Finblomman växer

Det är så häftigt att se Finblomman växa för var dag. Hon blir mer och mer en egen person. Det är så fascinerande att denna lilla person tror sig äga halva min kropp och hon domderar som om hon aldrig gjort annat. Hon sliter och drar i mitt bröst när jag råkat ge henne fel sida och mjölken sinar. Hon blir irriterad. Men annars är hon världens solstråle som skrattar så fort någon ger henne ett ögonkast. När jag har med henne till universitetet är hon helt slut efteråt. Hon ler och skrattar åt alla hela dagen så hon får träningsvärk i hela ansiktet.
Visst kan hon gråta när brorsorna kramar henne för hårt. Men sekunden efteråt fyrar hon av världens leende åt dem igen. Och skrattar högt gör hon bara när hon hör dem skratta.