Längta bort

Småbarnsliv i ett gult hus i förorten är inte särskilt spännande och i oktober månad är det ganska trist ibland. Då är det nog roligare hos mina vänner och läsare i Chang Mai och Bryssel.
Åh, vad jag önskar att min finfamilj kunde få chansen att bo utomlands några år.

Finblomman i golvet

I dag har jag sluppit lämna de små mopsarna på dagis för maken tog sovmorgon och lämnade dem. Men jag har krattat löv och plockat av våra sista frysta tomater (det var frost idag).
Sedan åkte jag ända till Tyresö centrum och åt lunch med Lillebrors gudmor. Jag hade Finblomman i bilstolen på restaurangen. Hon hade fullt upp med att le och skratta åt alla tanter runtikring. Men svisch så åkte hon ner i golvet från bänken hon stod på. Ni kan tänka er vilket ojande det blev i lokalen. Jag hade glömt sätta fast henne i bältet. Snällaste charmtrollet skrek i högan sjö och jag var tvungen att be väninnan speja så att hon inte hade några av sina kolleger socialsekreterare i närheten. Det vore ju snöpligt att bli anmäld för barnmisshandel mitt på ljusan dagen. Finblomman klarade sig fint.

Bloggen får finnar

Har ni sett att bloggen får som små finnar i bland. T ex bredvid inlägget under bilden på Lillebror Pippi .Jag menar alltså fläckar. Det beror på att jag inte lyckats hitta radera knappen när man monterar in en bild som blir tokig och vill ta bort den. Hur göra jag?

Rosa eller röd jacka

Tänker en del på det här med könsroller och hur mycket vi påverkar våra barn. Köpte en jacka till generalen häromdagen. Jag valde en mörkblå jacka, som var varm och bra. När sonen fick prova den visade den sig vara på tok för stor.
-Och tråkig färg. Det vill jag inte ha, sa han.
Så han fick följa med tillbaka till affären.
Det fanns röda, rosa och blåa jackor i den mindre storleken som han behövde.
- Den rosa är fin, sa han. Den tar vi.
Skulle jag låta honom ta den? Där gick gränsen för hur liberal jag är. Jag är ingen rosa tjej. Och jag föreställde mig att barnen skulle kommentera om han kom med den jackan. Vi enades om att den röda var finast. Så blev det. Inte vet jag om det var rätt.

Restaurang gula huset

Vad vore väl en bal på slottet. Maken är på internationell konferens. I går åt de tydligen en riktigt god middag på Vasamuséet och idag är de på Stadshuset. Själv har jag ätit pasta och kyckling med barnen i gula huset. Till efterrätt bjuds det på Bolibompa och köksrensning. Men maken skulle hellre äta hemma säger han. Tänk att man alltid vill ha det man inte får.

vår egen pippi

Så här fina tofsar hade Lillebror Pippi Långstrump när han gick till dagis i dag. Fröknarna var förtjusta. Kanske hade de diskuterat DN:s artikel om könsroller på dagis i går.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=844804

mamma har stora bröstmjölkar

Lillebror funderar i badrummet:
-Jag har snopp, storebror har snopp å daddy har snopp.
-Babygumman har snippa o mamma åsså, så är det.
Sedan tittar han på mig.
-Å mamma har två stora bröstmjölkar åsså.

Bryderier om allergier

Storebror satt och funderade vid middagsbordet på hur många saker han är allergisk emot.
- Pollen, nötter, morötter, det är tre saker.
- Också katter och hundar lite grann, sa jag.
- Men alla är ju allergiska mot katter, sa han.
-Vad menar du?
- Det finns väl ingen som kan äta katt heller?
Nej, visst, vi har väl alla förhoppningsvis åtminstone en psykologisk allergi mot att äta katter.

Gäst i verkligheten

Brorsan och hans dotter var förbi i söndags eftermiddag. Vi hade varit inne mest hela dagen. Han noterade att våra barn plockar ut mycket mer saker än hans dotter gör. Då hade de ändå inte byggt en båt av alla stolar och filtar i stora rummet som de brukar göra. Maken hade gjort äppelmos och barnen målat med vattenfärger- så det var lite kladdigt under fötterna i köket. Fast det var ingenting mot när barnen bakar. När jag tog upp stolarna för att dammsuga och moppa golvet efter middagen frågade han hur ofta vi gör det.
- Varje dag.
-VARJE DAG?
Ja, det är klart. Vi dammsuger köket varje kväll och moppar oftast. Det är väl inte så konstigt? Annars ser man inte golvet.

Vintertid varje år

Varje år kommer vintertidsomställningen och överraskar mig. I går var generalen och jag i god tid till bollsskolan, men det var ingen där. Vad han blev besviken. Väl hemma slog jag upp tidningen och mindes tidsomställningen. Så vi gick dit en timma senare igen och hittade en massa barn. Då blev jag lite hemligt sur på de föräldrarna. Är de alla uppe vid midnatt och ställer om sina klockor, eller? Förra året var vi på Livrustkammaren med svärföräldrarna en timma för tidigt, samma vintertid som spökade. Svärfar blev väldigt stressad, påstod att han aldrig missat en tidsomställning i hela sitt liv förut. Bor man över hos oss, så lovar jag, tidsomställningar är lätta att missa.

Listan som bevisar att vi är NUTS

Axplock av renoveringar vi gjort själva i huset eller Listan som bevisar att vi är NUTS
(kombinationen renovera gammal kåk och skaffa tre barn, brukar ju inte rekommenderas)
-avverkat runt 50 träd på tomten, varav vi tagit ner hälften själva
- målat huset utvändigt och framförallt skrapat gammal färg innan ( den då föräldralediga maken stod på stege och hade säkerhetslina när han målade värsta sidan,10 meter hög. En dag berättade mannen att han plötsligt kom på att han glömt bort lillebror, som satt och sov i sandlådan)
- byggt 60 kvadratmeter stort trädäck
-byggt om köket
- inrett källaren från förråd till gillestuga och tvättstuga, vilket exempelvis inkluderar lägga klinkergolv och ta bort asbestplattor i taket och slipa trätak och måla
- målat och tapetserat varenda vägg i huset
- sågat bort tre hemska pizzeriavalvliknande dörröppningar
- renoverat ett antal spröjsade fönster med linoljefärg
- rivit en vägg till kattvinden och expanderat ett rum
- bilat del av källargolvet för att låta rörmokaren byta avloppsrör, som det ständigt blev stopp i, vilket fyllde garagegolvet med AVLOPP, say no more

Nästa steg är att fixa till ett sovrum till Finblomman. Kanske genom att inreda rum på hallen däruppe. Som vanligt kommer jag vara entusiastisk och komma med idéer. Sedan när mannen är mitt uppe i byggandet eftersom han är hrmm.. mycket bättre på det än vad jag är och jag tar hand om de tre barnen kommer jag bli sur. När han nästan är färdig tar jag över och städar upp och gläds åt att göra något som syns. Sedan säger vi: Nu gör vi INGET mer. Och när vi är där tror jag att jag menar det. För nu är vi snart FÄRDIGA.

Slutsats:Vi är KNÄPPA (och mannen tycker inte om att sitta still). Men jag tycker att det har varit skoj, nåja, oftast alla fall.

Ett liv i byggdamm

Häromdagen var generalen hemma hos en kompis han inte varit hos förut. Han sa till flickans mamma att de hade stökigt. Det var det inte, men annorlunda. De saknar i praktiken golv på bottenvåningen eftersom de bilat upp golven för att lägga in golvvärme. De höll också på att lägga om all elektricitet. Också flyttar de köket till ett annat rum och bygger nytt badrum samtidigt som de bygger om garaget till en gillestuga. Pust, vilket jobb. Men vänta lite, vi har ju gjort samma saker själva. Folk måste tänkt likadant om oss när vi renoverade som mest. Och det har vi gjort nästan hela tiden sedan vi flyttade till gula huset för fyra år sedan. Det är väl därför jag tycker det är häftigt med dagiskompisens familjs projekt. Vi har varit lika tokiga. Men det är kul med folk som gör saker.

Ttttiger

Äntligen har jag fått texten till Lillebrors nya favoritsång

Ttttiger... Ssssssmyger

T ttt t t tiger Sssssmyger

Jag har en randig mamma med svans

Jag har en randig mamma med svans

Hon är stor med vassa klooor

Hon är stor med vassa kloor

Men mot mig är hon mjuk och goo

Men mot mig är hon mjuk och goo

Ttttttttiger ssssssmyger

Tttttiger sssssmyger

moderna sjöjungfruar

Vi kom just tillbaka från korvgrillning vid sjön Gömmaren. Där såg vi något festligt som jag aldrig sett förut. Gubbar som fiskade på små uppblåsbara halva båtar sittandes i båten med benen och fötterna rakt ner i vattnet medan de flugfiskade. Strax kom en man in till land med två regnbågsforeller. Han hade fiskat sin kvot. Också frös han om benen, trots sina dykarbyxor och fotfenor. De där gubbarna såg ut som sjöjungfruarna som Gud gömde undan i en liten insjö för att de inte blev så fagra, men roliga.

Gnället är het potatis

En ny trend börjar etablera sig i familjedebatten- sluta gnäll.
Som min vän tar upp:
http://malinologer.blogspot.com/2008/10/familjegnllet-en-ny-livsstil.html
Och jag håller med henne- även om jag inte är helt oskyldig själv...
Debatten fick fart när Hanne Kjöller nyligen släppte sin bok I huvudet på en mamma där hon argumenterar att dagens föräldrageneration gnäller för mycket över sitt stressiga liv.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=832167
Det var även en artikel i DN i söndags "Familjegnället - en ny livsstil" som jag inte lyckats hitta på nätet. Det är bra att det ventileras. För att i takt med att vi blir allt fler högljudda äldre föräldrar skrämmer vi säkert ett antal singelkompisar till att aldrig skaffa barn.

Men jag försöker hålla på några regler:
- Beklaga er bara för de som har barn, som kan vara intresserade och kan komma med goda råd
- Snacka inte så förtvivlat mycket om era barn på jobbet. Jag tar aldrig upp ämnet barn vid lunchbordet, om vi inte bara är föräldrar.
- Börja absolut ALDRIG prata om dina förlossningar. Det är totalt avtändande och trist för de som inte har barn.
- När jag gnäller om mina barn på denna blogg försöker jag göra det med lite humor. De som inte är intresserade behöver inte läsa...

Jag kan hålla med Hanne Kjöller om att det är lätt att fastna i gnällträsket. Fast jag är inte säker på att det är bättre att vi orerar i lika hög utsträckning om hur UNDERBARA våra barn är, för det kan bli tröttsamt det med. Jag tror mer på att inte prata så mycket om dem alls med dem som det inte berör.

bara två år

Pappa (morfar) jobbar några veckor i Kenya som frivillig läkare ute på landsbygden. Häromdagen hade de fått svar på ett HIV-test på en två-årig föräldralös pojke. Farmodern hade varit där med honom. Han skickades vidare till ett större sjukhus. Jag tänker på den lille pojken. Bara två år.

den gamla trasan

Här är vår gamla bil. Tycker du den är fin? "Äh, den gamla trasan" Det är bara en zucchini eller lamborgini eller vad fasen de nu heter. Maken drömmer om en bättre bil än den gamla volvon med bucklor på (men det var stolpens fel och inte mitt) som vi i verkligheten har. Men han har fått för sig att jag gillar imagen av att ha en gammal bil. Bara för att mina föräldrar körde med en gammal amazon hela min uppväxt. Men det är fel, fel fel fel fel. Jag önskar mig en fin bil med cd-spelare och luftkonditionering av tomten och det behöver inte vara en zucchini lamborgini.

bilar suger

Bilar suger. De kostar pengar. Särskilt om man har en äldre bil. Däremot är de toppen när de fungerar. Nu har vi åtminstone en mekaniker som vi litar på. Förut hade vi en bilmekaniker som skällde ut oss var gång vi lämnade in bilen plus att han aldrig ringde och berättade vad reparationen skulle kosta- och det blev alltid fyra gånger så dyrt som vi trott. Nu har jag sedan en tid en mekaniker som jag kan lita på och att han talar samma västgötska som jag gör det trevligare. Maken har nämligen filosofin att det är bäst att jag tar hand om bilbesiktning och bilmekaniker, för de är schystare mot mig än mot en man som bryter. Och tyvärr ligger det nog något i det- vilket i slutändan blir bekvämt för alla brytande män som har flickvänner som sköter sånt här i stället. Ja ja, jag åker gärna till den nya bilmekanikern. Han ringer alltid och talar om vad det kommer att kosta. Och det är lustigt att vad det än är, hamnar det alltid på runt 6000 kronor. Men nu är det åtminstone mera sällan.

barnkalas är bra

Det finns några saker som är extra trevliga att göra med mina tre barn.
- gå på födelsedagskalas
- gå på museum
-gå på lekslott
Det är alltid tufft innan man kommer iväg. Men sedan sitter de i bilen med lite finare kläder vanligt- i alla fall om vi ska på kalas. Då beter de sig oftast också väldigt bra. Också får man kommentarer som "vilka fina barn du har". Finblomman klär jag upp i en av hennes många klänningar som vi sällan använder och hon skrattar och är lika charmig som vanligt. Pojkarna säger "får jag gå på toaletten" och "snälla mamma, kan jag få saft" och sånt som de aldrig säger annars. De leker bra själva och som förälder kan man hinna dricka en kopp kaffe och ett par minuters vuxenprat. Och det är nästan enda sättet vi träffar våra egna kompisar på nu för tiden, på deras barns kalas. Dessutom är barnkalas är mitt på dagen så jag slipper sitta och somna.

Tonårsmorsan

Jag var och träffade tonårsmorsan förra veckan. Ska göra ett personporträtt på henne i min reportagekurs. De som bloggar mycket vet vem hon är. Har mer träffar än de flesta i Sverige sedan ett par år tillbaka. Och hon hade verkligen tänkt igenom vad det innebär att blogga. Att inte visa en pojkvän till en av döttrarna för mycket på en bild exempelvis ,sådana som senare tänker noga igneom vad hon skriver om barnen och låter dem godkänna vad hon skriver. Hon har aldrig nämnt barnens pappa, eftersom de är separerade. Tänker man efter finns det mycket oskrivna regler att tänka på. Hon tycker också att många bloggare är dåliga på att länka till ämnen de pratar om. Så här kommer länken http://tonarsmorsa.se/

om jag vore cool bohem

Det är inte- nudda- golv- fredag. Tre barn hemma innebär att golvet inte längre syns. Just i dag ligger ett lager järnväg underst, spridda plastdjur, bilar och överst ett hav av pärlsocker.
Det är svårt att ha dem hemma och försöka göra något annat än att vara med dem. Maken är mycket bättre på det. Han kan sitta mitt i kaoset och spela gitarr. Han hör dem inte, vilket förstås innebär att de ropar på mig desto mer. Men jag inser att jag själv försatt mig i situationen eftersom jag alltid uppmärksammar dem. Jag behöver träna på att bli en cool bohemisk trebarnsmamma med magisk förmåga att få barnen att städa sina leksaker på tre gröna sekunder.

Generalens kompisar

Generalen leker mest med tre flickor på dagis också hans personliga assistent. Ja, alltså den personlige assistenten är anställd för att hjälpa deras rullstolsburna kompis. Eftersom han ofta är borta ser generalen till att få assistenshjälp i stället.
- Vi behöver pärlor NU och kan du göra en labyrint till mig och sedan kan vi leka kurragömma? hör jag hur han domderar.
Han vet att det inte går att köra med fröknarna så där, men den nyanställde låter sig köras med.
Av flickorna är det en som är särskilt förjust i generalen. Men generalen blir trött på henne:
- Åh, mamma hon är SÅ tråkig, sa han i går. Hon vill ju bara leka med mig. Ingen annan.
Den andra flickan har deklarerat att hon ska gifta sig med honom, men generalen säger att det är nog bättre han gifter sig med lillebror. Tredje flickkompisen är han mycket förtjust i. Antagligen för att hon bara vill leka med honom ibland och det blir roligare då.

Lita inte på testen

Gud som haver barnen kär. Håll koll på ägglossningen själva och lita inte på Clearblue ägglossningstest. Amen. Äntligen går en IVF expert ut och varnar i media för att kvinnor som vill ha barn förlitar sig för mycket på dessa hutlöst dyra test. Med testen kan man nämligen missa sina mest fertila dygn, nämligen just innan ägglossningen. Bra att det uppmärksammas! Jag hatade de där stickorna men blev helt fixerad vid dem. Det var lång väntan innan jag blev gravid med generalen och de där testen gjorde ju inte sexlivet avslappnat direkt. Till slut blev generalen tillverkad på just Sofiahemmet genom IVF. De hormonsprutorna räckte så det blev över. Efter det har barnen bara pluppat ut, även utan ägglossningstest.

Det gör ont

Små bilar gör ont
Pärlor gör ont
Pennor kan svida rejält
Men den här j-a vägkonen, fyra centimeter lång tog priset
Många leksaker har jag trampat på
Men vägkonen är värst
Och det är andra gången jag gömmer undan den
Lillebror sa argt när jag skrek av smärta att "den måste va gatan"
Hade missat att han bygger nya Förbifart Stockholm i vårt kök

Pensionärerna rockar loss

Det är upp och nervända världen säger jag bara. Pensionärerna har tagit över nöjesvärlden. De reser och festar och engagerar sig så vi framstår som rena tråkmånsarna. Mamma kommer förbi några timmar. Hon har varit på återträff i Stockholm och bott hos barnens kusin. Men hon kommer förbi senare i veckan igen och stannar en natt, innan hon flyger till Afrika. Sist hon och morfar var förbi för ett par månader sedan var de på hemväg från Indonesien. Inte för att de inte har tid att träffa barnbarnen. Det gör de. De var här i nästan två veckor när Finblomman kom och passade killarna när vi var i Budapest i våras. Men man måste boka dem i god tid. För deras kalendrar är fulltecknade. Och deras telefoner ringer stup i ett. Men vi gillar dem. Och jag är väl bara avundsjuk.

Myskväll

Minns ni vad ni gjorde på kvällarna innan ni fick barn? Jag minns att vi kunde sitta som ett gammalt pensionärspar i soffan, dricka ett glas vin och titta på en film eller till och med NYHETERNA . Nu är den av oss som inte är på tur att bada, mata och läsa för hela armén antingen i färd med att duscha, eftersom det inte hinns med på morgonen, svabba i köket eller i bästa fall surfa på nätet. Och när jag tjatat om att "kan vi inte göra något tillsammans i kväll" kommer maken med en film, som vi sätter på efter kvällsamningen vid halv nio snåret. Tio minuter senare hör jag som i en dimma att han ropar på mig. "Ville du se den här filmen, eller" Men det gick inte den kvällen heller. Tröttheten tog över. Åhh, när ska vi vara tillsammans?

Det här med karaktären

Jisses, vilken dålig karaktär man har. Här började jag känna mig lite duktig efter att jag känt att byxorna går på lättare igen. Och så började jag få lite positiva kommentarer om att jag gått ner i vikt. Och vad gör jag då? Plötsligt ser jag mig smygäta ungarnas lördagsgodis och äppelpajen mysmaken gjort med barnen bara försvann. Så det är bättre ni kommenterar nya gäddhänget, för då kanske jag skärper mig.

Risk för fängelse

Har vi varit väl fascistiska i vår iver att lära barnen att godis äter man på lördagar?
Dagens citat fällde generalen efter att dagiskompisen pratat lyriskt om hans familjs förestående frossarfredag. Jag föreslog att vi skulle be maken köpa lite fredagsgodis.
- Nä, sa generalen allvarligt. Det är nog ingen bra idé. För då kommer vi i fängelse.
- Varför då?
- Man måste va i finkan om man äter godis när det inte är lördag.

Vad brun hon är

Var med Doctor D hos barnläkaren igår. Det visade sig ordinarie läkaren tagit tjänstledigt för att jobba på nya privata barnsjukhuset Martina. Sa hans kolleger och muttrade lite. Undrar just hur många läkare landstinget tappar dit?
I alla fall, på väg upp i hissen träffar vi en svart mamma med en bebis. Doctor Dtittar storögt på henne och säger;
- Mamma, den mamman är jättebrun.
- Ja, säger hon och skrattar, jag är jättebrun.
Jag blir lite generad över min lantisson och nämner några barn på dagis som också är "bruna"
- Ja, säger Doctor D. De är lite bruna. Men hon är jättebrun.

Öhh, vem var det som vann, sa du?

En gång om året är det dags att känna sig riktigt korkad. Trots att läsning är ett av mina största intressen har jag knappt aldrig läst något av en litteraturpristagare innan de vunnit. Förutom Toni Morisson då som är en fantastisk författare och inte alls svår att läsa tycker jag. Men nu säger de att valet av årets pristagare - Jean-Marie Gustave Le Clézio (hur ska jag komma ihåg det namnet) -var en favoritkandidat. Trots att jag inte hört om någon som läst något av honom och trots att det återigen var en man och en europé.

True love

Doctor D gillar sin lillasyster jättemycket. "Hon gillar mej åsså , säger han.

Peppar peppar

Nu är Finblomman snart fyra månader. När Doctor D var så gammal hade han hunnit med två sjukhusvistelser a fyra dagar med RS-virus, hans farmor fick hjärnblödning samma dag vi kom hem från sjukhuset, plus att generalens dagmamma fick hjärtinfarkt ungefär samtidigt vilket gjorde att han var hemma med mig och Doctor D första tre månaderna. Så i jämförelse har Finblommans första tid varit geschwindt enkel. Ska försöka komma ihåg det när jag går och muttrar på mornarna och tycker de är jobbiga. Allt är relativt. Barnen har hittills varit ovanligt friska i höst och det är otroligt mycket värt. Det betyder allt faktiskt.

Barnen tar plats

Det är häftigt att barnen bara stampar in i ens liv och så självklart tar plats. Men i bland blir man förstås trött på det. Att de alltid tror att de är världens mittpunkt. Exempelvis när man sitter på toa och generalen dunkar på dörren som om det vore katastrofläge och säger "DU FÅR INTE BAJSA FÄRDIGT MAMMA för JAAAAG måste kissa. "

Hallå!?

Följande skriver min snälla faster:
"HEJ ! NU har jag fått en ny favoritblogg. Du skriver ju så härligt, med en härlig ironi, humor och allvar blandat. Tack för att jag får läsa den!!"
Det är den enda kommentaren jag fått på bloggen förutom mamma då som tyckte att den var "trevlig". TREVLIG??? Kan man få sämre betyg än att mamma tycker den är trevlig?
Nej, kom igen ni som läser men inte är mamma eller faster. Vad tycker ni jag ska skriva om?

Därför har jag en grön topp

Tänkte ge mig in på ett hett ämne; Svärmödrar. Vill för det första bara klargöra att jag gillar min svärmor, som menar väldigt väl. Och för det andra läser hon inte min blogg eftersom hon inte förstår svenska och bor i USA. Min svärmor har alltid jobbat stenhårt för att jag ska klä mig i starka färger som grönt och gult, som jag inte tycker att jag passar i. Troligen styrkt av att min man en gång för tretton år sedan sagt till henne att jag borde ha något mer än svarta kläder. Trodde därför aldrig att jag skulle bli så glad över att få ett paket från henne med fem toppar i följande färger; cerise, grön, rosa, knallgul och orange. Men till saken hör att hon fick en hjärnblödning för snart tre år sedan och vi befarade att vi skulle förlora henne. Men hon har kämpat och kommit tillbaka. Och det ultimata beviset för mig var när jag fick detta paket av henne med topparna. My mother in law is back in business. Så när ni ser mig i den gröna toppen, så säg att den är snygg, va!

Joe Biden och Sarah Palin

Såg ni dem debattera? Vad skönt för Sarah Palin att hon hade mål i mun och inte fabblade bort sig. Men det var lite för mycket cheer leader stuk för att uppfattas som seriöst tycker jag. Men det attraherar säkert väljare, att göra en poäng av att man är vanlig "socker mom" och att man inte är som de i Washington. Det är på tiden med en kvinnlig presidentkandidat- men Hillary Clinton var ett mycket bättre kort.

Hitta dejt på barnkalas

Var med barnen på gudsonens födelsedagskalas. Det var fullt vid stora bordet när vi kom. Dagiskompisarna med föräldrar var fortfarande kvar. Något var lite ovanligt runt det bordet, som vi gamla väninnor reagerade på omedelbart. Och det handlade inte om barnen utan föräldrarna. För det var till övervägande delen pappor som var där med sina barn. Är det så månne i moderna jämställda Nacka? Nej, knappast. Vi tittade på vår tjusiga fräsiga vän, födelsedagsbarnets mamma- snyggaste singelmamman i stan. Där hade vi svaret förstås. Och vår väninna anförtrodde oss att det här var ju bästa dejtingtipset- barnkalas. Hon fick en dejt med en av singelpapporna dagen efter på tekniska muséet med barnen. Ser fram emot att höra hur det gick. Vilket spännande liv hon lever, snyggaste singelmamman i stan.

rena rama storföretaget

Sedan vi blev fem i familjen känns det alltmer som vi driver ett företag. Och om inte ledningen hinner med regelbundna möten känner medarbetarna att det saknas styrning och vision. Och om ledningen inte är överens så känner de små känsliga medarbetarna det direkt.
Då säger generalen "Man får inte bråka har jag sagt"( hur ska vi få ur honom det, det får man ju, men inte slå brorsan med knytnäven) och Doctor D frågar "E mamma glad, E daddy glad, alla glada, hurra hela familjen glada"
Det är ju en väldig bra sammanfattning av läget han gör där, älskade Doctor D