trött och lite om Blocket

Jag har inget att blogga om. Läser igenom vad jag skrivit senaste tiden. Och blir så trött på mina präktiga beskäftiga skriverier. Inte har jag någon rolig historia på lut heller. Dessutom är jag en dum mamma, sägs det. Storebror är febrig och besvärad av pollen och inte så glad. Och Lillebror har också varit hemma för annars blir det INTE RÄTTVIST. Finblomman har diarré och jag har fortfarande hälsporre och ... nä det räcker,
Men vi har sålt två soffor på Blocket och fått 500 kronor plus betydligt bättre plats i garaget. Vi slapp köra till tippen och en förening i Nacka fick en billig soffa plus att killen tyckte vår andra gamla mycket nedsuttna soffa var bättre än hans nuvarande så han fick med den på köpet. Och där fick jag till en härligt lång mening. Hrm. Det ska fan vara journalist.

Finblomman och jag på äventyr

Tillbaka i stan. Finblomman och jag har varit i Ume. Vi hälsade på en avmina bästa vänner och hennes familj. Mycket god mat och vin och service. Jag menar att jag fick god mat utan att behöva städa och diska och sånt. Fast det är klart, jag hjälpte till med disken. Äh, ni vet vad jag menar. De har också tre barn, men två av dem är äldre. Så de kan prata vuxensaker vid bordet. Så vi har pratat och pratat och Finblomman har lekt på golvet. Härligt. Nu är jag hemma och ska hämta dagishuliganerna.
Ps. När jag frågade generalen hur det kändes att jag och Finblomman skulle vara borta i tre dagar sa han att det inte gjorde något om jag åkte. "Men Finblomman vill jag inte vara utan så länge. Det går inte". Ärlighet varar längst antar jag.

Rosa eller blått

Ni läser väl Insidans serie om "rosa eller blått". Plötsligt tar jag mig tid att läsa en lång artikel på morgonen. Det är jätteintressant och tar upp mycket av det jag funderat på.
Jag är ingen extrem könsneutral person. Vad gäller kläder har pojkarna har haft mycket blåa/bruna/gröna kläder för jag tar tacksamt emot allt de får . Köper jag något själv till dem köper jag gärna rött och orange. Finblomman hade en hel garderob med marsipantårta-klänningar när hon knappt var född av alla välvilliga släktingar som tycker det är så roooligt att köpa det. Och säkert för att de fruktade att jag inte skulle unna henne detta. Mest får hon ha body och mjuka byxor på sig för det är så mycket mera praktiskt för en krypande dammsugare. Däremot har vi alltid försökt få barnen att förstå att killar och tjejer kan göra samma saker.
På dagis pratade Lillebrors fröken om att jämställdhet handlar om så mycket mer än rosa och blått- som att de som personal måste jobba aktivt med att inte ge all tid till högljudda pojkar utan att även se de oftare tysta flickorna (hon generaliserar förstås) Och det köper jag.
Men attityder är viktiga, som DN -serien tar upp. Man bör tänka på att inte bara säga till en tjej att hon är söt i sina kläder. När Lillebror sa till mig nyligen att "han inte var söt, för det är bara prinsessor, jag är cool" blev jag mörkrädd.
Men jisses vad barnen är lättpåverkade. När jag nu pussar honom några veckor senare säger han:
-Jag är söt och gullig, för det är pojkar åsså, faktiskt.

Hör inte

Lillebror är sjuk och Storebror ville vara hemma med honom. Så det är andra dagen vi är alla hemma. I går var jag le, i dag gick det bättre. För ju fler barn jag fått har jag insett att jag inte orkar vara med dem hela tiden. Jobbar ständigt på att "inte höra" när de ropar (för att Storebror vill att jag ska hitta legobitar åt honom och annat de små prinsarna är för lata för att göra själva)
Så idag ställde jag symaskinen på deras pysselbord och lät dem måla sina trolldegskakor i köket och göra lego med mera. Visst spillde de lite när de målade men det var inte värre än vanligt i gula huset. Sen sydde jag fåtöljskydd i nästan två timmar, med avbrott förstås. Men ändå. Jag är glad för att jag fick göra något och inte blev en surmamma. Jag ska fortsätta jobba på att höra dem mindre.

porrsurfa på hemnet 2

Eftersom det fanns i alla fall ett visst intresse för grannhuset kan jag inte undanhålla er denna länk till ett hus i närheten, från nästan samma tid som vårt (vårt är 20-tal) Fast de har varit bättre på att blanda gamla möbler med nya ljusa. Nu blir jag inspirerad att rensa mera här så man får det så där vitt och läckert också får jag lite idéer för hur vi ska göra i ordning Finblommans rum på övervåningen. Men alltså kolla in detta hus, så fint kan man bo nära oss fast närmre till sjön. Välkomna på grillkväll när ni flyttat in!

Ska inte DU flytta hit?

Nu går jag här och drömmer om att just du trevliga människa med familj, ska flytta hit och bli grannar med oss. Huset ligger på en fin liten villagata och det är bara 1,5 km till pendeln. Flyttar ni hit kan våra barn leka och vi kan grilla och ja, jag har en massa idéer.... Det är ett jättebra hus för en barnfamilj, välplanerat och stort. Fin kakelugn i stora rummet. Det är nära till dagis, skolor och vårt fina centrum. Uppvuxen lummig trädgård med växthus och gäststuga.

PS. Vårt gula hus skymtar på några av trädgårdsbilderna.

Miljön och samvetet

På våren drabbas jag av städiver. För annars svämmar det över här hemma. Ni känner nog igen det hur ni än bor, särskilt om man har barn. Vi hyrde släp igår och körde med ris och pinnar till den blivande majbrasan nere vid sjön i närheten av där vi bor. Det känns bra att inte behöva köra så långt bort.
Men vad gör man med alla andra saker? Jag körde bort papper, glasburkar och glasflaskor till återvinningstationen och returflaskor till affären. Men jag har kvar en omöjlig trasig lampa i bilen som jag borde ta till sopstationen och en trasig leksaksgräsklippare och skottkärra i plast som man av någon outgrundlig anledning inte får kasta bland den andra plasten på återvinningstationen i närheten. Är jag riktigt busig smyger jag tillbaka i kväll och kastar det där i alla fall. Och sedan ska vi försöka göra oss av med en soffa och dator på Blocket. Så vi kan köpa ny soffa på Blocket. Också snurrar det på...
Vad gör ni?

Min Timell

Här är ett exempel på hur det är att var gift med en Martin Timell-typ.
Maken skrek när han kom till typ sidan fem i Dagens Nyheter i dag. ( Ja ,vi ögnade faktiskt tidningen när barnen såg på Barnkanalen). Tro inte att det var Dagens debatt som berörde honom så starkt. Utan det var Byggoles annons om nyöppning i Nacka. De sålde tydligen en borr till bra pris. "Den måste jag ha och jag måste vara där när de öppnar klockan nio. För alla kommer vilja ha den borren" sa han helt exalterad. Jag hade svårt att tro honom, men han stack på två minuter. Och tydligen fick han en av de sista borrarna. För byggvaruhuset var fullt av borrsugna Martin-Timell typer som honom som ville ha just den borren. Vad ska vi borra i nu då undrar jag?

Min ingenjör

Jag har närt en blivande ingenjör vid min barm. Huset svämmas över av ritningar och byggen. Storebror kommer inte längre upp till oss när han vaknat. Han hinner inte. Han skissar på ritningar och bygger hus- i lego och av klossar eller något han bygger av lådor och toarullar. Två detaljerade ritningar och två byggen hade han hunnit med när jag kom ner vid halv sju i dag. I går hade han ritat och klippt ut hoppskor (fråga inte mig vad det är, men Storebror vet) och alla 21 delritningar som behövdes till dem. Storebror brås på sin far som tycker att bästa tiden för ett projekt är klockan sex på morgonen.

Själv gillar jag att ta det lugnt på morgonen. Dricka te och läsa tidningen. Än så länge är jag ganska ensam om det i den här familjen. Ja, jha. Så länge de inte drar in mig i projekten innan jag ätit frukost...

Arg och provocerad

Jaha. Så var det dagisdag igen. Och tålamodet tröt och jag skrek på Storebror. Som aldrig blir färdig när vi ska gå till dagis. Han ska bara och ska bara och ska bara och gnäller över kläderna som är sååå svåra att få på. Jag undrade varför det är så svårt för honom och inte för hans småsyskon. Jag var hur opedagagogisk som helst och bara grinade.
Sedan fick vi ett brev från makens faster USA som skrev att hon var så tacksam mot sina svärsöner som gjorde det möjligt (genom att tjäna bra med pengar antar jag) att hennes döttrar kan vara stay-home- moms med sina barn och ägna sig åt "home schooling".
Jag blev så oerhört provocerad. För jag undrar hur glada de döttrarna egentligen är över arrangemanget. Kanske beror det like mycket på att de har svårt att få jobb och särskilt deltidsjobb.
Jag vill INTE vara hemmamamma. Jag blir en bra mamma med tålamod när jag får arbeta också. Jag VILL vara en bra mamma.

Desperat husfru räknar ner

Jag har inget intressant att skriva. För trött i huvudet och inspirationen tryter. Men jag kan ju alltid berätta att jag igår såg mitt första avsnitt av Desperate Housewives efter att jag fått låna en hel box. Så nu blir det inte lika mycket bloggande framöver. Trädgården och Desperate Houswives lockar mer. Vi hade ett kompisar med barn på besök i dag och det var så där kaotiskt som det kan bli med många barn ibland. Särskilt när min äldste son börjat med något vårskrik som skär i öronen så jag blir vansinnig. Men påskpyntat hade han gjort, storebror med den äran inför kompisarnas besök. Pyssla och bygga med lego är det bästa han vet. Och det är också det bästa jag vet att han gör. Min dotter var idag så söt i en prinsessetårtaliknande klänning från USA som jag fnyst åt, men söt blev hon. Och Lillebror har fått en tvåhjuling, röd och fin. Han är så stolt över den och jag är så stolt över honom.
Jag har börjat räkna ner dagarna på föräldraledigheten. Plötsligt är det massor jag vill göra och hinna med. Också vill jag pussa mycket på Finblomman förstås.

Jord under naglarna

Under den långa vintern kan jag undra varför vi bor i hus. Men så kommer den, våren. Och plötsligt flyttar vi ut i trädgården. Krattar fram lökar under fjolårslöven. Plockar pinnar. Fikar på trappan. Gräver i jorden. Planterar tagetes och solrosor i krukor. Grannarna som vi inte sett på hela vintern poppar fram bakom staketen och pratar och skrattar. Det gör jag med. Mer än under hela vintern. Och dagiskompisarna kommer förbi och ungarna leker frivilligt ute. Mmmm. Äntligen..

Skrikande arbetsgivare

Nu ska ni få höra hur det är att ha tre barn. För visst har jag själv valt att ha tre barn (tillsammans med min man kanske jag ska tillägga ). Och jag klagar inte dagarna i ända. För barnen är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Men det som tär och som gör att jag aldrig skulle kunna bli en hemma mamma är de konstanta befallningarna typ 24 timmar om dygnet:
-Mamma! två sekunder senare: -Mamma!.tre sekunder senare. -MAMMA! fyra sekunder senare. MAMMA MAMMA MAMMA!
Dessa kommandon följs av allehanda uppmaningar, oftast:
- Laga helikoptern!
- Var är tejpen ( oftast tre centimeter från generalens tå där han la den tio sekunder tidigare)
- Var är snöret och var är saxen?
- Jag har baaajsaaat!
Tänk att leksaksmarödörerna kan kräva så mycket assistans. Och ändå kan inte min minsta lilla arbetsgivare uttala ordet mamma än. Men tro mig, hon ropar hon med.

Handlare och försäljare

En man förklarade i dag skillnaden för mig på en bilhandlare och en bilförsäljare. Bilhandlare är skojare i källarlokaler och bilförsäljare är sådana överviktiga herrar som honom själv antar jag som har fina kontor och säljer finare bilar. Nog tror jag att de är byggda av samma skrot, men det är svårt att inte påverkas av utanpåsidan. Vi träffade en bilhandlare i morses som ville sälja en äldre bil som luktade rök och vindrutan var trasig och bromsarna behövde bytas. Han sålde ett 40-tal bilar. Borde det inte gå bättre om han åtminstone snyggar upp bilarna ordentligt först?
Sedan åkte vi till ett finare ställe, en riktig bilaffär. Maken påminde om att bilen skulle kosta mer i de snygga lokalerna. Fast han försökte mest övertyga sig själv för jag blir mest avig av sådana ställen. Bilhandlaren, förlåt bilförsäljaren, i fina butiken, hade en väldig svada och talade om för mig vad tjejer ska tycka är viktigt med en bil.
-Nyckeln, sa bilförsäljaren när du säljer bilar är att ha snygga kundtoaletter. Det betyder allt.
Så då kollade jag på deras toalett och sedan köpte vi fina bilen.
Och det känns bra.

Wanja

Det blåser kring Wanja med W. Det är inte lätt att veta vad man ska tro. Men att ha så många uppdrag verkar vara på tok för många för att man ska hinna med att göra ordentliga insatser i styrelsearbeten. Hur seriöst tar man på uppdragen då?

Liten där uppe och stor runt midjan

Lillebror tittade på mormor när vi var i Småland och konstaterade att
"Mormor är så liten där uppe (och pekade på hennes huvud) och så stooooor där nere ( och pekade på hennes midja) Varför är det så?"
Det är tur för ungen att han är så söt. Fast det får man inte säga till honom, "jag är bara cool" säger han då. Det jobbar vi på. Nog fasen är pojkar söta till de är 37 ungefär.

Hans Wahlgren och pappa

Läste någonstans att Hans Wahlgren fortfarande kommer hem till Pernilla Wahlgren en gång i månaden och hjälper henne att betala sina räkningar.
"Hon är bra på så många andra saker" var hans försvar.
Jag berättade detta för min pappa och han påminde mig då om att han gått in på banken och betalat en räkning åt mig två dagar tidigare som jag missat innan vi åkte till Småland. Eftersom min pappa erbjöd sig sa jag "ja tack, det får du gärna", men jag gav honom pengar måste jag poängtera . Ni som känner min pappa vet att han lever efter devisen "finns det något att göra nu som inte behöver göras så är det bäst att göra det ögonaböj".
Då insåg jag att så är det kanske för Pernilla Wahlgren med. Hon har en pappa som så gärna kommer hem och hjälper henne med detta. Och då fortsätter det så. Och så lever de lyckliga med det. Annars måste ju pappan säga ifrån. Och det är många snälla pappor och mammor som aldrig gör det.