Feb 27, 2009

Saab, Heberlein och Mamma Mu

Det här inlägget skulle egentligen handla om något samhällelig händelse. Som jag kunde kommentera och ha åsikter om. Har gått och funderat på ett om Saab och konsekvenserna i Trollhättan.
Tänkte på min Trollhättankusin som är lika gammal som jag (39 i år)och har jobbat på Saab i närmare 20 år. Och som redan fått en lärarutbildning på arbetstid av Saab under förra krisen, men inte fått jobb. Men alla andra har redan skrivit om Saab för två veckor sedan. Och jag har ingen knorr.

Tänkte skriva om Ann Heberlain och hennes bok som jag är så fascinerad av. Men jag orkar inte. Kanske en annan dag.

Tänkte skriva om någon biofilm, men allt jag kan skriva om är senaste Mamma Mu-filmen.
Och ringer jag någon och beklagar mig säger de bara att "Småbarnsåren går så fort över. Njut så länge det varar. Snart har de flyttat ut." Så jag låter bli att ringa. Jag orkar bara äta kakor. Ögonen går i kors för Finblomman hostar hela nätterna.
Men i morgon är en annan dag. Finblomman har lärt sig att klappa händerna och Lillebror bajsar på toaletten. Och snart är väl generalen i målbrottet. Även om det inte känns så i dag.

Feb 26, 2009

Ingen eriksgata, prinsessan vabbar

Finblomman har feber. Lillebror är hostig. Storebror fick gå till dagis . Han tittar på mig med mörka ögon och frågar varför han måste gå när Lillebror får vara hemma.
I världen utanför gula huset går livet vidare. När jag åkte genom Essingetunneln satt där en stor banderoll där det stod Grattis Victoria och Daniel från Aftonbladet. Hon såg så glad ut Victoria på presskonferensen. Innan hon vet ordet av kommer hon förhoppningsvis få barn med hosta och feber. För en modern svensk kunglighet får väl ta hand om barnen då? "Ursäkta, Örebro, det blir ingen eriksgata i staden i dag, prinsessan vabbar". Det är tur hon har en modern man, han får väl ta det mesta vabbandet när plikten kallar.
Grattis prins Daniel och prinsessan Victoria av Västergötland från Daniel, kung i Gula Huset och hans syskon.

Feb 24, 2009

Sökes: kvinna i 50-årsåldern med våndor

Jag söker en kvinna i 50-årsåldern, vars barn håller på att flyga ur boet eller har just gjort det.
Jag ska skriva en artikel till en veckotidning om de vedermödor man går igenom när det blir tomt hemma efter att barnen flyttat. Många upplever att de har mycket mera tid och letar nya fritidsintressen. Hittills har jag fått fatt på två fastrar till min enkät, varav en börjat golfa och bygga om köket och den andra säljer stora huset och flyttar till lägenhet. Känner du någon som känt behov att förändra sitt liv när barnen flyttar? Hör av dig!

Feb 23, 2009

Italien eller Australien

Två av tre barn är ussliga. Det hostades och gnyddes och vriddes runt i natt så av nattsömn blev det inte mycket. Och jag är urlakad.
Stackars Finblomman hostar värst. Men hon somnade gott mot min axel när jag vaggade henne till sömns några gånger under natten.
Dagen blev jobbig. Hann som vanligt inte något av det jag tänkt göra.
Men två grejer var bra. Den där positionen Finblomman intar mot min axel. Vi känner båda att vi sitter ihop som bara två unika pusselbitar kan göra.
Och Lillebror gjorde en så fin teckning av familjen.
För övrigt drömmer jag om egentid och jobb och att inte vara hemma så mycket. Och maken är sliten på jobbet med för lite sömn. Men nästa onsdag drar vi till ITALIEN.
-Var det inte AUstralien? sa generalen.

Tvärnit

Dagen efter generalens andra kalas, nu med familj och vänner var generalen och jag på 4-årskalas med killarna på generalens avdelning. Jag var mest med för att övervaka generalen som stissar upp sig ordentligt efter en timme på kalas, inte minst med ett gäng killar.
Födelsedagsbarnets pappa är ganska grabbig. Han serverade glass till barnen och frågade vilken sort Storebror ville ha.
- Jag vill ha rosa, det vill jag alltid ha, sa han.
-ROSA, sa pappan flabbande med hög stämma.
Men så hejdade han sig i farten. Han tittade sig omkring och såg alla sura dagismammor. Det han skulle fortsätta säga kan jag bara gissa mig till. Det var som om han samlat luft så han blev alldeles rosa själv och så var han tvungen att låta det pysa ut långsamt. Han såg så rolig ut att jag hade svårt att hålla mig för skratt.
I samma veva tittade han på mig och jag låtsades som inget.
Jag måste säga att han gjorde en imponerande tvärnit.

Jag undrar just om sönerna äter rosa glass?

Feb 22, 2009

I morgon är en ny dag

Är det någon som kommer ihåg cross-trainern jag köpte?
Jag har nästan glömt den själv.
Nä, faktiskt så kom jag igång bra att träna i januari.
Men SEN kom vattkoppor, trötthet, mera trötthet,
OCH ett kalasgodisfullt hus
Nu måste jag börja om.
Jag känner en begynnade valk ovanför jeansen.
För många barnkalas och för dålig karaktär.
Ja, också svenska vintern förstås.

Feb 17, 2009

Min ansökan

Jag är en kvinna i mina bästa år som söker journalistjobb. Helst inga vikariat eftersom jag har familj och huslån att tänka på. Jag har tre barn och en del vabb-dagar kvar troligen. Men jag lever i ett jämställt förhållande så vi delar lika på sjukdagar lyckligtvis. Dessutom jobbar jag hårt och jag är väldigt trevlig. Det säger alla.
Min drivkraft som journalist är att jag ogillar orättvisor och gillar att gräva upp konstiga historier. Också gillar jag att skriva förstås.
Jag har jobbat tjugo år i branschen i år. Mitt första journalistjobb fick jag när jag var 18 år. Då svarade folk på mina frågor för att jag var snäll och söt och naiv. Nu svarar de för att de inte vågar annat.
Jag har jobbat som chef ett år. Jag var bra som chef, men halkade efter på chefslistan när jag födde tre barn på drygt fyra år. Och ärligt talat, ska jag jobba hos er vill jag veta vad ni har för kaffe-service. För jag har kommit fram till att det säger mycket om en arbetsplats.
Jag är nämligen inte desperat efter nytt jobb. För sedan jag fick familj har jag insett att jobbet inte är allt här i världen. Och jag har ett helt okej jobb med trevliga kolleger.

Hälsningar en stabil kvinna på 38 år som ni aldrig kommer att ångra att ni anställde

Vad tror ni? Ärlighet varar väl längst:)

Feb 16, 2009

bebisar som räcker ut tungan

Vad bra. Nu kan jag sortera bort en källa till oro . Var på BVC med Finblomman. Har under en tid fått kommentarer om att hon har tungan ute så mycket och folk har haft olika teorier om detta. Mer eller mindre irriterande. Vad jag själv oroat mig för är om det tyder på att hon har någon utvecklingsstörning. Men det finns ju inget annat som tyder på det. Hon utvecklas som hon ska. Förutom att hon när hon blir glad och träffar någon dreglar lite som en hund och räcker ut tungan.
Efter att ha googlat på "bebisar som räcker ut tungan" fann jag fler föräldrar vars bebisar gjort samma sak och det senare försvunnit. Och barnsjuksköterskans kollegas dotter hade gjort samma sak, och det var inget alls som orsakade det. Kanske att Finblomman har lite trånga polyper. Men inte så att hon har svårt att andas. Vi får gå till en barnläkare om några veckor för att kolla detta.
Vet ni, jag är glad att jag har mycket att tänka på; tre barn, en man som man ska hålla sams med och dessutom föräldrar och syskon man ska ha en bra relation med, ett hus med maskiner som ständigt som går sönder, frilansartiklar som ska skrivas, barnkalas som ska ordnas. För om jag bara haft Finblomman som räckte ut tungan och inget annat runt i kring mig, hade denna oro fått uppta alltför mycket tankekraft.

Feb 15, 2009

Var övertydlig

Vad jag lärt mig de senaste dagarna:
-I en dagisgrupp finns det alltid någon gnällförälder. Typen som när du initierar en insamling till fröknar säger "det har jag gjort tusen gånger, det fungerar aldrig". Och som i vuxen ålder inte kan säga ordet tack.
- Ska man ha tre barnkalas om året bör man nog ha en ballongpump.
- Barn gillar verkligen inte tårta. Kakor är bättre.
- Ber du maken att köpa klubbor till godispåsarna måste du vara väldigt tydlig. Annars köper han godispåsar, godis och hela rubbet. Trots att han stod bredvid när du gjorde i ordning 13 påsar dagen innan och han sa "cool" när han såg dem.
- Barnkalas är bäst när de är över.
- Det gör ont i ryggen att dra en tre-åring på isen. Men det är toppen att få frisk luft dagen efter ett kalas.

Feb 12, 2009

Ålderdom

Här sitter vi i våra små lådor och går knappt ut i kylan. Trots att när jag orkar ta en ny kontakt ger det mig ofta ofantligt mycket. Nu blev jag just påmind om att alla perioder i livet har sina orosmoment, inte minst att bli gammal. Bjöd över damen i ett av grannhusen på kaffe. Något som jag tänkt på i ett år ungefär. När jag till slut kom mig för för någon månad sedan, hade hennes man blivit akut sjuk samma dag. Sedan dess har vi hörts regelbundet på telefon. Och häromdagen kom hon tacksamt över. Hon behövde en paus från mannen sa hon. Hon är en skarp dam på runt 70 år. Hennes man, som är 75, är desto krassligare och har just kommit hem efter tre veckor på sjukhus. Han har nu kateter och har tappat 10 kilo och är i allmänt dålig kondition och kan knappt gå.
- Det var ju inte så här man hade tänkt sig ålderdomen. Jag känner mig ju så ung inuti. Och det gör min man med, det är väl därför han vägrar att gå med rullator, sa grannfrun.
Han vägrar också att flytta. Hon vill flytta till lägenhet, eftersom han inte längre mäktar med trädgården och inte hon heller.
Hon har väninnor och vill göra saker. Han hade en häftig karriär och har inte riktigt hittat något att ägna sig åt efter pensionen utan har säkert blivit ganska ensam. Så han tycker att hans fru ska vara hemma med honom. Och gudarna ska veta att hon varit mycket hemma i sina dagar, eftersom hon var hemma med barnen i mellan tio och femton år. Men när hon väl började jobba när barnen blev större gillade hon det och har fortfarande tät kontakt med jobbet.
- Men jag svor ju på att älska honom i nöd och lust. Så nu får jag hålla ut under nöden, sa grannfrun.

Feb 11, 2009

Snygga barn



















Här är Finblomman ensam och tillsammans med brorsorna. Jag tycker mina barn är så fina utan vattkoppor. Det kanske är därför det finns barnsjukdomar. För att man ska uppskatta deras skönhet ännu mer när de är utan prickar. Nu ska vi ha fem-årskalas för Storebror två helger i rad. Den lille generalen kunde inte bestämma sig för vilka han ville bjuda så vi bjöd hela avdelningen. Det verkar bli runt tio dagisbarn på lördag. Förslag på lekar mottages tacksamt...

Feb 10, 2009

Skvallerbytta bing bång

Lillebror aspirerar på posten som familjens ordningspolis samt skvallerbytta bing bång. När han kom till dagis i går efter att ha varit hemma i tio dagar sprang han fram till fröknarna, bara för att berätta:
- MAMMA HAR HÅL I TANDEN. HON BORSTAR INTE TÄNDERNA. NU ÄTER TANDTROLLEN HENNES TÄNDER!
Allt detta sa han med förfäran i rösten.
En möjlig framtida karriär för Lillebror, om han fortsätter på det här viset, skulle ju kunna vara kvällstidningsjournalist som sin morbror, eller lokalredaktör på jakt efter scoop som sin mamma.
PS. Lillebror talade sanning. Delvis alla fall.

Feb 9, 2009

Bildutmaning

Kajsa hade en rolig utmaning på sin blogg. Gå in i din bildmapp. Välj den sjätte mappen och sedan den sjätte bilden. Publicera bilden och berätta något om den.
Titta vilken fin bild som kom upp som min sjätte! Storebror och mormor samtalar på baksidan av vårt hus förra sommaren. SOMMAREN! Smaka på det ordet ni... Jag tror bilden togs av morfar när mormor och han var uppe i väntan på Finblommans ankomst.
Storebror är väldigt nära sin mormor. Han tycker att hon och morfar ska bo närmre. För det är så lååååååångt att åka till Småland, säger han. Fast han vill inte vara utan vita huset i Småland med lekstugan och sjön och katter och allt.

Feb 7, 2009

Önsketanke

Skulle vilja trycka på pausknappen. På barnen, men mest på mig själv. Kan man få åka på semester bort från sitt eget huvud?

Feb 6, 2009

Förlåt Cecilia Frode


Tusen tankar mal samtidigt och jag är trött och dricker kaffe. Då blir jag ännu mera speedad. Det beror förstås på brist på sömn. Plötsligt känner jag att jag inte klarar en dag till i gula huset med sjuka barn. Ändå har jag haft en bra vecka, min snälla pappa var uppe ett par dagar och passade Lillebror och Finblomman när jag var inne i stan och ordnade ett par saker.
I stan gick människor på gatorna som de alltid har gjort. Bara det att jag inte har sett det på ett och ett halvt år, typ. I alla fall inte utan barn. Alla ser så tjusiga ut. Jag irrade bort mig i Vasastan och frågade en tjej om vägen. Hon svarade surt att hon inte visste var gatan låg. När hon tittade hastigt på mig under sin skärmmössa såg jag att det var Cecilia Frode. Förlåt, Cecilia, jag såg inte att det var du. Jag är inte typen som går på kändisar. Och bli inte arg på mig. Vi sitter i samma båt, du har väl småbarn? Då vet du hur det är när man så trött att tårarna kan trilla för minsta skitsak. Jag vet varför tårarna kom. För jag blev så sugen på att vara en del av världen med människor som jobbar och äter lunch och ser så där snygga ut.

Utan kräks på axeln.
Foto: Ulla Montan

Feb 4, 2009

Så olika

Lillebror skriker på nedervåningen någon gång vid två-tiden på natten. Som vanligt vaknar jag på två röda sekunder och flyger nerför trappan. Storebror ligger redan i vår säng, sin vana trogen. Mannen sover vidare under sina kuddar som skyddar honom likt kinesiska muren mot Storebror. För fick Storebror bestämma skulle han hålla sin pappas öron hela natten och det orkar inte pappan.

Lillebror berättar ganska vaket mellan hulkningarna att någon tagit hans ben. Men vi hittar turligt nog bägge hans ben i täcket. Jag hittar också hans älskade snutte och då slappnar han av och borrar ner sig i kudden igen. Jag kysser hans panna ömt. Då säger han surt: "Gå iveg mamma. Jag ska sova nu". Det är min älskade Lillebror i ett nötskal. Han är så självständig. Sedan den dagen han föddes har jag känt att han kommer vilja flytta hemifrån snart. Och vid de sällsynta tillfällen när han kommer till vår säng på natten suckar han bara och ångrar sig efter tio minuter och går tillbaka till sin säng.
Storebror däremot får aldrig nog av närhet. Han ska gifta sig med hela sin familj och säger att han vill nog bo med oss hela livet.

Dessa två väldigt olika pojkar är bägge mina och jag förundras över dem varje dag.

Feb 2, 2009

Pojken i randig pyjamas

Jag såg två filmer i helgen med maken, som ser mycket fler filmer än vad jag gör. Jag brukar somna så skönt till nyheterna klockan nio. Men nu fastnade jag framför dessa, även om jag hotade med att gå flera gånger och se På Spåret i stället på Bolibompateven. För På Spåret mår man i alla fall inte dåligt av. Inte behöver man gråta och hulka heller...
The Escapist handlar om en äldre som suttit i fängelse många år och som slutligen bestämde sig för att rymma när hans dotter blev sjuk. http://www.imdb.com/title/tt0961728/
The boy in the stirped PJ handlar om vänskapen mellan en tysk pojke och en judisk pojke under andra världskriget. Judiska pojken sitter i koncentrationsläger och de blir kompisar genom staketet.http://www.pjvoice.com/v42/42602pj.aspx
Båda är egentligen bra filmer. The Escapist var en annorlunda fängelsefilm, för slutet var inte givet. Men man ska nog inte vara urlakad när man ser dem...

Prickbebis

Jag hade hört att små bebisar skulle drabbas lindrigare av vattkoppor. Så blev det inte. Finblomman fick det värst av alla tre. Hon har haft väldig klåda och sovit dåligt. Kanske berodde det på att vi inte gav henne lika mycket Tavegyl mot klådan. Men faktum är att hon har fler koppor också, över precis hela kroppen förutom fötterna.
Nu ammar jag henne mer igen. Fick dåligt samvete när jag drog till Riga och hon inom loppet av två veckor fick både kräksjuka/influensa och vattkoppor..

Feb 1, 2009

Max 240 kg

Apropå toalettlocken:
Noterade att det stod "max 240 kg tyngd" på alla locken i affären.
Hmm. Det var därför vårt sprack när jag ställde mig på det...
Generalen ville köpa ett lila toalettlock för 2000 kr.
Men där gick gränsen.
Det blev ett i plast för 200 kr.
Det är väl bäst jag inte ställer mig på det.
Maken tyckte det var ett bra val.
I porslinlocken kan pojkarnas snoppar komma i kläm, sa han.
Hmm. Det hade jag inte heller tänkt på.