Det här inlägget skulle egentligen handla om något samhällelig händelse. Som jag kunde kommentera och ha åsikter om. Har gått och funderat på ett om Saab och konsekvenserna i Trollhättan.
Tänkte på min Trollhättankusin som är lika gammal som jag (39 i år)och har jobbat på Saab i närmare 20 år. Och som redan fått en lärarutbildning på arbetstid av Saab under förra krisen, men inte fått jobb. Men alla andra har redan skrivit om Saab för två veckor sedan. Och jag har ingen knorr.
Tänkte skriva om Ann Heberlain och hennes bok som jag är så fascinerad av. Men jag orkar inte. Kanske en annan dag.
Tänkte skriva om någon biofilm, men allt jag kan skriva om är senaste Mamma Mu-filmen.
Och ringer jag någon och beklagar mig säger de bara att "Småbarnsåren går så fort över. Njut så länge det varar. Snart har de flyttat ut." Så jag låter bli att ringa. Jag orkar bara äta kakor. Ögonen går i kors för Finblomman hostar hela nätterna.
Men i morgon är en annan dag. Finblomman har lärt sig att klappa händerna och Lillebror bajsar på toaletten. Och snart är väl generalen i målbrottet. Även om det inte känns så i dag.
Feb 27, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Bra inlägg. Det där med att bara orka äta kakor känner nog de flesta igen sig i. Även vi utan barn som hostar och prickar toaletten...
Tack. Visst är det så. Jag var bra på att tröstäta kakor långt innan jag fick barn.
Det är sant. Småbarnsåren är snabbt förbi och vi har bara våra barn till låns. Och vi får gnälla lite, men bara ibland. Jag kan sakna dina engagerande tankar om världen, och mina egna också för den delen. Men som småbarnsfamilj har man rätt att prioritera för att orka. När tröttheten och stressen blir för stor - skala bort måsten, tacka nej och hänvisa till att det är markerat FAMILJEN i almanackan!
Post a Comment