen. En kollega har fött barn. Det är andra barnet hon får och jag hade ingen susning om att hon var gravid. Den här gången är det väl mer förklarligt- jag har varit föräldraledig och vår arbetsplats är mycket större nu. Men första gången var vi gravida samtidigt och jag anade inget. Hon födde två månader efter mig och hon sa inget till någon tror jag, förutom chefen. Och hon tvingades sitta och lyssna på ett helt gäng med gravida med alla möjliga åkommor, utan att delta och utan att berätta för oss. Hoppas hon berättade för några den här gången. För visst blir det roligare då?!

Sjuktider

Lillebror är fortfarande febrig. Vaknade förvirrad mitt i natten när febern började gå ner. Kunde inte bestämma sig för om han skulle sova hos oss eller i sin säng. Så jag har lallat runt med honom och mellan varven har jag ammat. Maken behövde sova efter sin sjuksejour, men det gjorde han väl knappast heller. Finblomman hostar också. Generalen ledsen för att han måste gå till dagis när Lillebror är hemma. Jag skäms för att jag tar dit honom då. Men jag har inte sovit sedan tre i natt och då är jag ingen bra mamma. Trött mamma blir tjatig mamma. Vissen. Måste vila.

Daddy och prinsessan

Vi hade en av mina farbröder och hans fru på besök i helgen. Lillebror ville visa dem våra "tavlor". Bland annat vårt bröllopsfotografi.
- Det är Daddy och prinsessan, sa han.
Det är enda gången i mitt liv någon liknat mig vid en prinsessa . Att det var tio år sedan och att han inte ens fattat att det var jag spelar väl mindre roll.

Frustrerad

I dag har jag inte gjort något vettigt utan mest blivit frustrerad och ätit några lussekatter så jag blir ännu mer frustrerad. Sjuk lillebror, sjuk make. Gömde de gnälliga högljudda barnen i källaren när maken fick återkommande samtal från pressen om en undersökning de gjort på jobbet. Ja, jag var också i källaren MED dem om det nu lät som något annat.

Julbrev

Min far och jag har många gemensamma intressen. Ett är att vi bägge gillar att skriva julbrev. Han skulle nog snarare uttrycka sig i termer som att "det är ett jävla jobb", men det betyder att han tycker det är ganska skoj. Förutom att skicka skrytfoton på barnen varje år skriver jag alltså kopierat brev till alla vänner i utlandet inför julen, med personliga hälsningar. Och det är så väldigt kul när svarsbreven börjar dimpa ner i den annars mest reklamfyllda brevlådan. Highschoolkompisen från Utah, familjevännerna i Tanzania, makens 100-åriga morsmoster i Kalifornien och kusinen på Hawaii hör vi av en gång om året, genom julbrev. Och det hade inte varit samma sak att få mejl från dem.

Utmaningen

Zoila utmanade mig för några dagar sedan...
Håll till godo!

Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 favoritprogram
1. Brottskod försvunnen
2. Oskyldigt dömd
3. Livet i Fagervik (pinsamt, jag vet, vi har bara tre kanaler..)
4. Aktuellt
5. Rapport
6. ??
7. ??
8.??

8 saker jag gjorde igår
1. Blev väckt för femte gången klockan fyra av barn/bebis och gick upp istället
2. Fick hjälp av morfar, som hälsar på, att ta pojkarna till dagis
3. Skrev julbrev
4. Skrev julbrev (jag tycker det är roligt!)
5. Gav Finblomman gröt till lunch (hon började få smaka mat på lillebrors födelsedag)
6. Bakade pepparkakor med barnen och mormor
7. Åt pizza till middag som morfar bjöd på
8. Somnade klockan nio

8 saker jag ser fram emot
1. Luciafirande
2. Att vara lediga alla tillsammans i jul
3. Att barnen börjar dagis igen när vi är trötta på att vara tillsammans
4. En helg i vår hos malinologer med gamla kompisar
5. Italienresa
6. Sälenresa
7. Att barnen blir äldre
8. Att åka iväg med bara maken framöver


8 favoritrestauranger (restaurang vad är det?)
1. Indian Garden
2. Sahara (finns den kvar?)
3. Dragon House
4. Folkhemmet
5. Den Italienska Delin i Snättringe
6. Lampan i Hammarbyhöjden
7. Pizzerian vid Kvarnbergsplan
8. Sushistället i Huddinge centrum


8 saker på min önskelista
1. Att familjen mår bra
2. Julefrid
3. En riktig vinter med snö
4. Rutin på motionerandet
5. Att jag lyckas sälja mina reportage
6. Kul kurs i vår
7. Att lillebror blir blöjfri
8. Att kunna lämna Finblomman på kvällarna

8 personer jag utmanar
1. Malin
2. Martina
3. Liv
4. Ankin
5. Kajsa
6. Frida
7. Tova
8. Kicki

Bixten klarade det

Vi klarade det, Blixten och jag. Gamla volvon och jag har varit på bilbesiktning. I dag gick det geschwindt. Jag tror det är Finblommans förtjänst. Hon var så söt där i bilhallen att alla sura besiktningsgubbar och tanter bara smalt. Blixten behöver inte ens komma tillbaka på en extra besiktning.
Jag minns med fasa förra årets besiktning. Blixten dog på parkeringen, det vill säga battieret dog. Fem minuter innan det var vår tur för besiktning , som vi förstås missade. Jag minns att jag tänkte "det här händer inte mig, nu låtsas jag att jag är någon annan". Klockan var halv sju på morgonen i november, mörkt och ruggigt. I varje stängd bil satt det en sur gubbe. Jag tvingades knacka på ett antal bildörrar innan någon ställde upp och hjälpte mig att ladda bilbatteriet. Det var så pinsamt att jag fortfarande var generad när jag kom till jobbet. Så jag berättade det inte för någon. Förutom maken då, men han blir aldrig förvånad. Jag undrar varför?

Vill inte göra bokstäver

Det bakas lussekatter. Generalen utbrister:
- Du är världens tråkigaste mamma!
- Vad har jag nu gjort för fel, säger jag förorättad.
- Du gör ju bara S när du bakar lussekatter. När det finns ett helt alfabet med olika bokstäver!
Han börjar febrilt kavla till T och L och A och U och gud vet allt.
Jag fortsätter enträget att göra S, något störd dock i min julefrid. Då kommer skottsalvan:
-Daddy, säg till mamma, gastar generalen. Hon är så tråkig. Nu har hon gjort en plåt till med S!
Nästa gång bakar jag ensam. Jag VILL INTE göra olika bostäver.

Myror i brallorna

Efter fyra dagar inomhus med sjuka och förkylda barn och föräldrar fick det räcka. Barnen klättrade på väggarna (eller var det jag?).
Ställde mig crosstrainern i går kväll i ren frustration för att bli av med alla myror i brallorna. Finblomman satt bredvid och hejade. Efter 45 minuter och svett i pannan kändes det bättre. Så bra att jag inte somnade framför teven i ren tristess utan började sticka Lillebrors julstrumpa som legat ogjord i två år. Sedan fick jag repa upp allt jag gjort för det blev fel. Men det gjorde inte så mycket. Jag började alla fall.
Generalen fick springa av sig på bollskolan i dag. Den bästa aktivitet hittills för honom. För mig med- för jag får en timma att sitta och läsa DN under tiden. Sedan åkte vi till Naturhistoriska hela högen och kollade in dinousarierna. Fast lillebror var säker på att vi var på drakteater. Kanske var vi det?
I kväll vet jag alla fall att vi tände adventsljusstaken.

Världsrekord

Hann tänka tanken att det var länge sedan Finblomman bajsade. Tio minuter senare hade hon satt världsrekordet i babybajs genom att bajsa genom alla sina kläder inklusive strumporna, min morgonrock och halva badrummet.
Det blir inget lussekattbak i dag. Jag får så dåliga associationer.

min önskelista

min ego önskelista av tomten
1. friska barn och glad man (frisk med för den delen)
2. lite mer excitement i vardagen
3. en ny häftig utmaning- ett nytt jobb kanske
4. bättre karaktär till mig själv så jag går ner de där resterande kilona

min altruistiska önskelista
1. allas barn är friska och alla män och kvinnor är glada
2. att finanskrisen flyger sin kos
3. att Obama lyckas göra något bra av sin första tid
4 att alla i hela världen är stolta över sina kroppar

not. denna önskelista kan ändras fram till den 23:e

Fjantmedicin

Barnen är ganska pigga igen men det är ju är morgon. Sedan kan de ligga som slagna soldater på krigsfältet framåt kvällen. Själv känner jag mig slagen redan. Molipect är en fjantmedicin, den hjälper inte mot hosta. Låg upp och hostade till teven. Sista jag såg var Advokaterna vid två tiden. Nu börjar jag känna igen november. Och nu har maken feber. Tur vi har knullbullar i frysen.

Knullbullar

Blä-dag. Två urlakade föräldrar och två sjuka barn och en bebis leder till en del konflikter. En sån dag när jag inte klarar av någon dum kommentar och blir mer och mer irriterad på maken. En sån dag när det är bättre att vara ensam hemma med barnen.
Ändå till maken bjuder på knullbullar. Det går inte att vara arg på någon som gör knullbullar. Ja, alltså; han bakade kanelbullar. Och bara det var ju precis vad alla behövde. Men sen har min invandrade amerikan aldrig riktigt lärt att säga kanelbullar utan jag skönjer fortfarande en tendens till att det blir KÖNÖLLBULLAR. Och då smälter jag. För jag tycker det är jättegulligt.

Lazy is smart

Generalen kom till vår säng vid två-tiden, varm som en kamin. Han ville hålla i mina öron- hans lilla njutning och egenhet på jorden. Då somnar han snabbt om men inte jag förstås. Puttade ner honom på madrassen när Finblomman gnydde och ville äta. Somnade om vid fem och sov till Finblomman började kvittra vid sex. Maken konstaterade att bägge killarna var febriga i morses.
Vi tittade trötta på varandra och konstaterade att
- De är febriga. De måste ta det lugnt.
- Det är bra om de tittar på mycket filmer och spela datorspel är helt okej
Genast kändes det lättare. Far och flyg pulkabacke och ambitiösa pysselprojekt.
Lazy mama is a smart mama.

Gör man så i stan

Undrade ni vad jag tänkte på ? Asch, inget särskilt. Mitt kvarter bara. Pratade med en pappa, som bor i närheten, under barnens gympa. Det visade sig att hans faster är närmsta granne med oss. Alltså bor han granne med sin faster. Två hus längre upp bodde en gammal tant och syskonbarnet bor i huset bredvid. Gamla tantens hus har tagits över av barnbarnen. Rena familjeorgien. Sen kom jag att tänka på att min mamma bor granne med sin syster. Och det känns inte lika märkligt. För de bor ju inte i stan. I stan bor väl inte folk grannar med sina släktingar 2008?

Inslagna korvar

Vad skönt med all snö! För barnen menar jag. De såg ut som ett gäng väl inslagna korvar på pulkatallrikar, barnen i pulkabacken på dagis i dag. Även de fröknar som brukar se mer trötta ut åkte glatt i backen. När det blir snö blir alla som barn på nytt.

Inte skönt

Nä, han tyckte inte det var skönt att sitta på flygplatsen. Han hade sett fram emot att ligga i en hotellsäng och zappa mellan kanalerna.

Förseningar kan vara guld värd

Maken var tvungen att åka till Bryssel i går. Så han sjappade i slutet på barnkalaset vid halv fyra i en taxi. Halv nio ringer han från Bromma att de till slut skulle åka. På grund av snöstorm hade flygplatsen varit stängd i Bryssel i fyra timmar. I dag var flyget tre timmar försenad tilbaka av olika anledningar. Jag är glad att jag inte är gift med en EU- snubbe som pendlar ofta till Bryssel och förstås att det inte är snöstorm varje dag.
Å andra sidan, kanske han inte saknade sista halvtimman på barnkalaset och förhoppningsvis hade han något bra att läsa. Egen tid är ju guld värd. Jag ska fråga honom- om han nu kommer hem någon gång.

Lillebror fyllde tre

Det var en intensiv helg. Storebror skickades på barnkalas , medan jag var på barnteater med lillebror, Thanksgivingmiddag hos kompisar med barn plus att bäste lillebror fyllde tre i lördags och igår hade vi BARNkalas hemma för för honom.
För att få lite balans i tillvaron tog jag Finblomman och åkte till Indian garden och åt lunch med fem manliga kolleger i dag. Ville snacka om något annat än...just det; BARN.

Lekpark kontra kultur

Man skulle nog blivit inomhuslekparksägare. De måste tjäna bra med pengar. Jag har lagt en hel del pengar på inomhuslekparker. Lekslott, Barnadiset, Andys och allt vad det heter. Vi har tillbringat förmiddagen i Trollskogen i Skärholmen med ett par dagiskompisar. Där kostade inträdet 150 kronor. Plus att vi köpte lunch, eftersom man inte får ta med det. Men visst hade barnen kul och det är bekvämt att inte behöva släpa med tre barn in till stan.
Förra fredagen var vi på musikmuséet, som Malin tipsade om.
http://malinologer.blogspot.com/2008/11/mysigt-p-musikmuseet_10.html
Det kostade oss 20 kr i inträde och vi kunde ha med lunchmackor och äta i fikarummet. Det var hur inspirerande som helst och barnen provade nya instrument i timmar.

Det finns bara förlorare där

Rödbymålet har avgjorts i hovrätten. Pappan döms till dråp, men får inget straff. Experterna tycker att det är en bättre dom än tingsrättens, där han friades helt. Jag tittar på bilden av Simons mamma, som dödades. Hoppas det känns något bättre för henne efter denna dom. Nog för att Rödbyfamiljen trakasserats i åratal och de flesta av oss sympatiserade med att pappan ville få stopp på förföljelserna av hans son. Men det var ju som om Simons öde glömdes helt ett tag. Det finns bara förlorare i den historian, såväl Rödbyfamiljen som Simons familj.

Där satt den

Svisch. Där satt den -korken i flaskan. Inte riktigt, men spiralen i livmodern. Det blir inga fler barn. Så ni som läser den här bloggen i hopp om att den ska utveckla sig till en galen fyrabarnsfamiljblogg, glöm det.
Jag har gjort mitt.

trött

Genomförkyld. Det dunkar i huvudet. Trött. Lillebror vill inte sova utan gömmer sig i garderoben. Maken lika trött. Klinkar på samma melodi på gitarren som han gjort de senaste veckorna. Vad sitter jag här för. Jag måste sova.

slut på sötebrödsdagar

Det är slut på sötebrödsdagarna på kursen jag går. Finblomman, som blir fem månader i morgon, nöjer sig inte längre med att figurera i kulisserna utan kräver en huvudroll. Hon kommer inte till ro när hon är trött och gnällde tills jag gav upp och gick. Så lämpligt att mamma kommer upp till nästa gång.

Avstämning med lillebror

Dagboksanteckning i nov 2008:
3-årskontroll med lillebror. Han håller låda i 45 minuter och pratar och sjunger flera sånger för sjuksköterskan. Hon är imponerad. Jag är så stolt att kärleken bara svämmar över.
Utvecklingssamtal på dagis med lillebror. Fröken tycker att han är lika harmonisk som han varit sedan den dagen han började på dagis. Han har ingen speciell kompis utan leker med alla. Snäll. Verbal. De har inte ens märkt han reagerat negativt på att få syskon, vilket de brukar göra enligt henne. Kanske är den hittills misslyckade toa-träningen hans egen lilla protest dock.

Allt positivt om lillebror lindar jag runt mitt hjärta. Det kommer säkert samtal om våra barn längre fram i livet med fler problem. Då är det bra att ha grundat med dessa.

vad LÅÅÅNGSAM jag blivit

När jag jobbar skriver jag två längre artiklar, tre medellånga och elva notiser i veckan. Nu när jag är föräldraledig och går reportagekurs har jag svårt att få ihop ett synopsis till ett reportage på två veckor. Och det känns SÅÅÅ jobbigt.

Costanza och Castaneda

Att gå på fest med mig är lite som att släppa ut en efterbliven ko på grönbete. När Boråsvännen på festen i helgen citerade George Costanza tänkte jag att det låter inte alls som honom. Men jag tänkte på Carlos Castaneda och då vandrade tankarna iväg till en gammal pojkvän som var Castaneda freak. Så när när killen bredvid mig började prata om Geroge Costanza sa jag att det var länge sedan jag läste hans böcker och han tittade på mig med stora ögon och sa VADÅ LÄST CoSTANZA?
Jag är nog inte redo att bli utsläppt ur amningskokongen.

Det var så roligt

Jag är så glad att vi har goda vänner och familj runt oss som gör livet så mycket roligare och lättare. Helgens stora Boråsäventyr är över. Jag vill tacka alla medverkande för deras stora insats. Framförallt generalens gudmor /min goda vän för att hon tog hand om generalen hela lördagen och givetvis min bror med familj för att de ägnade hela helgen åt att ta hand om lillebror och även generalen. Det verkar ha gått så bra att vi redan ser fram mot nästa gång.
Jag vill också tacka Boråsvännerna för en otroligt rolig fest med god mat och min gamla kompis i Bryssel för att hon kom hela vägen och alla andra som det var så roligt att se efter så lång tid.
Jag vill också tacka Lages Motell för en lugn natt i sköna sängar utan barnskrik (Finblomman är lugn). Tack också till min kära make för att han körde hela vägen och för hans långa utläggningar om finanskrisen. Jag sov så gott under tiden.

Mitt nya liv

Nu ska jag inledda en ny era i mitt föräldralediga liv- jag har köpt en cross-trainer och en träningscykel. För 1200 kr på Blocket. Och mannen jag köpte dem av var snäll nog att köra hem dem till oss. Så nu ska jag börja träna inför bikinisäsongen 2009. Tänkte ha mitt privatgym i källaren bredvid stora teven. Då borde jag ha någon serie att kolla på medan jag svettas. Tänker förstås genast på Desperate Housewives, som så många bloggkompisar pratat sig varma om. Och jag är väl den enda bloggaren som inte sett den. Så vem har ett gäng filmer att låna ut?

Gå och se Färgskrällen

Hade en härlig kväll UTANFÖR GULA HUSET. Var och såg "Färgskrällen" på Liljevalchs konsthall med tavlor av Sigrid Hjertén, Isaac Grunewald och Leander Engström. Gå och se den! Starka färger och häftiga porträtt! Vi läste boken om konstnärsparet i bokcirkeln för något år sedan. Boken är skriven av Anders Wahlgren, som också satt ihop utställningen. Sedan åt vi på Blå porten, lillebrors gudmor och jag plus Finblomman. Svårt att få ihop hela cirkelgänget när alla har barn och bebisar och karrärer och män. Men just för att alla har så mycket kring sig, är det så skoj och behövligt när vi träffas.

http://www.liljevalchs.stockholm.se/

Ready for take off

Borås, here we come. På lördag åker Finblomman, maken och jag till Borås på 40-årsfest och bor på HOTELL. Det ska bli så roligt. Generalen och lillebror är glada för att de ska få leka med en kompis och gudmor hela lördagen respektive vara med kusinfamiljen. Så alla ser fram emot denna stora händelse.

Att kunna sluta

Generalen är tokig i datorspel. Och nu har vi hittat Dora spel på Nickolodeons hemsida. Jag ångrar att vi gjorde det. Han klarar inte av att sluta. Det blir alltid bråk. Han får inte spela på morgonen, för då vill han aldrig gå till dagis. En timme på eftermiddagen. Och det tycker jag är mycket. Men vi har insett att en halvtimme blir han bara frustrerad av, det räcker inte. Vad gör man.

prematur ångest

Jag känner den närma sig. Julen. Och jag får lite ångest. Advent är fint, att sätta upp fina stjärnor (gud vad många fina stjärnor det finns i år!) och äta lussekatter och se barnen i luciatåget. Och det kan vara lite roligt att köpa några julklappar och skriva julbrev. Men det blir aldrig några julkappar. Det blir massor. Och så är man helt pank i januari. Också ska man komma överens med alla i familjen hela julen.
Men i år blir det annorlunda. I år blir det en fin jul. Please.

bröderna på ljugarbänken

Generalen och lillebror skämtar friskt och det går till så här.
De turas om att sjunga row row your boat sången och så byter de ut sista ordet till paprika, rumpa eller plutt eller liknande också brister de ut i världens gapflabb. Och lillebror myser som en salig hund när vi tycker han är rolig. För alla runt i kring måste också skratta förstås.
De påminner mig starkt om maken och hans brorsa som håller på likadant fortfarande och skämtar när de träffas. Även om det inte är just row row your boat sången. Men det märks att de har samma humor. Jag tycker också de är roliga. Efter tio minuter eller så när jag fattar poängen.

Luther hänger efter mig

När generalen var bebis njöt jag av kafélivet. Nu vill jag oftast vara hemma när killarna är på dagis och njuta av lugnet hemma.
Men det är då han kommer, Luther. Han lämnar mig aldrig i fred. Han finns i mitt förbannade blod sedan generationer och får en att känna sig miserabel.
"Surfa, är det produktivt det? Och den där mackan, skulle du äta den egentligen"
Nu ska jag måla mina dörrar. Hi hi. För jag har märkt att Luther inte gillar oljefärg. Ett sätt att bli av med honom en stund. Har ni några andra tips?

Skärp dig mamma

Vi gjorde det. Vi var allihopa med kusinfamiljen och nyanlända mormor på Restaurang Dragon House i söndags. Min kinesiska svägerska tycker att de har väldigt god kinesisk mat och har velat ha med oss dit länge. Men jag drar mig som ni vet lite för att ta med kaosfamiljen på restaurang. Faktiskt gick allt strålande. Hade tagit med pysselböcker och ritblock och det hjälpte. Lillebror vägrade äta, men det är ju en baggis. 7-eleven ligger nära så jag fick köpa smörgås till honom där. Och lillebror la sig under en farbrors ben och gallskrek en gång när han blev arg på sin storebror, men mormor kunde distrahera honom. Jättegod mat var det.
När vi gick ut tappade jag vantarna på golvet. Då tittade generalen strängt på mig och sa:
- Skärp dig mamma, vi är faktiskt på restaurang!
http://www.dragonhouse.nu/

Finblomman växer

Det är så häftigt att se Finblomman växa för var dag. Hon blir mer och mer en egen person. Det är så fascinerande att denna lilla person tror sig äga halva min kropp och hon domderar som om hon aldrig gjort annat. Hon sliter och drar i mitt bröst när jag råkat ge henne fel sida och mjölken sinar. Hon blir irriterad. Men annars är hon världens solstråle som skrattar så fort någon ger henne ett ögonkast. När jag har med henne till universitetet är hon helt slut efteråt. Hon ler och skrattar åt alla hela dagen så hon får träningsvärk i hela ansiktet.
Visst kan hon gråta när brorsorna kramar henne för hårt. Men sekunden efteråt fyrar hon av världens leende åt dem igen. Och skrattar högt gör hon bara när hon hör dem skratta.

Uppläxad av fröken

Telefonen ringer. Jag målar en dörr i källaren och det tar en stund innan jag svarar. Det är lillebrors dagisfröken.
"Så nu får vi äntligen tag i dig. Jag sa det, att när man är hemma kan man tydligen prata i telefon hur länge som helst. En och en halv timma. Hon pratar nog med sin mamma, sa jag här".
"Jag har målat i källaren, så det begriper jag inte. Kanske telefonen har varit av" säger jag.
"Skulle det vara Finblomman då? säger fröken, det vore konstigt.
Jag säger inget mer. Lillebror hade kräkts vid lunchtid och nu ligger han hemma och sover.
Ps Ja, det är samma fröken som med bajspåsarna.

Kenya firar dagen lång

Fick just mess av mamma, som är i Kenya. I dag har de utlyst nationaldag i hela landet för att fira Obamas seger. Hela världen firar verkligen! Ankin äter tårta med Obamas motiv i Thailand och i Kenya får alla ledigt för att fira en hel dag. En del länder är bättre än andra på att hitta anledningar att fira! Men förväntingarna är onekligen höga på världens nye messias. Kom ihäg att han är bara en människa...

När Obama sprang i mål

När maken kom hem bad storebror att få se fler bilder på Obama på datorn.
- Jag vill gärna se en bild på när han springer i mål, sa han.

Change has happened

Det var nästan som att föda barn i natt. Vilken spänning och vilken glädje. Barack Obama har just blivit vald med en övertygande majoritet till USA:s president. Maken väckte generalen med orden att "idag är det en bra dag för det har hänt något väldigt stort". Vad häftigt om han kan komma ihåg denna historiska dag när han blir gammal.

tänkte inte på det

Nu är den här. Säsongen när hallen översvämmas av sura vantar, trasiga sockor och halskragar, overaller och jackor och kompisarnas mössor i stället för de egna. Jag som aldrig kunnat hålla reda på mina egna vantar. Vi har en rejäl korg för alla i familjen i hallen. So faar so good. Men de små vanthelvetena måste ju komma dit också. Och de måste komma med hem från dagis. Jag som har fullt upp med att få med barnen hem. Det är en prövning att gå igenom dagistorkskåp när påklädda otåliga barn står och väntar.
Man skulle behöva en magister i organisationskunskap för att bli trebarnsmamma.

Vilken kampanj

Det är fullt i familjens mejlbox. I kväll var det Al Gore som mejlade, men mest är det Michelle och Obama. Alla som bidragit med något till Obamas kampanj får uppdateringsmejl. Jag är otroligt imponerad av kampanjen. Och nu har han lyckats få 3,2 miljoner människor att bidra. Det häftiga är inte den totala summan utan att det är så många som bidrar med litet.
Hoppas att det går bra i morgon. Och hoppas att han kan infria en del av alla skyhöga förväntningar på honom.

Russell
Thank you for being there for this movement when we need you most. As Barack always says, real change doesn't happen from the top down. It happens from the bottom up. It happens because of people like you. We can't wait to see you backstage, Michelle P.S. -- If you can't make a donation, you can help get us across the finish line by volunteering to help get out the vote:http://my.barackobama.com/november

viktiga är att komma framåt

Maken har jobbat mycket senaste veckorna. Han kom hem efter åtta ikväll. När jag är ensam med barnen känner jag mig lite som den här kossan som ska få den trasiga bilen att gå framåt. Inga extravaganser. Det gäller bara att komma framåt. Och sen pusta. Och är jag på bra humör senare kan jag gå och pussa dem i nacken.

Jag gillar dem bäst när de sover.

Härliga skratt i källaren

Vi hade två tjejer boendes i källaren i helgen, min kusin och hennes amerikanska värdsyster från hennes utbytesår. Alla i familjen var lika förtjusta i besöket. Två härliga glada tjejer som fyller källaren med skratt, det kan inte bli bättre. Här ploppar Tova upp efter sitt år i USA som vilken kompis som helst och jag har svårt att tro att hon är tjugo är yngre än mig. Var det inte igår som jag själv var iväg? Tovas mamma- min yngsta faster, som är tio år äldre än mig- var själv iväg som utbytesstudent och har inspirerat mig till bland annat utbytesåret i USA. Och nu är cirkeln lite sluten när Tova delar de här erfarenheterna.Man växer av att resa och bo med andra människor.

tanka kraft och stämning

Lillebror och jag gick till kyrkogården. Fullt med ljus överallt. Kyrkan var öppen, full med ljus och sång. Lite drive- in gudstjänst. Man kunde komma och gå som man ville.

-Åh, vad fint, sa lillebror när han såg alla ljusen.

Vi sög in stämningen bägge två och gick fram och tände några ljus och jag tänkte på morfar och farfar bland andra.

Jag skulle gå till kyrkan oftare och hämta kraft om de hade drive-in-service. "Jag åker till kyrkan och tankar lite goda tankar, när jag handlat" kunde man säga en onsdagskväll.

Ljusen lyser upp i mörkret

I kväll tänder vi ett ljus på minnesplatsen i trädgården för lilla bebisen som dog i min mage, innan Lisa kom. Också ska jag se vem som vill se vill följa med mig till kyrkogården för att se ännu mera ljus. Det brukar vara så vackert och ett fint tillfälle att minnas och reflektera.

Längta bort

Småbarnsliv i ett gult hus i förorten är inte särskilt spännande och i oktober månad är det ganska trist ibland. Då är det nog roligare hos mina vänner och läsare i Chang Mai och Bryssel.
Åh, vad jag önskar att min finfamilj kunde få chansen att bo utomlands några år.

Finblomman i golvet

I dag har jag sluppit lämna de små mopsarna på dagis för maken tog sovmorgon och lämnade dem. Men jag har krattat löv och plockat av våra sista frysta tomater (det var frost idag).
Sedan åkte jag ända till Tyresö centrum och åt lunch med Lillebrors gudmor. Jag hade Finblomman i bilstolen på restaurangen. Hon hade fullt upp med att le och skratta åt alla tanter runtikring. Men svisch så åkte hon ner i golvet från bänken hon stod på. Ni kan tänka er vilket ojande det blev i lokalen. Jag hade glömt sätta fast henne i bältet. Snällaste charmtrollet skrek i högan sjö och jag var tvungen att be väninnan speja så att hon inte hade några av sina kolleger socialsekreterare i närheten. Det vore ju snöpligt att bli anmäld för barnmisshandel mitt på ljusan dagen. Finblomman klarade sig fint.

Bloggen får finnar

Har ni sett att bloggen får som små finnar i bland. T ex bredvid inlägget under bilden på Lillebror Pippi .Jag menar alltså fläckar. Det beror på att jag inte lyckats hitta radera knappen när man monterar in en bild som blir tokig och vill ta bort den. Hur göra jag?

Rosa eller röd jacka

Tänker en del på det här med könsroller och hur mycket vi påverkar våra barn. Köpte en jacka till generalen häromdagen. Jag valde en mörkblå jacka, som var varm och bra. När sonen fick prova den visade den sig vara på tok för stor.
-Och tråkig färg. Det vill jag inte ha, sa han.
Så han fick följa med tillbaka till affären.
Det fanns röda, rosa och blåa jackor i den mindre storleken som han behövde.
- Den rosa är fin, sa han. Den tar vi.
Skulle jag låta honom ta den? Där gick gränsen för hur liberal jag är. Jag är ingen rosa tjej. Och jag föreställde mig att barnen skulle kommentera om han kom med den jackan. Vi enades om att den röda var finast. Så blev det. Inte vet jag om det var rätt.

Restaurang gula huset

Vad vore väl en bal på slottet. Maken är på internationell konferens. I går åt de tydligen en riktigt god middag på Vasamuséet och idag är de på Stadshuset. Själv har jag ätit pasta och kyckling med barnen i gula huset. Till efterrätt bjuds det på Bolibompa och köksrensning. Men maken skulle hellre äta hemma säger han. Tänk att man alltid vill ha det man inte får.

vår egen pippi

Så här fina tofsar hade Lillebror Pippi Långstrump när han gick till dagis i dag. Fröknarna var förtjusta. Kanske hade de diskuterat DN:s artikel om könsroller på dagis i går.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=844804

mamma har stora bröstmjölkar

Lillebror funderar i badrummet:
-Jag har snopp, storebror har snopp å daddy har snopp.
-Babygumman har snippa o mamma åsså, så är det.
Sedan tittar han på mig.
-Å mamma har två stora bröstmjölkar åsså.

Bryderier om allergier

Storebror satt och funderade vid middagsbordet på hur många saker han är allergisk emot.
- Pollen, nötter, morötter, det är tre saker.
- Också katter och hundar lite grann, sa jag.
- Men alla är ju allergiska mot katter, sa han.
-Vad menar du?
- Det finns väl ingen som kan äta katt heller?
Nej, visst, vi har väl alla förhoppningsvis åtminstone en psykologisk allergi mot att äta katter.

Gäst i verkligheten

Brorsan och hans dotter var förbi i söndags eftermiddag. Vi hade varit inne mest hela dagen. Han noterade att våra barn plockar ut mycket mer saker än hans dotter gör. Då hade de ändå inte byggt en båt av alla stolar och filtar i stora rummet som de brukar göra. Maken hade gjort äppelmos och barnen målat med vattenfärger- så det var lite kladdigt under fötterna i köket. Fast det var ingenting mot när barnen bakar. När jag tog upp stolarna för att dammsuga och moppa golvet efter middagen frågade han hur ofta vi gör det.
- Varje dag.
-VARJE DAG?
Ja, det är klart. Vi dammsuger köket varje kväll och moppar oftast. Det är väl inte så konstigt? Annars ser man inte golvet.

Vintertid varje år

Varje år kommer vintertidsomställningen och överraskar mig. I går var generalen och jag i god tid till bollsskolan, men det var ingen där. Vad han blev besviken. Väl hemma slog jag upp tidningen och mindes tidsomställningen. Så vi gick dit en timma senare igen och hittade en massa barn. Då blev jag lite hemligt sur på de föräldrarna. Är de alla uppe vid midnatt och ställer om sina klockor, eller? Förra året var vi på Livrustkammaren med svärföräldrarna en timma för tidigt, samma vintertid som spökade. Svärfar blev väldigt stressad, påstod att han aldrig missat en tidsomställning i hela sitt liv förut. Bor man över hos oss, så lovar jag, tidsomställningar är lätta att missa.

Listan som bevisar att vi är NUTS

Axplock av renoveringar vi gjort själva i huset eller Listan som bevisar att vi är NUTS
(kombinationen renovera gammal kåk och skaffa tre barn, brukar ju inte rekommenderas)
-avverkat runt 50 träd på tomten, varav vi tagit ner hälften själva
- målat huset utvändigt och framförallt skrapat gammal färg innan ( den då föräldralediga maken stod på stege och hade säkerhetslina när han målade värsta sidan,10 meter hög. En dag berättade mannen att han plötsligt kom på att han glömt bort lillebror, som satt och sov i sandlådan)
- byggt 60 kvadratmeter stort trädäck
-byggt om köket
- inrett källaren från förråd till gillestuga och tvättstuga, vilket exempelvis inkluderar lägga klinkergolv och ta bort asbestplattor i taket och slipa trätak och måla
- målat och tapetserat varenda vägg i huset
- sågat bort tre hemska pizzeriavalvliknande dörröppningar
- renoverat ett antal spröjsade fönster med linoljefärg
- rivit en vägg till kattvinden och expanderat ett rum
- bilat del av källargolvet för att låta rörmokaren byta avloppsrör, som det ständigt blev stopp i, vilket fyllde garagegolvet med AVLOPP, say no more

Nästa steg är att fixa till ett sovrum till Finblomman. Kanske genom att inreda rum på hallen däruppe. Som vanligt kommer jag vara entusiastisk och komma med idéer. Sedan när mannen är mitt uppe i byggandet eftersom han är hrmm.. mycket bättre på det än vad jag är och jag tar hand om de tre barnen kommer jag bli sur. När han nästan är färdig tar jag över och städar upp och gläds åt att göra något som syns. Sedan säger vi: Nu gör vi INGET mer. Och när vi är där tror jag att jag menar det. För nu är vi snart FÄRDIGA.

Slutsats:Vi är KNÄPPA (och mannen tycker inte om att sitta still). Men jag tycker att det har varit skoj, nåja, oftast alla fall.

Ett liv i byggdamm

Häromdagen var generalen hemma hos en kompis han inte varit hos förut. Han sa till flickans mamma att de hade stökigt. Det var det inte, men annorlunda. De saknar i praktiken golv på bottenvåningen eftersom de bilat upp golven för att lägga in golvvärme. De höll också på att lägga om all elektricitet. Också flyttar de köket till ett annat rum och bygger nytt badrum samtidigt som de bygger om garaget till en gillestuga. Pust, vilket jobb. Men vänta lite, vi har ju gjort samma saker själva. Folk måste tänkt likadant om oss när vi renoverade som mest. Och det har vi gjort nästan hela tiden sedan vi flyttade till gula huset för fyra år sedan. Det är väl därför jag tycker det är häftigt med dagiskompisens familjs projekt. Vi har varit lika tokiga. Men det är kul med folk som gör saker.

Ttttiger

Äntligen har jag fått texten till Lillebrors nya favoritsång

Ttttiger... Ssssssmyger

T ttt t t tiger Sssssmyger

Jag har en randig mamma med svans

Jag har en randig mamma med svans

Hon är stor med vassa klooor

Hon är stor med vassa kloor

Men mot mig är hon mjuk och goo

Men mot mig är hon mjuk och goo

Ttttttttiger ssssssmyger

Tttttiger sssssmyger

moderna sjöjungfruar

Vi kom just tillbaka från korvgrillning vid sjön Gömmaren. Där såg vi något festligt som jag aldrig sett förut. Gubbar som fiskade på små uppblåsbara halva båtar sittandes i båten med benen och fötterna rakt ner i vattnet medan de flugfiskade. Strax kom en man in till land med två regnbågsforeller. Han hade fiskat sin kvot. Också frös han om benen, trots sina dykarbyxor och fotfenor. De där gubbarna såg ut som sjöjungfruarna som Gud gömde undan i en liten insjö för att de inte blev så fagra, men roliga.

Gnället är het potatis

En ny trend börjar etablera sig i familjedebatten- sluta gnäll.
Som min vän tar upp:
http://malinologer.blogspot.com/2008/10/familjegnllet-en-ny-livsstil.html
Och jag håller med henne- även om jag inte är helt oskyldig själv...
Debatten fick fart när Hanne Kjöller nyligen släppte sin bok I huvudet på en mamma där hon argumenterar att dagens föräldrageneration gnäller för mycket över sitt stressiga liv.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=832167
Det var även en artikel i DN i söndags "Familjegnället - en ny livsstil" som jag inte lyckats hitta på nätet. Det är bra att det ventileras. För att i takt med att vi blir allt fler högljudda äldre föräldrar skrämmer vi säkert ett antal singelkompisar till att aldrig skaffa barn.

Men jag försöker hålla på några regler:
- Beklaga er bara för de som har barn, som kan vara intresserade och kan komma med goda råd
- Snacka inte så förtvivlat mycket om era barn på jobbet. Jag tar aldrig upp ämnet barn vid lunchbordet, om vi inte bara är föräldrar.
- Börja absolut ALDRIG prata om dina förlossningar. Det är totalt avtändande och trist för de som inte har barn.
- När jag gnäller om mina barn på denna blogg försöker jag göra det med lite humor. De som inte är intresserade behöver inte läsa...

Jag kan hålla med Hanne Kjöller om att det är lätt att fastna i gnällträsket. Fast jag är inte säker på att det är bättre att vi orerar i lika hög utsträckning om hur UNDERBARA våra barn är, för det kan bli tröttsamt det med. Jag tror mer på att inte prata så mycket om dem alls med dem som det inte berör.

bara två år

Pappa (morfar) jobbar några veckor i Kenya som frivillig läkare ute på landsbygden. Häromdagen hade de fått svar på ett HIV-test på en två-årig föräldralös pojke. Farmodern hade varit där med honom. Han skickades vidare till ett större sjukhus. Jag tänker på den lille pojken. Bara två år.

den gamla trasan

Här är vår gamla bil. Tycker du den är fin? "Äh, den gamla trasan" Det är bara en zucchini eller lamborgini eller vad fasen de nu heter. Maken drömmer om en bättre bil än den gamla volvon med bucklor på (men det var stolpens fel och inte mitt) som vi i verkligheten har. Men han har fått för sig att jag gillar imagen av att ha en gammal bil. Bara för att mina föräldrar körde med en gammal amazon hela min uppväxt. Men det är fel, fel fel fel fel. Jag önskar mig en fin bil med cd-spelare och luftkonditionering av tomten och det behöver inte vara en zucchini lamborgini.

bilar suger

Bilar suger. De kostar pengar. Särskilt om man har en äldre bil. Däremot är de toppen när de fungerar. Nu har vi åtminstone en mekaniker som vi litar på. Förut hade vi en bilmekaniker som skällde ut oss var gång vi lämnade in bilen plus att han aldrig ringde och berättade vad reparationen skulle kosta- och det blev alltid fyra gånger så dyrt som vi trott. Nu har jag sedan en tid en mekaniker som jag kan lita på och att han talar samma västgötska som jag gör det trevligare. Maken har nämligen filosofin att det är bäst att jag tar hand om bilbesiktning och bilmekaniker, för de är schystare mot mig än mot en man som bryter. Och tyvärr ligger det nog något i det- vilket i slutändan blir bekvämt för alla brytande män som har flickvänner som sköter sånt här i stället. Ja ja, jag åker gärna till den nya bilmekanikern. Han ringer alltid och talar om vad det kommer att kosta. Och det är lustigt att vad det än är, hamnar det alltid på runt 6000 kronor. Men nu är det åtminstone mera sällan.

barnkalas är bra

Det finns några saker som är extra trevliga att göra med mina tre barn.
- gå på födelsedagskalas
- gå på museum
-gå på lekslott
Det är alltid tufft innan man kommer iväg. Men sedan sitter de i bilen med lite finare kläder vanligt- i alla fall om vi ska på kalas. Då beter de sig oftast också väldigt bra. Också får man kommentarer som "vilka fina barn du har". Finblomman klär jag upp i en av hennes många klänningar som vi sällan använder och hon skrattar och är lika charmig som vanligt. Pojkarna säger "får jag gå på toaletten" och "snälla mamma, kan jag få saft" och sånt som de aldrig säger annars. De leker bra själva och som förälder kan man hinna dricka en kopp kaffe och ett par minuters vuxenprat. Och det är nästan enda sättet vi träffar våra egna kompisar på nu för tiden, på deras barns kalas. Dessutom är barnkalas är mitt på dagen så jag slipper sitta och somna.

Tonårsmorsan

Jag var och träffade tonårsmorsan förra veckan. Ska göra ett personporträtt på henne i min reportagekurs. De som bloggar mycket vet vem hon är. Har mer träffar än de flesta i Sverige sedan ett par år tillbaka. Och hon hade verkligen tänkt igenom vad det innebär att blogga. Att inte visa en pojkvän till en av döttrarna för mycket på en bild exempelvis ,sådana som senare tänker noga igneom vad hon skriver om barnen och låter dem godkänna vad hon skriver. Hon har aldrig nämnt barnens pappa, eftersom de är separerade. Tänker man efter finns det mycket oskrivna regler att tänka på. Hon tycker också att många bloggare är dåliga på att länka till ämnen de pratar om. Så här kommer länken http://tonarsmorsa.se/

om jag vore cool bohem

Det är inte- nudda- golv- fredag. Tre barn hemma innebär att golvet inte längre syns. Just i dag ligger ett lager järnväg underst, spridda plastdjur, bilar och överst ett hav av pärlsocker.
Det är svårt att ha dem hemma och försöka göra något annat än att vara med dem. Maken är mycket bättre på det. Han kan sitta mitt i kaoset och spela gitarr. Han hör dem inte, vilket förstås innebär att de ropar på mig desto mer. Men jag inser att jag själv försatt mig i situationen eftersom jag alltid uppmärksammar dem. Jag behöver träna på att bli en cool bohemisk trebarnsmamma med magisk förmåga att få barnen att städa sina leksaker på tre gröna sekunder.

Generalens kompisar

Generalen leker mest med tre flickor på dagis också hans personliga assistent. Ja, alltså den personlige assistenten är anställd för att hjälpa deras rullstolsburna kompis. Eftersom han ofta är borta ser generalen till att få assistenshjälp i stället.
- Vi behöver pärlor NU och kan du göra en labyrint till mig och sedan kan vi leka kurragömma? hör jag hur han domderar.
Han vet att det inte går att köra med fröknarna så där, men den nyanställde låter sig köras med.
Av flickorna är det en som är särskilt förjust i generalen. Men generalen blir trött på henne:
- Åh, mamma hon är SÅ tråkig, sa han i går. Hon vill ju bara leka med mig. Ingen annan.
Den andra flickan har deklarerat att hon ska gifta sig med honom, men generalen säger att det är nog bättre han gifter sig med lillebror. Tredje flickkompisen är han mycket förtjust i. Antagligen för att hon bara vill leka med honom ibland och det blir roligare då.

Lita inte på testen

Gud som haver barnen kär. Håll koll på ägglossningen själva och lita inte på Clearblue ägglossningstest. Amen. Äntligen går en IVF expert ut och varnar i media för att kvinnor som vill ha barn förlitar sig för mycket på dessa hutlöst dyra test. Med testen kan man nämligen missa sina mest fertila dygn, nämligen just innan ägglossningen. Bra att det uppmärksammas! Jag hatade de där stickorna men blev helt fixerad vid dem. Det var lång väntan innan jag blev gravid med generalen och de där testen gjorde ju inte sexlivet avslappnat direkt. Till slut blev generalen tillverkad på just Sofiahemmet genom IVF. De hormonsprutorna räckte så det blev över. Efter det har barnen bara pluppat ut, även utan ägglossningstest.

Det gör ont

Små bilar gör ont
Pärlor gör ont
Pennor kan svida rejält
Men den här j-a vägkonen, fyra centimeter lång tog priset
Många leksaker har jag trampat på
Men vägkonen är värst
Och det är andra gången jag gömmer undan den
Lillebror sa argt när jag skrek av smärta att "den måste va gatan"
Hade missat att han bygger nya Förbifart Stockholm i vårt kök

Pensionärerna rockar loss

Det är upp och nervända världen säger jag bara. Pensionärerna har tagit över nöjesvärlden. De reser och festar och engagerar sig så vi framstår som rena tråkmånsarna. Mamma kommer förbi några timmar. Hon har varit på återträff i Stockholm och bott hos barnens kusin. Men hon kommer förbi senare i veckan igen och stannar en natt, innan hon flyger till Afrika. Sist hon och morfar var förbi för ett par månader sedan var de på hemväg från Indonesien. Inte för att de inte har tid att träffa barnbarnen. Det gör de. De var här i nästan två veckor när Finblomman kom och passade killarna när vi var i Budapest i våras. Men man måste boka dem i god tid. För deras kalendrar är fulltecknade. Och deras telefoner ringer stup i ett. Men vi gillar dem. Och jag är väl bara avundsjuk.

Myskväll

Minns ni vad ni gjorde på kvällarna innan ni fick barn? Jag minns att vi kunde sitta som ett gammalt pensionärspar i soffan, dricka ett glas vin och titta på en film eller till och med NYHETERNA . Nu är den av oss som inte är på tur att bada, mata och läsa för hela armén antingen i färd med att duscha, eftersom det inte hinns med på morgonen, svabba i köket eller i bästa fall surfa på nätet. Och när jag tjatat om att "kan vi inte göra något tillsammans i kväll" kommer maken med en film, som vi sätter på efter kvällsamningen vid halv nio snåret. Tio minuter senare hör jag som i en dimma att han ropar på mig. "Ville du se den här filmen, eller" Men det gick inte den kvällen heller. Tröttheten tog över. Åhh, när ska vi vara tillsammans?

Det här med karaktären

Jisses, vilken dålig karaktär man har. Här började jag känna mig lite duktig efter att jag känt att byxorna går på lättare igen. Och så började jag få lite positiva kommentarer om att jag gått ner i vikt. Och vad gör jag då? Plötsligt ser jag mig smygäta ungarnas lördagsgodis och äppelpajen mysmaken gjort med barnen bara försvann. Så det är bättre ni kommenterar nya gäddhänget, för då kanske jag skärper mig.

Risk för fängelse

Har vi varit väl fascistiska i vår iver att lära barnen att godis äter man på lördagar?
Dagens citat fällde generalen efter att dagiskompisen pratat lyriskt om hans familjs förestående frossarfredag. Jag föreslog att vi skulle be maken köpa lite fredagsgodis.
- Nä, sa generalen allvarligt. Det är nog ingen bra idé. För då kommer vi i fängelse.
- Varför då?
- Man måste va i finkan om man äter godis när det inte är lördag.

Vad brun hon är

Var med Doctor D hos barnläkaren igår. Det visade sig ordinarie läkaren tagit tjänstledigt för att jobba på nya privata barnsjukhuset Martina. Sa hans kolleger och muttrade lite. Undrar just hur många läkare landstinget tappar dit?
I alla fall, på väg upp i hissen träffar vi en svart mamma med en bebis. Doctor Dtittar storögt på henne och säger;
- Mamma, den mamman är jättebrun.
- Ja, säger hon och skrattar, jag är jättebrun.
Jag blir lite generad över min lantisson och nämner några barn på dagis som också är "bruna"
- Ja, säger Doctor D. De är lite bruna. Men hon är jättebrun.

Öhh, vem var det som vann, sa du?

En gång om året är det dags att känna sig riktigt korkad. Trots att läsning är ett av mina största intressen har jag knappt aldrig läst något av en litteraturpristagare innan de vunnit. Förutom Toni Morisson då som är en fantastisk författare och inte alls svår att läsa tycker jag. Men nu säger de att valet av årets pristagare - Jean-Marie Gustave Le Clézio (hur ska jag komma ihåg det namnet) -var en favoritkandidat. Trots att jag inte hört om någon som läst något av honom och trots att det återigen var en man och en europé.

True love

Doctor D gillar sin lillasyster jättemycket. "Hon gillar mej åsså , säger han.

Peppar peppar

Nu är Finblomman snart fyra månader. När Doctor D var så gammal hade han hunnit med två sjukhusvistelser a fyra dagar med RS-virus, hans farmor fick hjärnblödning samma dag vi kom hem från sjukhuset, plus att generalens dagmamma fick hjärtinfarkt ungefär samtidigt vilket gjorde att han var hemma med mig och Doctor D första tre månaderna. Så i jämförelse har Finblommans första tid varit geschwindt enkel. Ska försöka komma ihåg det när jag går och muttrar på mornarna och tycker de är jobbiga. Allt är relativt. Barnen har hittills varit ovanligt friska i höst och det är otroligt mycket värt. Det betyder allt faktiskt.

Barnen tar plats

Det är häftigt att barnen bara stampar in i ens liv och så självklart tar plats. Men i bland blir man förstås trött på det. Att de alltid tror att de är världens mittpunkt. Exempelvis när man sitter på toa och generalen dunkar på dörren som om det vore katastrofläge och säger "DU FÅR INTE BAJSA FÄRDIGT MAMMA för JAAAAG måste kissa. "

Hallå!?

Följande skriver min snälla faster:
"HEJ ! NU har jag fått en ny favoritblogg. Du skriver ju så härligt, med en härlig ironi, humor och allvar blandat. Tack för att jag får läsa den!!"
Det är den enda kommentaren jag fått på bloggen förutom mamma då som tyckte att den var "trevlig". TREVLIG??? Kan man få sämre betyg än att mamma tycker den är trevlig?
Nej, kom igen ni som läser men inte är mamma eller faster. Vad tycker ni jag ska skriva om?

Därför har jag en grön topp

Tänkte ge mig in på ett hett ämne; Svärmödrar. Vill för det första bara klargöra att jag gillar min svärmor, som menar väldigt väl. Och för det andra läser hon inte min blogg eftersom hon inte förstår svenska och bor i USA. Min svärmor har alltid jobbat stenhårt för att jag ska klä mig i starka färger som grönt och gult, som jag inte tycker att jag passar i. Troligen styrkt av att min man en gång för tretton år sedan sagt till henne att jag borde ha något mer än svarta kläder. Trodde därför aldrig att jag skulle bli så glad över att få ett paket från henne med fem toppar i följande färger; cerise, grön, rosa, knallgul och orange. Men till saken hör att hon fick en hjärnblödning för snart tre år sedan och vi befarade att vi skulle förlora henne. Men hon har kämpat och kommit tillbaka. Och det ultimata beviset för mig var när jag fick detta paket av henne med topparna. My mother in law is back in business. Så när ni ser mig i den gröna toppen, så säg att den är snygg, va!

Joe Biden och Sarah Palin

Såg ni dem debattera? Vad skönt för Sarah Palin att hon hade mål i mun och inte fabblade bort sig. Men det var lite för mycket cheer leader stuk för att uppfattas som seriöst tycker jag. Men det attraherar säkert väljare, att göra en poäng av att man är vanlig "socker mom" och att man inte är som de i Washington. Det är på tiden med en kvinnlig presidentkandidat- men Hillary Clinton var ett mycket bättre kort.

Hitta dejt på barnkalas

Var med barnen på gudsonens födelsedagskalas. Det var fullt vid stora bordet när vi kom. Dagiskompisarna med föräldrar var fortfarande kvar. Något var lite ovanligt runt det bordet, som vi gamla väninnor reagerade på omedelbart. Och det handlade inte om barnen utan föräldrarna. För det var till övervägande delen pappor som var där med sina barn. Är det så månne i moderna jämställda Nacka? Nej, knappast. Vi tittade på vår tjusiga fräsiga vän, födelsedagsbarnets mamma- snyggaste singelmamman i stan. Där hade vi svaret förstås. Och vår väninna anförtrodde oss att det här var ju bästa dejtingtipset- barnkalas. Hon fick en dejt med en av singelpapporna dagen efter på tekniska muséet med barnen. Ser fram emot att höra hur det gick. Vilket spännande liv hon lever, snyggaste singelmamman i stan.

rena rama storföretaget

Sedan vi blev fem i familjen känns det alltmer som vi driver ett företag. Och om inte ledningen hinner med regelbundna möten känner medarbetarna att det saknas styrning och vision. Och om ledningen inte är överens så känner de små känsliga medarbetarna det direkt.
Då säger generalen "Man får inte bråka har jag sagt"( hur ska vi få ur honom det, det får man ju, men inte slå brorsan med knytnäven) och Doctor D frågar "E mamma glad, E daddy glad, alla glada, hurra hela familjen glada"
Det är ju en väldig bra sammanfattning av läget han gör där, älskade Doctor D

Dagen efter

När tredje barnet kom till vår säng i går natt tänkte jag att "oj, vad det var gott om utrymme", men det berodde förstås på att maken redan schappat till soffan i stället. Han tröttnade väl på att generalen helst vill hålla i både mina och sin pappas öron. Tredje sänggästen, Doctor D var klarvaken, stampade högljutt uppför trappan när han kom och frågade trettio gånger " Var e daddy" till jag tröttnade och la tillbaka honom i sin säng där han somnade ögonaböj. I dag är jag återigen trött och förvirrad och tänker att det är en massa saker jag måste göra som jag glömt, var det inte en räkning jag missat och det går åt fanders med viktminskningen, nu måste jag skärpa mig och svägerskan har opererat höften -henne är det verkligen synd om- och jag borde skicka en present.

Time for CHANGE!

Såg lite av debatten mellan Obama och Mc Cain häromdagen. Det räckte för att bli övertygad om att Obama måste vinna. Han är ju så mycket mer presidentlik. Se hur han för sig och hur förtroendeingivande han är. Plus att han ser bra ut. Mc Cain är en liten rund gubbe som struttar fram och hotar med att ställa in sin kampanj för att ägna sig åt finanskrisen, som han ändå inte har så många lösningar för. Nu handlar det ju inte bara om utseende och hur personer för sig. Men medge att det ändå har betydelse.

Min man, som är amerikan, har utvecklat ett slags narkotikaliknande beroende av att läsa allt om Obama och för honom och hans likar och hoppas jag också att de inte ska behöva bli besvikna utan att han vinner. It is time for CHANGE!

Fanders med flaskorna

Känner mig trött, sorgsen och förvirrad. Oftast brukar de känslorna bero på just trötthet. Men det är också den här kemikalien bisfenol A:s fel. Brukar inte stressa upp mig för sådana larmrapporter. Men hur sjutton kan man stoppa sådana preparat i barnprodukter. Vällingflaskan ska ju vara själva kärnan av trygghet för många barn. Också har man kanske gått och lurat i dem en massa skit genom just denna symbolen för ens kärlek. Ungefär som om man låtit gamla gasspisen stå och läcka med avsikt.

Hörru chefen

Jag känner den komma smygande- arbetslusten. Den kommer alltid på fredagar. Då saknar jag jobbet. Jag älskar fredagskänslan, när veckan börjar komma till sitt slut. Man randar de sista notiserna innan man tar en trevlig lunch med kollegerna. Kanske skulle jag ringa chefen.
- Du, jag har en sådan arbetslust. Får jag komma tillbaka?
- Vad trevligt, säger han förstås. Hur mycket kan du jobba?
- Jag tänkte mig kl 10 till 14 på fredagar.
- Inte mer?
- Nej, jag vill inte bränna ut mig. Gäller att maxa arbetslusten.

I svampskogen

Gänget i svampskogen. Generalen, morfar. Doctor D, och maken. Finblomman och jag fotograferar.

Bisarra middagskonversationer

Vi har så mycket goda intentioner maken och jag. Som att vi ska äta middag tillsammans helst varje dag. Det kan gå till så här:
- Maten är färdig, säger jag eller maken.
- Nej, vänta, jag bygger en glittermaskin, säger Generalen. Så kan du strö glitter på bröstmjölken till Finblomman.
- Hrmm. Precis vad jag önskat mig.
Vid middagsbordet surar Tvåan.
-Äcklig mat. Jag gillar inte äcklig mat.
Maken tittar ut genom fönstret och jag ser att han är långt borta. Kanske tänker han på PVC fönster kontra kärnvirke fönster eller något annat husprojekt.
Tio minuter senare när jag tröstlöst försökt få i gång någon konversation med maken och Tvåan, behagar Generalen komma.
-Vad har du gjort på dagis idag?
- Vet inte, kommer inte håg.
-Vad åt ni då?
- Vet inte, kommer inte ihåg. Jag vill bygga en maskin med dig efter maten.
Finblomman däremot, hon skrattar med hela ansiktet från sin babysitter bara jag ger henne ett ögonkast. Henne finns det hopp om. Vi ska nog vi styra upp middagssnacket framöver.

Höstresa

Undrar ni var vi tog vägen förra veckan? Vi åkte till Småland. Där har vi ätit kräftor (som mormors granne tagit upp åt Generalen eftersom han ÄÄÄLSKAR kräftor) plockat svamp och gått på samhället och fikat och ätit. Det är sånt vi gör där. Tvåan var alldeles till sig när vi plockade svamp med Morfar. Han gick där med en korg som var lika stor som han själv och pekade och frågade" E de en god svamp, mamma? och plockade för glatta livet. Men sedan vägrade han att äta dem och deklarerade allvarligt att att "De eeee ingen go svamp". Generalen gillade såväl kantareller som trumpetsvamp och åt upp mormors och morfars portioner med. Tvåan fick rida en häst för första gången i söndags. Han var så lycklig att han hoppade i sadeln och sjöng hela vägen. I tisdags tog vi tåget hem Generalen och Doctor D satt i två och en halv timme i sina säten och kollade på film och ritade i pysselböcker. Sedan började de skrika BAJSKORV till varandra och drog varandra i håret, men det var bara sista kvarten. Då var det skönt att Daddy mötte oss på perrongen i Flempan.

Besök i studentvärlden

Igår flyttade jag till en annan värld. Bara för en dag. Jag gör det varannan onsdag. Läser en kurs i reportageskrivande på Södertörns högskola. Jättekul är det. Och då har jag med mig Finblomman . Det känns som jag inte riktigt hör dit. Nog önskar jag att de såg mig som en av dem- en av de där unga fräscha studenterna. Men jag avslöjar mig nog med min ohippa röda jacka, inte sällan med nytt kräks på axeln och gamla gympadojjor som inte ens är häftiga. Också är jag ju inte 20 längre. Fast de ler åt Finblomman alla fall. Och några gånger har vi sett andra mammor med bebisar. Vi ler förtroligt mot varandra och säger några ord. De är nog riktiga studenter, tänker jag. Som pluggar på heltid menar jag. Men de här onsdagarna låtsas jag att jag är det med. Äter lunch med mina kursare och köper kaffe ur automaten med poletter. Jag har köpt ett helt gäng med poletter, det gör man på Södertörn.

Jag blir så ARRRGG

Grrr. Jag kan inte hejda mig. Hur gott om tid vi än har på mornarna kan man ge sig fanken på att det ska strula när vi ska ta på oss kläderna och gå till dagis. De vill inte och fastän jag förvarnar så att de kan avsluta sina lerkastartävlingar, kasta-ut-alla-leksaker-på-golvet-lekar eller sedvanliga demolerande av huset räcker det aldrig och de blir ARRGGA för de VILL INTE. Då försöker jag vara lugn. Det är jag i fem minuter i alla fall. Men vi har ju aldrig så mycket tid, så jag höjer rösten och försöker få Ettan och Tvåan att tävla mot varandra och mig för att se vem som tar på sig först. Det funkar typ en gång av 25 bara. Sen börjar Finblomman gasta där hon ligger på golvet med overallen på. Och då tryter tålamodet och jag blir ARRRRGG på Generalen och Doctor D och säger till dem att ta på sig NUU. Då blir Generalen ännu mer ovillig och Doctor D härmar honom som vanligt. Fast när jag blev riktigt arg häromdagen gick det som smort dagen efter. Fast i dag var vi tillbaka på ruta noll.

Finanskrisen

Jaha. Också var det det här med Lehman brothers och hela finanskrisen med dess molijoxer och molijänger. Vi lever i en föränderlig värld. Pengar vet man inte om man har man längre, om man inte fortfarande stoppar dem i tagelmadrassen förstås. Stackars alla människor i USA som förlorar jobb och privatekonomin går åt fanders när de inte får sålt sina hus. Ska man då som villaägare i storstad i lilla Sverige oroa sig inför kommande räntestegringar. Ja, det ska man väl. Vi bör ju i alla fall se över våra privatfinanser om vi klarar högre räntor, säger bankanalytikerna. Det är verkligen konstigt hur hela världen sitter ihop. Att här sitter jag och ammar i Huddinge och kan komma och påverkas av en konkurs på ett finansinstitut i USA.

Med skräck i rösten

I takt med att familjen och åtaganden utökas försöker jag lära mig att be om mer hjälp. Som det här 40-årskalaset jag gärna vill åka till, lördag till söndag, med maken i Borås hos goda vänner om mer än två månader. Jag inser att det är bäst om be om hjälp med barnvakter redan nu. Eftersom mina föräldrar, som bor 40 mil bort, hade svårt att ställa upp och vara barnvakt gick frågan till min bror. Han svarade glatt och forcerat "Menar du barnvakt till två eller tre barn" (Han har ett barn som kan sitta still i flera timmar på en restaurang, våra barn är inte av den typen)"Två "sa jag lika glatt. "Inte tre förstås, Finblomman helammar och det förstår jag om du har svårt att ställa upp med". Sedan utvidgade jag det fina erbjudandet med att jag kunde fråga en kompis om de kan ta sig an Ettan under dagen, så att brorsan bara behöver ta Tvåan under dagen, men att de tar bägge till kvällen eftersom Tvåan gärna vill sova med sin storebror när vi är borta. Det innebär att erbjudandet var en "piece of cake offer you cannot refuse". Och det kunde han inte heller eftersom han är skyldig mig några tjänster.

Huvudrollsinnehavarna

Här är de. Huvudrollsinnehavarna i mitt drama. Familjedramat i kubik. Som just genomgått en förvandling. Fyra karaktärer har blivit fem. Och plötsligt påverkas alla relationer och roller. Nu börjar vi landa. Efter två tumultartade första månader. För mig och R och för Ettan alla fall. Fast Tvåan har nog påverkats han med. Även om han inte visar på samma sätt. Han pussar mest på lilla Trean och säger "Tycker om dig bebis". Fast han kan få till en smocka i magen på henne med. För att testa om hon skriker tror jag.

Min finblomma

Ettan kallar nytillskottet för Finblomma, välkommen till vår familj-bebis. Fast till vardags blir det mest Pruttlisa. Min lilla tjej är så speciell och jag gläds åt de stunder jag har med bara henne. Som nu. När killarna är på dagis och jag skriver på bloggen i stället för att snusa på henne... Men ni vet vad jag menar. Att snusa sin lilla bebis i nacken och på halsen nedanför öronen. Snusa in hennes goda bebisdoft och se fram emot alla stunder vi har tillsammans framöver. Jag har intalat mig själv under hela graviditeten att jag skulle bli lika glad åt en tredje kille. Men när vår finblomma kom är jag så glad att det är just hon.

Det värmer i mammahjärtat

På bilden ser ni min svägerska med min bebis (Trean) och min Ettan och deras älskade kusin. Kusinerna var så glada att se varandra i helgen. Tänk vad många fina möten man får vara med om. Och nu snackar jag inte jobbmöten. Jag menar fina återseenden. Som häromdagen när jag hämtade Tvåan först på dagis och vi gick till baksidan för att hämta Ettan, som är på en annan avdelning. Tvåan var så glad när han såg storebror att han skrek högt. Storebror i sin tur blev så glad och stolt att lillebror längtat så efter honom att han också sprang honom till mötes, också förenades de i en lång och kärleksfull jättekram. Sånt gör en så varm i mammahjärtat. Ett annat fint möte var när lilla Trean och jag åkte till Arlanda för att hämta min bror, svägerska och deras dotter(på bilden) som varit utomlands i nästan ett år. Deras tvååriga dotter sprang oss till mötes och hon var så lycklig att se min nya lilla bebis. Och min lilla tjej skrattade upp sig som bara en tremånaders bebis kan göra åt hela kusinfamiljen. Jag blir så glad och varm i själen av sånt.

Bajspåsar

Jag har mardrömmar om dem- bajspåsarna. De fyller Tvåans hylla på dagis. Jag har mardrömmar att de fyller hela dagishallen. Bajspåsar är påsar med kläder som han har bajsat ner- eller bara kissat ner om man har tur. Två gånger nu har den annars så trevliga fröken lämnat bajset i hans kalsonger och stoppat ner dem med de blöta byxorna i de förhatliga påsarna. Hur kan man göra det. I går glömde äkta mannen ta med påsarna hem. Så i dag hade jag äran att ta hand om två dagar gamla bajspåsar. Men nu har vi en deal med dagis- vi går tillbaka till blöjor på eftermiddagarna. Han blir ju generad själv stackarn. Det som började så bra i somras. Och fortfarande säger han "bajsa toaletten" varje dag. Men det är så dags då - när han redan levererat ett varmt paket i kalsongerna. Tycker ni att jag skrivit tillräckligt om detta ämne? Innan jag ens berättat om Treans blöjor? Men det vill jag bara säga; de är himmelriket i jämförelse. Som min mans kompis sa om sin dotters bebisbajs- det är som pannkakssmet. Det är väl det finaste jag hört i bajsväg.

Riskakor är kalas

Kossor och människokvinnor, förenen eder. Vi kvinnor måste hålla ihop. Vi sitter i samma båt, diar, oroar oss för våra kalvar och tjurar med mera. Men en fördel har kossor. De erbjuds inte ständigt en massa skitmat. De håller till godo med gräs och mår bra på det, vad jag vet i alla fall. Jag försöker intala mig att riskakor är rena kalasgodiset. De med cheddarsmak smakar ju nästan som gamla ostbågar i alla fall. Jag har gått med i viktväktarna och försöker gå ner i vikt. Med sunt förnuft förstås, eftersom jag fortfarande ammar. Men efter trean kom har jag ett större behov än tidigare att åter bli mitt gamla jag. Det vill säga tillbaka till vikten innan ettan. Och man kan ju inte alltid skylla på tidsbrist. Jag börjar försiktigt. Försöker promenera med trean i vagnen när jag lämnat barnen på dagis. Det gjorde jag i dag. Och killarna grät inte när jag lämnade de på dagis. Så det var en ovanligt bra måndag. De brukar gråta som värst då, efter tre långa dagar med familjen.

Naken son på restaurang

I går blev jag galen. Galen på Ettan, min 4,5-årige son. Inget ovanligt i och för sig. Det blir jag i stort sett varje dag. Men i fredags var jag påhittiga duktiga mamman som åkte med alla tre till Mulle Meck parken och körde genom hela jädra stan , eftersom Ettan och Tvåan, snart 3, är lediga från dagis på fredagar. Vi åkte med deras dagiskompisar med pappa i släptåg. Härlig dagi fina lekparken. Glada och snälla barn. Ettan lekte med sin kompis utan att de slog ihjäl varandra. Tvåan bajsade inte på sig och allt var frid och fröjd. Trean sov så sött i vagnen (hon är bara två månader gammal). Sen började Ettan konstra litte, ryckte av alla barn sina kepsar och det är en signal att vi borde åka hem. Men kompisarnas pappa föreslog lunch på Max och jag sa ja. På Max i Solna var det en halvtimme kö för att få mat så jag passade de fem barnen medan han köade och köpte mat. Ettan hade lovat att sköta sig. Det ska man aldrig be honom om. Helt plötsligt kom han med sin kompis i släptåg från lekhörnan spritt språngande naken och hoppade omkring i den överfulla restaurangen. - Varför frågade jag och kände att jag var så arg att jag kokade.
- För att du skulle förstå att vi inte ville äta hamburgare, sa han.
Då bestämde jag att det inte blir något mer besök på restaurang med mina tre barn på ett tag.