Pionerna skriker

Vilken värme.
Jag borde vattna grönsakslandet där inga grönsaker växer.
Pionerna och lilla körsbärsträdet tittade också bedjande på mig.
Men klockan är mycket och jag är väl ingen sann trädgårdsfantast.
Jag vattnar mig själv i stället.
Också tänker jag på en kvinna jag träffade idag.
Vad menade hon egentligen?

PS Köp Hemtrevligt igen. Nytt nummer. Med min artikel om vad föräldrar går igenom när barnen flyttar hemifrån.

Hettan och polis med tjock mage

Vilken hetta.
Jag är glad att jag kan höra vågorna skvalpa utanför mitt jobb.
Att jag kan äta lunch på en brygga.
Jag är glad att mina barn är lediga.
Fast de kom visst inte fram till sjön i dag.
Maken tog de på en långpromenad i värmen.
Så de orkade inte ända fram.
Tyst på mig. Han hittar sina rutiner.

På sommaren vill man inte sova.
Man vill inte gå upp heller.
Barnen vill inte heller sova.
Men upp kommer de som vanligt.

Lillebror ville inte sova i kväll
Han kom opp och sa:
-Jag vill bli vuxen NU.
Då ska jag bli polis.
Fast en polis utan tjock mage.

Inte undra på att han inte kunde sova.

Michael

Sitter och surfar på Michael Jackson. Jag har inte kunnat smälta att han är död. Han har liksom alltid funnits och var så stor när jag växte upp. Vad skulle Dans med balans på högstadiet varit utan honom.

Världens finaste Finblomma

Världens finaste Finblomma fyllde 1 år på midsommardagen. Tänk att det gått ett år sedan vår otroligt glada och tuffa tjej gjorde entré.

Multi-kulti

Vi hade G8 möte på midsommarfirandet i Småland, typ:
där fanns bland andra min kinesiska svägerska, en Sverige-tokig japanska som lagat kroppkakor flera gånger, min egen amerikan och tre utvisningshotade ryssar i en salig blandning, kryddad med några småländska föräldrar och våra barn.
Resultatet blev en jättefin midsommarstång och många intressanta diskussioner. Och Storebror fick en ny bästa vuxen-kompis från Japan.

Glad midsommar

Glad midsommar på er alla små grodor!

Konsekvens av en sommarflört

Han kände sig fri. Han hade sagt upp sig från sitt jobb och skulle åka till Europa och tågluffa. Men han tyckte det var trist att luffa ensam. Så när han träffade två amerikanska tjejer i Toledo i Spanien som tipsade honom om en spanska-skola i Granada, nappade han på det. De sa att han skulle fråga efter två svenska tjejer, en ljus och en mörk. De var trevliga, sa amerikanskorna.
På skolan fanns folk från hela världen. Han hamnade i samma korridor som de två svenskorna.
De var där under tre månader för att plugga spanska och ha roligt och kanske fundera på vad de ville med sina liv.
Den ljusa svenskan såg honom knappt de första dagarna. Men sedan började de prata. Och då kunde de inte sluta. Svenskan blev upp över öronen förälskad, mer än hon blivit någon annan gång. Och han vågade visa att han var det med.

Vi pratar mycket fortfarande, trots att det är 14 år sedan den där våren i Granada. Förakta inte sommarflörten. Den kan leda till giftermål, tre barn - och livslång kärlek.

En dag som andra

Nu har jag ägnat ett par timmar åt att beskriva hur fantastisk jag är och hur mycket jag kan. Hoppas någon tror mig.

På jobbet träffade jag två uppgivna bilmekaniker som inte har någon arbetsplats efter sommaren för att de ska bygga en behövlig nu skola och riva deras lokaler. Sedan träffade jag ledsna skyttar som kan förlora sin skyttebana.
Och vad har de gemensamt? De är ledsna.

Efter det åt jag lunch med en kompis och vi diskuterade hur man får balans i livet.
Den gåtan löser man inte på en lunch.

Också har jag tittat på det långa gräset i trädgården som måste klippas.
Men det blev inte kortare för det.

Men Finblomman har hittat balansen i livet. Hon har gått upp 600 gram på en månad trots att hon varit sjuk mestadels.
Det bådar gott. Att hon kan hitta balansen alla fall.

Vara närvarande

Nu är jag där. Minns en tidigare kollega som kom tillbaka efter föräldraledighet. Jag tyckte hon var disträ och slarvig. Kollegan och jag fick rädda henne många gånger genom att göra färdigt det hon inte hann. Snart tio år senare och tre barn rikare förstår jag vad hon gick igenom, kollegan som också hade tre barn. Dessutom låg hon i skilsmässa den där tiden. Det gör inte jag. Jag gör mitt jobb, men jag är inte hundra procent närvarande på jobbet jämt. Jag förstår hur hon hade det.

Renad

Jag är renad. Cyklade hem i hällregn. En timme tog det nästan. Genomblöt blev jag. Men jag känner mig FRI. Som om jobbets trivialiteter och finansborgarråds- och kommunalrådsintervjuer och notiser och oro för nästa veckas arbete bara försvann. Tvagades bort i regnet. Kom hem redo att möta de viktigaste personerna i mitt liv.

Storebror, som skrek ivrigt så fort jag kommit innanför dörren. "Mamma tandläkaren säger att jag har 18 tänder". Lillebror lika ivrig: "Tandläkaren räknade mina tänder åsså!". Och Finblomman, som maken trött genast lassar över. Hon skrattar och visar sin Tore-Skogman glugg mellan SINA tänder. Fredagsmys är bara namnet.

Läs Filter

Jag blev så glad för en superfin present från maken. Jag fick en prenumeration på tidningen Filter, reportagetidningen med endast något år på sin nacke. I senaste numret har jag avnjutit ett rekordlångt reportage om iprenmannen Johan Neumann och ett lika långt om Lettlands ekonomi, båda lika intressanta och lättlästa. Läs tidningen. Och nej, artiklarna finns inte på nätet. Det är själva vitsen med så långa reportage. De måste avnjutas- på riktigt papper.

Facebook eller inte

Hundra år efter alla andra känner jag mig pressad att gå med i Facebook. Inte för att jag behöver nya vänner eller vill återknyta kontakt med gamla klasskamrater. Det är just därför jag INTE har gått med tidigare. Men som journalist känns det som jag bör vara med. Kan utnyttja det i jobbet när jag söker folk. Och kanske kan någon hitta mig där som tänker att "Just det, Nina, hon skulle passa perfekt till vårt nya drömjobb". Vad har ni för anledningar för och emot?

Unna er en tidning

Unna er en tidning. Köp nya numret av Hemtrevligt där min kollega Kicki (fotograf) och jag har med ett reportage om Tonårsmamman. Hon vann bland annat över Alex Schlman i Aftonbladets Bloggartopps tävling. En stark kvinna som bloggar om livet som ensamstående mamma till fyra barn och kommenterar samhällshändelser i en rasande fart.

Vackra skådespelerskor och starka kvinnor

Var och såg Tre systrar av Tjechov på Stadsteatern. Den är ganska tung. Lärdomen mina Skövde-väninnor och jag drog av pjäsen var att vi ska tacka våra lyckliga själar att vi tog oss från vår hemort och att vi blivit gifta alternativt brutit oss ur tråkiga äktenskap. Kanske något mer applicerbart i Ryssland i början av förra seklet än här 2009. Men helt klart sevärd tack vare alla duktiga och vackra skådespelerskor.

Satt på Nacka tingsrätt och mumsade en 18-kronors dyr minimal marsipanchoklad på födelsedagen och fastnade i tvistemålspärmen. Läste om en mammas kamp för att få ensam vårdnad efter att mannen slagit henne i många år och fått barnen att må dåligt. Slogs av hur många starka kvinnor det finns som vi aldrig skildrar i tidningarna. För att det anses vara privat med familjevåld. Allt vi skriver om är hedersmord. Man kan få intrycket av att Svensson aldrig slår sin fru. Men vi som läser alla domar i Sveriges tingsrätter vet att det stämmer inte alls.

Grattis till mig

Pssst. I dag fyller jag 39 år. Fast till skillnad från mors dag så är jag väldigt hemlig denna dag. För jag och ett par kompisar ska gå på teater i kväll. Det var svårt att få biljetter någon annan dag. Men som heltidsarbetande kvinna fick jag plötsligt stor ångest av att inte vara hemma med familjen och fira kvällen. Så maken kom med lösningen att vi bestämmer att jag fyller år i morgon. Han viskade grattis i dörren när jag var på väg ut. 

Men jag längtar förtvivlat efter mina barn.

Långsiktiga mål

Det är bra att ha långsiktiga mål. Ett av mina är att cykla till jobbet i raketfart utan att behöva gå i uppförsbackarna. Idag kunde jag cykla uppför ännu en lång backe, vilket är ett tecken på att det går åt rätt håll. Det tänkte jag nu fira med ytterligare en pizzabit. Jag menar, jag har ju ändå varit på simskola med Storebror i kväll och tagit ett simtag eller var det två.

Ett annat långsiktigt mål är att inte komma på så många husprojekt till min man. Han står just nu där uppe och målar väggen till Finblommans nya rum. Ännu ett projekt som jag propagerat för. Jag tänkte han skulle bygga det UNDER sommaren men han har bestämt att det ska vara färdigt TILL sommaren. Så han sliter när Finblomman sover ett par timmar dagen och halva lördagen och söndagen sedan några veckor tillbaka. Och jag muttrar lite om att det blir för mycket. Så har det varit med alla hundra projekt på det här huset. När det är färdigt är jag så glad och två dagar senare har jag kläckt en ny fiffig idé som kräver tio dagars snickartid av min man.

Jag tänker på mina föräldrar som tittar på nyheterna klockan nio varje kväll och dricker te tillsammans. Kommer vårt liv någon gång vara så? I bästa fall spelar maken gitarr i samma rum som jag bloggar. Men nu ska jag ta och ringa ett gäng föräldrar om en insamling till fröknarna. De här föräldrarna kommer vara lika trötta på mig som jag själv är när den här dagistiden är över.

Glida in i sista timman

I sista timmen gled jag in i vallokalen på vår närmaste skola. Där hade de vadslagning om hur många som skulle komma sista timmen. Timmarna efter 15 hade det kommit exakt 63 personer i timman. Klockan åtta när de öppnade i mores stod en person och väntade. Jag kan nästan slå vad om att jag aldrig kommer höra till gruppen som väntar utanför dörren klockan åtta.

Trött

Jag är väldigt, väldigt trött. Efter första jobb veckan, Bruce Springsteen konsert i regnet i torsdag och barnvakt hemma, samt födelsedagsfest hos en god vän i går efter att barnen somnat, är jag väldigt, väldigt trött. Men det är bara att bita ihop, kamma barnen, fixa present och gå på födelsedagskalas idag.

Fördelarna

Okej, här kommer det. Tre klara fördelar med att jobba:
-Jag får kissa i fred (det gäller bara att komma ihåg att låsa dörren).
-Jag får äta kladdfri lunch med vuxet sällskap (om jag vill).
-Jag får gratismotion när jag cyklar till jobbet.

Dilemma

Det har gått två dagar sedan jag blev en heltidsarbetande kvinna. Och jag längtar redan förtvivlat efter Finblomman och de två terroristerna. Utkommenderad att bevaka en ny kommun och håva hem så kallade nyheter. Varför ska jag ringa halva stan i jakten på en biten papillon när jag kan vara med mina egna älskade barn?
De tre barnen möter mig i hallen efter att jag cyklat hem, svettig i regnet. Jag vill bara gråta när jag snusar min fina och starka flicka i nacken. Sedan måste jag pussa henne en timme för att komma ikapp efter en hel dag utan henne.
Barnen ter sig så mycket mer älskvärda när jag inte behöver byta varje blöja och lösa varje syskonkonflikt.