Myror i brallorna

Efter fyra dagar inomhus med sjuka och förkylda barn och föräldrar fick det räcka. Barnen klättrade på väggarna (eller var det jag?).
Ställde mig crosstrainern i går kväll i ren frustration för att bli av med alla myror i brallorna. Finblomman satt bredvid och hejade. Efter 45 minuter och svett i pannan kändes det bättre. Så bra att jag inte somnade framför teven i ren tristess utan började sticka Lillebrors julstrumpa som legat ogjord i två år. Sedan fick jag repa upp allt jag gjort för det blev fel. Men det gjorde inte så mycket. Jag började alla fall.
Generalen fick springa av sig på bollskolan i dag. Den bästa aktivitet hittills för honom. För mig med- för jag får en timma att sitta och läsa DN under tiden. Sedan åkte vi till Naturhistoriska hela högen och kollade in dinousarierna. Fast lillebror var säker på att vi var på drakteater. Kanske var vi det?
I kväll vet jag alla fall att vi tände adventsljusstaken.

Världsrekord

Hann tänka tanken att det var länge sedan Finblomman bajsade. Tio minuter senare hade hon satt världsrekordet i babybajs genom att bajsa genom alla sina kläder inklusive strumporna, min morgonrock och halva badrummet.
Det blir inget lussekattbak i dag. Jag får så dåliga associationer.

min önskelista

min ego önskelista av tomten
1. friska barn och glad man (frisk med för den delen)
2. lite mer excitement i vardagen
3. en ny häftig utmaning- ett nytt jobb kanske
4. bättre karaktär till mig själv så jag går ner de där resterande kilona

min altruistiska önskelista
1. allas barn är friska och alla män och kvinnor är glada
2. att finanskrisen flyger sin kos
3. att Obama lyckas göra något bra av sin första tid
4 att alla i hela världen är stolta över sina kroppar

not. denna önskelista kan ändras fram till den 23:e

Fjantmedicin

Barnen är ganska pigga igen men det är ju är morgon. Sedan kan de ligga som slagna soldater på krigsfältet framåt kvällen. Själv känner jag mig slagen redan. Molipect är en fjantmedicin, den hjälper inte mot hosta. Låg upp och hostade till teven. Sista jag såg var Advokaterna vid två tiden. Nu börjar jag känna igen november. Och nu har maken feber. Tur vi har knullbullar i frysen.

Knullbullar

Blä-dag. Två urlakade föräldrar och två sjuka barn och en bebis leder till en del konflikter. En sån dag när jag inte klarar av någon dum kommentar och blir mer och mer irriterad på maken. En sån dag när det är bättre att vara ensam hemma med barnen.
Ändå till maken bjuder på knullbullar. Det går inte att vara arg på någon som gör knullbullar. Ja, alltså; han bakade kanelbullar. Och bara det var ju precis vad alla behövde. Men sen har min invandrade amerikan aldrig riktigt lärt att säga kanelbullar utan jag skönjer fortfarande en tendens till att det blir KÖNÖLLBULLAR. Och då smälter jag. För jag tycker det är jättegulligt.

Lazy is smart

Generalen kom till vår säng vid två-tiden, varm som en kamin. Han ville hålla i mina öron- hans lilla njutning och egenhet på jorden. Då somnar han snabbt om men inte jag förstås. Puttade ner honom på madrassen när Finblomman gnydde och ville äta. Somnade om vid fem och sov till Finblomman började kvittra vid sex. Maken konstaterade att bägge killarna var febriga i morses.
Vi tittade trötta på varandra och konstaterade att
- De är febriga. De måste ta det lugnt.
- Det är bra om de tittar på mycket filmer och spela datorspel är helt okej
Genast kändes det lättare. Far och flyg pulkabacke och ambitiösa pysselprojekt.
Lazy mama is a smart mama.

Gör man så i stan

Undrade ni vad jag tänkte på ? Asch, inget särskilt. Mitt kvarter bara. Pratade med en pappa, som bor i närheten, under barnens gympa. Det visade sig att hans faster är närmsta granne med oss. Alltså bor han granne med sin faster. Två hus längre upp bodde en gammal tant och syskonbarnet bor i huset bredvid. Gamla tantens hus har tagits över av barnbarnen. Rena familjeorgien. Sen kom jag att tänka på att min mamma bor granne med sin syster. Och det känns inte lika märkligt. För de bor ju inte i stan. I stan bor väl inte folk grannar med sina släktingar 2008?

Inslagna korvar

Vad skönt med all snö! För barnen menar jag. De såg ut som ett gäng väl inslagna korvar på pulkatallrikar, barnen i pulkabacken på dagis i dag. Även de fröknar som brukar se mer trötta ut åkte glatt i backen. När det blir snö blir alla som barn på nytt.

Inte skönt

Nä, han tyckte inte det var skönt att sitta på flygplatsen. Han hade sett fram emot att ligga i en hotellsäng och zappa mellan kanalerna.

Förseningar kan vara guld värd

Maken var tvungen att åka till Bryssel i går. Så han sjappade i slutet på barnkalaset vid halv fyra i en taxi. Halv nio ringer han från Bromma att de till slut skulle åka. På grund av snöstorm hade flygplatsen varit stängd i Bryssel i fyra timmar. I dag var flyget tre timmar försenad tilbaka av olika anledningar. Jag är glad att jag inte är gift med en EU- snubbe som pendlar ofta till Bryssel och förstås att det inte är snöstorm varje dag.
Å andra sidan, kanske han inte saknade sista halvtimman på barnkalaset och förhoppningsvis hade han något bra att läsa. Egen tid är ju guld värd. Jag ska fråga honom- om han nu kommer hem någon gång.

Lillebror fyllde tre

Det var en intensiv helg. Storebror skickades på barnkalas , medan jag var på barnteater med lillebror, Thanksgivingmiddag hos kompisar med barn plus att bäste lillebror fyllde tre i lördags och igår hade vi BARNkalas hemma för för honom.
För att få lite balans i tillvaron tog jag Finblomman och åkte till Indian garden och åt lunch med fem manliga kolleger i dag. Ville snacka om något annat än...just det; BARN.

Lekpark kontra kultur

Man skulle nog blivit inomhuslekparksägare. De måste tjäna bra med pengar. Jag har lagt en hel del pengar på inomhuslekparker. Lekslott, Barnadiset, Andys och allt vad det heter. Vi har tillbringat förmiddagen i Trollskogen i Skärholmen med ett par dagiskompisar. Där kostade inträdet 150 kronor. Plus att vi köpte lunch, eftersom man inte får ta med det. Men visst hade barnen kul och det är bekvämt att inte behöva släpa med tre barn in till stan.
Förra fredagen var vi på musikmuséet, som Malin tipsade om.
http://malinologer.blogspot.com/2008/11/mysigt-p-musikmuseet_10.html
Det kostade oss 20 kr i inträde och vi kunde ha med lunchmackor och äta i fikarummet. Det var hur inspirerande som helst och barnen provade nya instrument i timmar.

Det finns bara förlorare där

Rödbymålet har avgjorts i hovrätten. Pappan döms till dråp, men får inget straff. Experterna tycker att det är en bättre dom än tingsrättens, där han friades helt. Jag tittar på bilden av Simons mamma, som dödades. Hoppas det känns något bättre för henne efter denna dom. Nog för att Rödbyfamiljen trakasserats i åratal och de flesta av oss sympatiserade med att pappan ville få stopp på förföljelserna av hans son. Men det var ju som om Simons öde glömdes helt ett tag. Det finns bara förlorare i den historian, såväl Rödbyfamiljen som Simons familj.

Där satt den

Svisch. Där satt den -korken i flaskan. Inte riktigt, men spiralen i livmodern. Det blir inga fler barn. Så ni som läser den här bloggen i hopp om att den ska utveckla sig till en galen fyrabarnsfamiljblogg, glöm det.
Jag har gjort mitt.

trött

Genomförkyld. Det dunkar i huvudet. Trött. Lillebror vill inte sova utan gömmer sig i garderoben. Maken lika trött. Klinkar på samma melodi på gitarren som han gjort de senaste veckorna. Vad sitter jag här för. Jag måste sova.

slut på sötebrödsdagar

Det är slut på sötebrödsdagarna på kursen jag går. Finblomman, som blir fem månader i morgon, nöjer sig inte längre med att figurera i kulisserna utan kräver en huvudroll. Hon kommer inte till ro när hon är trött och gnällde tills jag gav upp och gick. Så lämpligt att mamma kommer upp till nästa gång.

Avstämning med lillebror

Dagboksanteckning i nov 2008:
3-årskontroll med lillebror. Han håller låda i 45 minuter och pratar och sjunger flera sånger för sjuksköterskan. Hon är imponerad. Jag är så stolt att kärleken bara svämmar över.
Utvecklingssamtal på dagis med lillebror. Fröken tycker att han är lika harmonisk som han varit sedan den dagen han började på dagis. Han har ingen speciell kompis utan leker med alla. Snäll. Verbal. De har inte ens märkt han reagerat negativt på att få syskon, vilket de brukar göra enligt henne. Kanske är den hittills misslyckade toa-träningen hans egen lilla protest dock.

Allt positivt om lillebror lindar jag runt mitt hjärta. Det kommer säkert samtal om våra barn längre fram i livet med fler problem. Då är det bra att ha grundat med dessa.

vad LÅÅÅNGSAM jag blivit

När jag jobbar skriver jag två längre artiklar, tre medellånga och elva notiser i veckan. Nu när jag är föräldraledig och går reportagekurs har jag svårt att få ihop ett synopsis till ett reportage på två veckor. Och det känns SÅÅÅ jobbigt.

Costanza och Castaneda

Att gå på fest med mig är lite som att släppa ut en efterbliven ko på grönbete. När Boråsvännen på festen i helgen citerade George Costanza tänkte jag att det låter inte alls som honom. Men jag tänkte på Carlos Castaneda och då vandrade tankarna iväg till en gammal pojkvän som var Castaneda freak. Så när när killen bredvid mig började prata om Geroge Costanza sa jag att det var länge sedan jag läste hans böcker och han tittade på mig med stora ögon och sa VADÅ LÄST CoSTANZA?
Jag är nog inte redo att bli utsläppt ur amningskokongen.

Det var så roligt

Jag är så glad att vi har goda vänner och familj runt oss som gör livet så mycket roligare och lättare. Helgens stora Boråsäventyr är över. Jag vill tacka alla medverkande för deras stora insats. Framförallt generalens gudmor /min goda vän för att hon tog hand om generalen hela lördagen och givetvis min bror med familj för att de ägnade hela helgen åt att ta hand om lillebror och även generalen. Det verkar ha gått så bra att vi redan ser fram mot nästa gång.
Jag vill också tacka Boråsvännerna för en otroligt rolig fest med god mat och min gamla kompis i Bryssel för att hon kom hela vägen och alla andra som det var så roligt att se efter så lång tid.
Jag vill också tacka Lages Motell för en lugn natt i sköna sängar utan barnskrik (Finblomman är lugn). Tack också till min kära make för att han körde hela vägen och för hans långa utläggningar om finanskrisen. Jag sov så gott under tiden.

Mitt nya liv

Nu ska jag inledda en ny era i mitt föräldralediga liv- jag har köpt en cross-trainer och en träningscykel. För 1200 kr på Blocket. Och mannen jag köpte dem av var snäll nog att köra hem dem till oss. Så nu ska jag börja träna inför bikinisäsongen 2009. Tänkte ha mitt privatgym i källaren bredvid stora teven. Då borde jag ha någon serie att kolla på medan jag svettas. Tänker förstås genast på Desperate Housewives, som så många bloggkompisar pratat sig varma om. Och jag är väl den enda bloggaren som inte sett den. Så vem har ett gäng filmer att låna ut?

Gå och se Färgskrällen

Hade en härlig kväll UTANFÖR GULA HUSET. Var och såg "Färgskrällen" på Liljevalchs konsthall med tavlor av Sigrid Hjertén, Isaac Grunewald och Leander Engström. Gå och se den! Starka färger och häftiga porträtt! Vi läste boken om konstnärsparet i bokcirkeln för något år sedan. Boken är skriven av Anders Wahlgren, som också satt ihop utställningen. Sedan åt vi på Blå porten, lillebrors gudmor och jag plus Finblomman. Svårt att få ihop hela cirkelgänget när alla har barn och bebisar och karrärer och män. Men just för att alla har så mycket kring sig, är det så skoj och behövligt när vi träffas.

http://www.liljevalchs.stockholm.se/

Ready for take off

Borås, here we come. På lördag åker Finblomman, maken och jag till Borås på 40-årsfest och bor på HOTELL. Det ska bli så roligt. Generalen och lillebror är glada för att de ska få leka med en kompis och gudmor hela lördagen respektive vara med kusinfamiljen. Så alla ser fram emot denna stora händelse.

Att kunna sluta

Generalen är tokig i datorspel. Och nu har vi hittat Dora spel på Nickolodeons hemsida. Jag ångrar att vi gjorde det. Han klarar inte av att sluta. Det blir alltid bråk. Han får inte spela på morgonen, för då vill han aldrig gå till dagis. En timme på eftermiddagen. Och det tycker jag är mycket. Men vi har insett att en halvtimme blir han bara frustrerad av, det räcker inte. Vad gör man.

prematur ångest

Jag känner den närma sig. Julen. Och jag får lite ångest. Advent är fint, att sätta upp fina stjärnor (gud vad många fina stjärnor det finns i år!) och äta lussekatter och se barnen i luciatåget. Och det kan vara lite roligt att köpa några julklappar och skriva julbrev. Men det blir aldrig några julkappar. Det blir massor. Och så är man helt pank i januari. Också ska man komma överens med alla i familjen hela julen.
Men i år blir det annorlunda. I år blir det en fin jul. Please.

bröderna på ljugarbänken

Generalen och lillebror skämtar friskt och det går till så här.
De turas om att sjunga row row your boat sången och så byter de ut sista ordet till paprika, rumpa eller plutt eller liknande också brister de ut i världens gapflabb. Och lillebror myser som en salig hund när vi tycker han är rolig. För alla runt i kring måste också skratta förstås.
De påminner mig starkt om maken och hans brorsa som håller på likadant fortfarande och skämtar när de träffas. Även om det inte är just row row your boat sången. Men det märks att de har samma humor. Jag tycker också de är roliga. Efter tio minuter eller så när jag fattar poängen.

Luther hänger efter mig

När generalen var bebis njöt jag av kafélivet. Nu vill jag oftast vara hemma när killarna är på dagis och njuta av lugnet hemma.
Men det är då han kommer, Luther. Han lämnar mig aldrig i fred. Han finns i mitt förbannade blod sedan generationer och får en att känna sig miserabel.
"Surfa, är det produktivt det? Och den där mackan, skulle du äta den egentligen"
Nu ska jag måla mina dörrar. Hi hi. För jag har märkt att Luther inte gillar oljefärg. Ett sätt att bli av med honom en stund. Har ni några andra tips?

Skärp dig mamma

Vi gjorde det. Vi var allihopa med kusinfamiljen och nyanlända mormor på Restaurang Dragon House i söndags. Min kinesiska svägerska tycker att de har väldigt god kinesisk mat och har velat ha med oss dit länge. Men jag drar mig som ni vet lite för att ta med kaosfamiljen på restaurang. Faktiskt gick allt strålande. Hade tagit med pysselböcker och ritblock och det hjälpte. Lillebror vägrade äta, men det är ju en baggis. 7-eleven ligger nära så jag fick köpa smörgås till honom där. Och lillebror la sig under en farbrors ben och gallskrek en gång när han blev arg på sin storebror, men mormor kunde distrahera honom. Jättegod mat var det.
När vi gick ut tappade jag vantarna på golvet. Då tittade generalen strängt på mig och sa:
- Skärp dig mamma, vi är faktiskt på restaurang!
http://www.dragonhouse.nu/

Finblomman växer

Det är så häftigt att se Finblomman växa för var dag. Hon blir mer och mer en egen person. Det är så fascinerande att denna lilla person tror sig äga halva min kropp och hon domderar som om hon aldrig gjort annat. Hon sliter och drar i mitt bröst när jag råkat ge henne fel sida och mjölken sinar. Hon blir irriterad. Men annars är hon världens solstråle som skrattar så fort någon ger henne ett ögonkast. När jag har med henne till universitetet är hon helt slut efteråt. Hon ler och skrattar åt alla hela dagen så hon får träningsvärk i hela ansiktet.
Visst kan hon gråta när brorsorna kramar henne för hårt. Men sekunden efteråt fyrar hon av världens leende åt dem igen. Och skrattar högt gör hon bara när hon hör dem skratta.

Uppläxad av fröken

Telefonen ringer. Jag målar en dörr i källaren och det tar en stund innan jag svarar. Det är lillebrors dagisfröken.
"Så nu får vi äntligen tag i dig. Jag sa det, att när man är hemma kan man tydligen prata i telefon hur länge som helst. En och en halv timma. Hon pratar nog med sin mamma, sa jag här".
"Jag har målat i källaren, så det begriper jag inte. Kanske telefonen har varit av" säger jag.
"Skulle det vara Finblomman då? säger fröken, det vore konstigt.
Jag säger inget mer. Lillebror hade kräkts vid lunchtid och nu ligger han hemma och sover.
Ps Ja, det är samma fröken som med bajspåsarna.

Kenya firar dagen lång

Fick just mess av mamma, som är i Kenya. I dag har de utlyst nationaldag i hela landet för att fira Obamas seger. Hela världen firar verkligen! Ankin äter tårta med Obamas motiv i Thailand och i Kenya får alla ledigt för att fira en hel dag. En del länder är bättre än andra på att hitta anledningar att fira! Men förväntingarna är onekligen höga på världens nye messias. Kom ihäg att han är bara en människa...

När Obama sprang i mål

När maken kom hem bad storebror att få se fler bilder på Obama på datorn.
- Jag vill gärna se en bild på när han springer i mål, sa han.

Change has happened

Det var nästan som att föda barn i natt. Vilken spänning och vilken glädje. Barack Obama har just blivit vald med en övertygande majoritet till USA:s president. Maken väckte generalen med orden att "idag är det en bra dag för det har hänt något väldigt stort". Vad häftigt om han kan komma ihåg denna historiska dag när han blir gammal.

tänkte inte på det

Nu är den här. Säsongen när hallen översvämmas av sura vantar, trasiga sockor och halskragar, overaller och jackor och kompisarnas mössor i stället för de egna. Jag som aldrig kunnat hålla reda på mina egna vantar. Vi har en rejäl korg för alla i familjen i hallen. So faar so good. Men de små vanthelvetena måste ju komma dit också. Och de måste komma med hem från dagis. Jag som har fullt upp med att få med barnen hem. Det är en prövning att gå igenom dagistorkskåp när påklädda otåliga barn står och väntar.
Man skulle behöva en magister i organisationskunskap för att bli trebarnsmamma.

Vilken kampanj

Det är fullt i familjens mejlbox. I kväll var det Al Gore som mejlade, men mest är det Michelle och Obama. Alla som bidragit med något till Obamas kampanj får uppdateringsmejl. Jag är otroligt imponerad av kampanjen. Och nu har han lyckats få 3,2 miljoner människor att bidra. Det häftiga är inte den totala summan utan att det är så många som bidrar med litet.
Hoppas att det går bra i morgon. Och hoppas att han kan infria en del av alla skyhöga förväntningar på honom.

Russell
Thank you for being there for this movement when we need you most. As Barack always says, real change doesn't happen from the top down. It happens from the bottom up. It happens because of people like you. We can't wait to see you backstage, Michelle P.S. -- If you can't make a donation, you can help get us across the finish line by volunteering to help get out the vote:http://my.barackobama.com/november

viktiga är att komma framåt

Maken har jobbat mycket senaste veckorna. Han kom hem efter åtta ikväll. När jag är ensam med barnen känner jag mig lite som den här kossan som ska få den trasiga bilen att gå framåt. Inga extravaganser. Det gäller bara att komma framåt. Och sen pusta. Och är jag på bra humör senare kan jag gå och pussa dem i nacken.

Jag gillar dem bäst när de sover.

Härliga skratt i källaren

Vi hade två tjejer boendes i källaren i helgen, min kusin och hennes amerikanska värdsyster från hennes utbytesår. Alla i familjen var lika förtjusta i besöket. Två härliga glada tjejer som fyller källaren med skratt, det kan inte bli bättre. Här ploppar Tova upp efter sitt år i USA som vilken kompis som helst och jag har svårt att tro att hon är tjugo är yngre än mig. Var det inte igår som jag själv var iväg? Tovas mamma- min yngsta faster, som är tio år äldre än mig- var själv iväg som utbytesstudent och har inspirerat mig till bland annat utbytesåret i USA. Och nu är cirkeln lite sluten när Tova delar de här erfarenheterna.Man växer av att resa och bo med andra människor.

tanka kraft och stämning

Lillebror och jag gick till kyrkogården. Fullt med ljus överallt. Kyrkan var öppen, full med ljus och sång. Lite drive- in gudstjänst. Man kunde komma och gå som man ville.

-Åh, vad fint, sa lillebror när han såg alla ljusen.

Vi sög in stämningen bägge två och gick fram och tände några ljus och jag tänkte på morfar och farfar bland andra.

Jag skulle gå till kyrkan oftare och hämta kraft om de hade drive-in-service. "Jag åker till kyrkan och tankar lite goda tankar, när jag handlat" kunde man säga en onsdagskväll.

Ljusen lyser upp i mörkret

I kväll tänder vi ett ljus på minnesplatsen i trädgården för lilla bebisen som dog i min mage, innan Lisa kom. Också ska jag se vem som vill se vill följa med mig till kyrkogården för att se ännu mera ljus. Det brukar vara så vackert och ett fint tillfälle att minnas och reflektera.