MVG på julen 2008

Tillbaka i gula huset. Pojkarna leker med sina nya julklappar. Maken leker med sin gitarr och Finblomman nojsar med sina fingrar. Inte ens jag har behov att ta mig ut ur huset. Efter fem dagar i Småland hos mormor och morfar och med kusinflickan och hennes familj och en dag i Bälinge hos goda vänner är vi helnöjda. Vilken ovanligt skön och lugn jul.

God Jul

God Jul i stugorna. Nu firar vi jul för fullt. Hoppas ni alla får en skön jul. Generalen har ritat en karta för att Tomten ska hitta till mormors hus. Så det ska nog gå.

faran är över

Faran är över. Den röda varningsflaggan tas ner. Det var bara lilla jag som kräktes i söndags, och sedan ingen annan. Nu behöver folk inte vara rädda för oss längre. Jag hade väl en egen variant av Lillebrors febersjuka. Så här efteråt känns det ganska bra att inte ha ätit på fyra dagar...

Sömn

Sömn.
Jag har ett komplicerat förhållande till sömn. Har alltid haft det.
Jag som är ångloket själv, förutom under några år för länge sedan på gymnasiet.
Men det här med sömnen. Det kan knäcka mig.
Faktiskt att det har hjälpt att få barn. Att amma gör mig så trött att jag somnar snabbt.
Men ibland går det inte i alla fall.
Det var nog sviterna av kräksjukan och oro för Finblomman, som fick mig att ligga vaken.
Sov gott kära vänner, för det ska jag göra i natt.

jag bara undrar

Jag bara undrar:
1. Vem kommer att kräkas här näst?
2. Vill mormor och morfar verkligen ha kräksjukan i julklapp?
3. Vem ska städa det gula huset? Jag säger som Lillebror; JAG VILL INTE.

Stackars Finblomma

Älskade Finblomman är sjuk. Men när maken och jag gled in på barnakuten i dag med henne kändes det annorlunda än tidigare besök. Jag var inte lika orolig. Hon är väldigt förkyld, har svår hosta och sov knappt i natt för det täta snoret. Jag hade packat med min julstrumpestickning och tidningar till maken. Vi har ju varit med förr och vet att det kan ta tid. Men vi fick snabbt träffa en bra barnläkare som kollade att hon inte hade biljud på lungorna och ordinerade hostmediciner. Alltså vanlig förkylning. Han noterade att vi kunde alla medicinerna på våra fem fingrar. Och vi berättade om de mindre roliga besöken på samma akut med en fem veckor gammal Lillebror som då fick RS första gången och när generalen haft astma attacker.

När vi åkte hem var vi ännu mindre oroliga. Visst har vi några jobbiga hostiga nätter framför oss. Men det är så skönt med tredje barnet att man vet att det finns ett ljus i tunneln.

Fast det var en sak jag inte sa till läkaren; Att jag kräktes i natt och hade feberfrossa. Så nu är frågan vem som kräks härnäst.

Notera: bra dag

Så här mycket såg vi av luciatåget.
I dag är det en bra dag. Notera detta. I dag är det en bra dag.
Jag inser att jag gnällt en del senaste veckorna. Men idag har vi flyt. Vi var uppe tidigt hela familjen. Kvart över sju var det samling på dagis för luciatåg utomhus. Generalen var tomtenisse och lillebror pepparkaksgubbe. Friska och söta och glada bägge två. Trots regnet. De minsta barnen på dagis lyftes ut som små paket i sina tjocka korvutstyrslar (overaller under lucialinne eller tomteklädsel) och de turades om att gråta högjutt. Men luciasångerna hördes ändå. Och fint var det. Sedan gick vi in och åt lussekatter.

Att bli bekräftad

Jag har ett stort behov av BEKRÄFTELSE och mycket mer så när jag inte jobbar, utan är hemma med barn. Särskilt när de är griniga, vilket de ofta är, och inte ger mig den BEKRÄFTELSE på att jag är smart och med min tid, som jag behöver.
Men i dag fick jag det på ett annorlunda sätt. Jag ringde runt till alla föräldrar i killarnas dagisgrupper för att ta tag i en presentinsamling till fröknarna till jul. Och jisses vad alla prisade mitt initiativ. Jag, som dragit mig för att göra dessa samtal, blev ju riktigt stärkt av att göra detta.
Kanske ska jag be föräldrarna, som betalning för min insats, att de ringer mig en gång i veckan och påminner mig om hur bra jag är.

två gånger om

Jag läser veckobrev från jobbet. Nu har det hänt igen. En kollega har fött barn. Det är andra barnet hon får och jag hade ingen susning om att hon var gravid. Den här gången är det väl mer förklarligt- jag har varit föräldraledig och vår arbetsplats är mycket större nu. Men första gången var vi gravida samtidigt och jag anade inget. Hon födde två månader efter mig och hon sa inget till någon tror jag, förutom chefen. Och hon tvingades sitta och lyssna på ett helt gäng med gravida med alla möjliga åkommor, utan att delta och utan att berätta för oss. Hoppas hon berättade för några den här gången. För visst blir det roligare då?!

Sjuktider

Lillebror är fortfarande febrig. Vaknade förvirrad mitt i natten när febern började gå ner. Kunde inte bestämma sig för om han skulle sova hos oss eller i sin säng. Så jag har lallat runt med honom och mellan varven har jag ammat. Maken behövde sova efter sin sjuksejour, men det gjorde han väl knappast heller. Finblomman hostar också. Generalen ledsen för att han måste gå till dagis när Lillebror är hemma. Jag skäms för att jag tar dit honom då. Men jag har inte sovit sedan tre i natt och då är jag ingen bra mamma. Trött mamma blir tjatig mamma. Vissen. Måste vila.

Daddy och prinsessan

Vi hade en av mina farbröder och hans fru på besök i helgen. Lillebror ville visa dem våra "tavlor". Bland annat vårt bröllopsfotografi.
- Det är Daddy och prinsessan, sa han.
Det är enda gången i mitt liv någon liknat mig vid en prinsessa . Att det var tio år sedan och att han inte ens fattat att det var jag spelar väl mindre roll.

Frustrerad

I dag har jag inte gjort något vettigt utan mest blivit frustrerad och ätit några lussekatter så jag blir ännu mer frustrerad. Sjuk lillebror, sjuk make. Gömde de gnälliga högljudda barnen i källaren när maken fick återkommande samtal från pressen om en undersökning de gjort på jobbet. Ja, jag var också i källaren MED dem om det nu lät som något annat.

Julbrev

Min far och jag har många gemensamma intressen. Ett är att vi bägge gillar att skriva julbrev. Han skulle nog snarare uttrycka sig i termer som att "det är ett jävla jobb", men det betyder att han tycker det är ganska skoj. Förutom att skicka skrytfoton på barnen varje år skriver jag alltså kopierat brev till alla vänner i utlandet inför julen, med personliga hälsningar. Och det är så väldigt kul när svarsbreven börjar dimpa ner i den annars mest reklamfyllda brevlådan. Highschoolkompisen från Utah, familjevännerna i Tanzania, makens 100-åriga morsmoster i Kalifornien och kusinen på Hawaii hör vi av en gång om året, genom julbrev. Och det hade inte varit samma sak att få mejl från dem.

Utmaningen

Zoila utmanade mig för några dagar sedan...
Håll till godo!

Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 favoritprogram
1. Brottskod försvunnen
2. Oskyldigt dömd
3. Livet i Fagervik (pinsamt, jag vet, vi har bara tre kanaler..)
4. Aktuellt
5. Rapport
6. ??
7. ??
8.??

8 saker jag gjorde igår
1. Blev väckt för femte gången klockan fyra av barn/bebis och gick upp istället
2. Fick hjälp av morfar, som hälsar på, att ta pojkarna till dagis
3. Skrev julbrev
4. Skrev julbrev (jag tycker det är roligt!)
5. Gav Finblomman gröt till lunch (hon började få smaka mat på lillebrors födelsedag)
6. Bakade pepparkakor med barnen och mormor
7. Åt pizza till middag som morfar bjöd på
8. Somnade klockan nio

8 saker jag ser fram emot
1. Luciafirande
2. Att vara lediga alla tillsammans i jul
3. Att barnen börjar dagis igen när vi är trötta på att vara tillsammans
4. En helg i vår hos malinologer med gamla kompisar
5. Italienresa
6. Sälenresa
7. Att barnen blir äldre
8. Att åka iväg med bara maken framöver


8 favoritrestauranger (restaurang vad är det?)
1. Indian Garden
2. Sahara (finns den kvar?)
3. Dragon House
4. Folkhemmet
5. Den Italienska Delin i Snättringe
6. Lampan i Hammarbyhöjden
7. Pizzerian vid Kvarnbergsplan
8. Sushistället i Huddinge centrum


8 saker på min önskelista
1. Att familjen mår bra
2. Julefrid
3. En riktig vinter med snö
4. Rutin på motionerandet
5. Att jag lyckas sälja mina reportage
6. Kul kurs i vår
7. Att lillebror blir blöjfri
8. Att kunna lämna Finblomman på kvällarna

8 personer jag utmanar
1. Malin
2. Martina
3. Liv
4. Ankin
5. Kajsa
6. Frida
7. Tova
8. Kicki

Bixten klarade det

Vi klarade det, Blixten och jag. Gamla volvon och jag har varit på bilbesiktning. I dag gick det geschwindt. Jag tror det är Finblommans förtjänst. Hon var så söt där i bilhallen att alla sura besiktningsgubbar och tanter bara smalt. Blixten behöver inte ens komma tillbaka på en extra besiktning.
Jag minns med fasa förra årets besiktning. Blixten dog på parkeringen, det vill säga battieret dog. Fem minuter innan det var vår tur för besiktning , som vi förstås missade. Jag minns att jag tänkte "det här händer inte mig, nu låtsas jag att jag är någon annan". Klockan var halv sju på morgonen i november, mörkt och ruggigt. I varje stängd bil satt det en sur gubbe. Jag tvingades knacka på ett antal bildörrar innan någon ställde upp och hjälpte mig att ladda bilbatteriet. Det var så pinsamt att jag fortfarande var generad när jag kom till jobbet. Så jag berättade det inte för någon. Förutom maken då, men han blir aldrig förvånad. Jag undrar varför?

Vill inte göra bokstäver

Det bakas lussekatter. Generalen utbrister:
- Du är världens tråkigaste mamma!
- Vad har jag nu gjort för fel, säger jag förorättad.
- Du gör ju bara S när du bakar lussekatter. När det finns ett helt alfabet med olika bokstäver!
Han börjar febrilt kavla till T och L och A och U och gud vet allt.
Jag fortsätter enträget att göra S, något störd dock i min julefrid. Då kommer skottsalvan:
-Daddy, säg till mamma, gastar generalen. Hon är så tråkig. Nu har hon gjort en plåt till med S!
Nästa gång bakar jag ensam. Jag VILL INTE göra olika bostäver.