Mar 31, 2009

Vår i luften

Varma hälsningar från Småland...
Här blommar krokus, snödroppar och vintergäck. Men Dacke var inte kvar i grottan, och inte kungen heller konstaterade lillebror efter utflykt till Dackegrottan.
Han letade efter sin kusin när han kom hit till mormor och morfars hus. För kusinen var ju här sist han var här. Och då trodde han väl att hon skulle vara här igen. Vilket påminde mig om att jag måste komma ihåg att berätta för Lillebror vad som händer och sker och var vi ska precis som jag gör för hans storebror. Lillebror bara hänger på förnöjsamt och jag glömmer förklara.
Sedan kommer han och frågar: Är det morgon nu? när han ska sova.
Så är det nog att vara lillebror eller lillasyster.

Mar 26, 2009

Tid att umgås

Det här med att umgås med väninnor -behovet har växt för varje barn. Troligen beroende på att jag fått allt mindre tid för varje barn att göra det. Och att jag blivit mer isolerad för varje gång när jag är föräldraledig och inte träffar folk som man gör på ett naturligt sätt på jobbet. Och att jag inte orkar ta mig in till stan för en lunch särskilt ofta med Finblomman. För jag är samtidigt väldigt rädd om min egen tid hemma med henne. Vi uppskattar våra få timmar när det är lugnt i huset. Vi kan dricka kaffe och läsa tidningen i fred och skriva på en artikel i två timmar med lite tur, hon och jag. Också umgås jag ju med er på bloggen. Vi är glada när det är en dag utan BVC eller tandläkare då vi kan vika tvätt i lugn och ro. Men efter för många hemma dagar får jag lappsjuka och bokar in för många saker ett par dagar igen.
Att behovet av väninnorna är större kan nog också ha att göra med att man kan behöva ventilera allt det där nya man är med om, när barnen växer, när det strular på dagis, att ha familj. Därför blir jag ledsen när jag måste ställa in en efterlängtad dejt med kompisarna som jag tvingades till igår.

Jag är ytterst selektiv i umgänget på dagis. Har inte umgåtts med de andra föräldralediga. Deras barn är för små och jag och mina barn får inte så mycket utbyte av det. Jag är förbi stadiet där jag har behov av att diskutera blöjor och barnmat. Men nu har det flyttat in en nybliven tvåbarnsmamma som är väldigt trevlig. Så då vill jag gärna ut och promenera. Vi kan ju faktiskt ha något gemensamt som INTE handlar om våra barn.

Dåliga vibbar

Jag fick dåliga vibbar igår. Av förskolechefen som släntrade in med pedagogistan på föräldramötet. Hon upplyste om att halv åtta skulle det vara klart- för annars blir det övertid för pedagogerna och det har de inte råd med. Jag håller med om att det är viktigt att hålla mötestider och att prioritera att lägga pengarna på barnen i stället. Men varför då slösa resurser på att de två kom dit? Att de ska bygga ett förråd på gården kunde någon annan upplyst om.
Men vår favvo-fröken, som är tillbaka efter sjukskrivning, körde vidare och lät inte chefen komma till tals förän halv åtta. Så fick hon köra på övertid.
- För det här är faktiskt vårt möte.
Sånt gillar vi.
Förskolechefen varnade för att tuffare tider stundar och att det kan bli större barngrupper framöver.
Det gillar vi inte.

Mar 23, 2009

Kejsarpingviner och 742:ans buss

Den moderna familjen har en del att lära av kejsarpingvinerna. Honan lägger ett enda ägg, som sedan ruvas i flera månader av hanen. Under tiden sticker honan till havs och har roligt. När ungen kläcks matar pappan den med någon slags mjölk han hostar upp från magen under några veckors tid. När mamman sedan kommer tillbaka delar de på uppgiften att skaffa föda åt ungen.
Allt står att läsa i The emperor's egg av Martin Jenkins. Det är tur för mig att det finns en del att lära i barnböckerna. För så mycket vidarutbildning blir det inte annars för mammor i gula hus.

Jag lär mig mer av mina egna erfarenheter. Som att om man ska ta 742:ans buss till Huddinge sjukhus ska man åka mot sjukhuset och inte mot Skogås. För då missar man Finblommans tid hos öronläkaren.

I dag fick jag också en chans att lära mig om lamda (?) lampan i bilen. Den lyser när något med avgaserna är fel och det kan bero på en mängd orsaker som exempelvis smutsiga filter. Detta har vår mekaniker nu åtgärdat på Blixten-bilen i över en veckas tid. Men lampan lyser fortfarande så därför ska han jobba ÄNNU mera med den. Tur att mekanikern är från Saleby och att han inte brukar vara helt orimlig med sina fakturor. Men vem har någonsin lett åt en verkstadsräkning?

Mar 22, 2009

Tiden flyger

Det är mycket som händer. Medan Finblomman hasar sig fram i huset med sin egen krypteknik i jakt på fler legobitar att stoppa i munnen gör pollensäsongen sig påmind. Dags att börja med pulmicorten, rhinocort och aerius och tavegyl för generalen. Tack och lov för cortisonsprayen till näsan som gjorde en himmelsvis skillnad förra året . Men han var så trött efter dagis förra veckan. Bästa fröken har varit sjuk en lång period igen och då är det hela havet stormar. Nya vikarier hela tiden. Generalen klättrar på väggarna. Tur att han är hemma så mycket.

Lillebror pratar på 23 av 24 timmar om dygnet. Också är det artiklar som ska skrivas, frön som ska sås och fönster som ska putsas om vi inte helt ska missa våren. De ständiga läkar- BVC, tandläkarbesöken fyller veckorna. För att inte tala om hela dagen som gick till att skaffa Finblomman amerikanskt medborgarskap förra veckan. De dagliga vika tvättuppdragen och plocka undangörat i kaoshuset går inte att slippa undan. Maken har mycket på jobbet och jobbade hela dagen. På kvällarna drömmer vi om ny bil och glasdörrar till trädäcket och rum på ovanvåningen till Finblomman eller ska vi flytta istället? Allt medan snön gör comeback och Fritzl får sitt straff till slut.

Mar 21, 2009

Finblommans egen rapport

Tja. Det är jag som är Finblomman. Ville bara berätta vilken skön natt jag haft. Mamma verkar till slut ha hajat läget. Hon drog inte upp mig ur sängen för att tokamma hela tiden. Det var så skönt att inte bli störd. Sista tiden har jag väl råkat gråta lite i sömnen ibland. Mamma,som nästan verkar ligga vaken och vänta på att jag ska knysta har genast hivat upp mig och lagt mig bredvid bröstet. Nog för att det är mysigt, men en stor tjej som jag får ingen ro. Så fort jag ammat somnar mamma och jag med bredvid henne. Men sedan vaknar någon av oss en timme senare svettig och väcker den andre och så låter hon mig amma andra bröstet OCKSÅ. Ja, så där har vi hållit på. Mina storebrorsor tvingades minsann inte hålla på och nattamma så länge som jag gjort. Hon är väl nostalgisk eller något med mig eftersom jag är yngst. Hur som haver, förra natten sov jag gott ensam i mamma och pappas sovrum. Daddy låg i hallen och han hör inte när jag piper. Mamma sov därnere en hel natt och var betydligt piggare och gladare än hon brukar vara när hon vaknade utvilad klockan 5. Det kan ju bero på att hon somnade framför Så ska det låta på teven kl nio. Nu ska jag visst få sova i hallen. Det blir nog bra, bara inte Lillebror (min storebror alltså ) kommer upp och skriker att han måste bajsa för det finns inget värre sätt att vakna på.

Mar 19, 2009

Skorna krympte

Både maken och jag är ganska disträa. Under resan vi gjorde tog i alla fall maken priset. Han upptäckte när vi skulle åka hem att hans alldeles nyinköpta svarta eccoskor förvandlats från storlek 43 till identiska skor i storlek 41 och att han inte fick i foten i skon. Frågan var var och när detta hänt. Ett antal misstänkta radades upp. Främst min pappa och min bror som vi delade stuga med, men de förnekade. Hade det hänt redan i Italien? Styvfar och brorsan som var med i Italien fick samtal. Jag var övertygad om att han fått någon annans skor på planet. Men han hävdade att han inte tagit dem av sig då. Så ingen lösning i sikte. Maken började tvivla på sig själv och tänkte att fötterna svullnat och att han i själva verket kanske har 41 . Han kunde inte släppa ämnet, allt medan han huttrandes gick till jobbet i tunna skor.
I går ringde han mig i extas och hade kommit på att två män besökte stugan förra lördagen i Sälen i en kvart och uppvaktade min pappa. Pappa fick ringa sina kompisar. Jodå, i Skövde fanns en man som de sista dagarna funderat på om han blivit tokig och köpt för stora skor.
Slutet gott, allting gott. Jag tycker att makens detektivarbete är storartat. Särskilt för en man som aldrig kommer ihåg vad vi gjorde förra helgen.

Mar 18, 2009

Flickor gillar smycken och män

Finblomman var med på på födelsedagsfesten för farfar i Italien med en massa amerikaner och italienare. Finblomman log åt alla och drog i halsband som vanligt. Men tydligen tyckte några att hon log mer åt männen.
-She is such a girl. She smiles at all men and she likes jewelry already. What a girl! sa ett gäng kvinnor och sedan var de tvungna att återberätta det flera gånger.
Här kan man bara inte säga så. Rättare sagt, ingen skulle väl komma på att säga något sådant? Det är som att bli dragen tillbaka till 50-talet. Eller?

Mar 17, 2009

Stay home moms gillar inte arbetande mödrar

Jag träffade en amerikansk mamma med tonårsbarn på födelsedagsfesten i Italien. Hon jobbade på Världsbanken i Washington DC och hon och hennes man har arbetat sedan barnen var små. Men det var endast möjligt eftersom hennes jobb var generöst och gav sex månaders föräldraledighet (två betalda tror jag) och erbjöd dagisplats i samma byggnad som hon jobbade. Men hon sa att det var tuffa år när barnen var små. Och värst var nästan den ilska hon kände från barnens kompisars mammor som valde att inte arbeta.
-De ser mig inte som en riktig mamma. En riktig mamma uppoffrar sig för barnen och slutar arbeta, sa hon.
Det finns en dold konflikt mellan arbetande mödrar och stay-home moms i USA. Det kan väl te sig ganska overkligt för oss, eftersom vi i Sverige ganska länge varit två arbetande föräldrar. Största anledningen är väl att vi inte klarar oss på en lön. Men i USA är det ganska vanligt att mamman väljer att stanna hemma till barnen är i tonåren. Anledningarna är flera; mannen tjänar tillräckligt så de klarar sig, dagis är inte subventionerat och kostar så mycket att det inte lönar sig för henne att jobba deltid och barnen måste skjutsas till sina dagis och skolor och det klarar de inte om bägge jobbar. Nu pratar jag förstås om medelklassen. Det finns förstås många miljoner med arbetande mödrar som kör barnen till mindre dyra dagis varje dag för att de måste. Men bland de föräldrar som har råd finns det en uppfattning att det är bra för barnen om mamman kan stanna hemma.
Så jag kan förstå min svärmor som tycker det är fantastiskt med det svenska systemet och aldrig slutar förundras över att hennes son "hjälper till" så mycket med våra barn.
Men samtidigt så halvdöljer hennes son hur många månader han ska vara föräldraledig inför sina föräldrar. Förväntningarna på en man är helt klart olika i olika länder. I de flesta länder ska mannen tjäna till brödfödan, annars är han ingen riktig karl.

Mar 16, 2009

Kärlek och äventyr

Grandpa Ken och Lillebror
När vi kom fram till denna bedårande by i Umbrien tänkte jag på att det är så här livet ska vara. Fullt av upplevelser och möten med dem man tycker om. Mera kärlek och äventyr helt enkelt. och det är ju ganska lätt med tre barn. Allt är ett äventyr för dem. Och kärlek badar jag i från mina barn. Själv älskar jag alla mest när jag fått ladda mina batterier och det har jag gjort nu.

Jag älskar riktig vinter

I am back. Med laddade batterier. Solen är absolut bästa batteriet. Vi har firat farfars 60-årsdag i Umbrien i Italien en vecka först. Sedan flög vi hem, packade om och bilade upp till Sälen för att fira morfars 70-årsdag. Det kan tyckas som en resa för mycket på raken med tre barn. Men det var värt det!
Jag har kommit fram till följande:
- Jag älskar att åka längdskidor. Jag vill att mina barn ska få chansen att lära sig åka både på längden och tvären när de är små. Generalen kan det redan.
-Jag är glad att barnens mormor och morfar och morbror med familj trycker samma sak, så kan vi göra det tillsammans (fast i två stugor nästa gång)
- Det var toppen att träffa barnens farmor och farfar och alla andra i Italien. vi måste försöka att vi träffas oftare än en gång per år.
- Min man är cool på scenen. Han spelade gitarr och sjöng med sin lika coola bror på deras styvfars födelsedagsfest.

Mar 3, 2009

So long

Om nio timmar drar vi till Italien!

Resfeber

Åh, vad jag skulle vilja vara snygg. Ni vet, inte vara den där typen som kommer med kräks på axeln och olika skor på fötterna och öppen gylf. Ja, nu tog jag kanske i lite. Jag brukar inte ha oturen att kombinera dessa tre saker samtidigt. Men alla saker har hänt och händer fortfarande. Förstå mig rätt. Jag gillar att ha fina kläder. Jag tycker bara inte om att köpa dem. Jag gillar att se fräsch ut, jag tar mig bara inte den tiden.
Och det har ingenting med att göra att jag är småbarnsmamma egentligen. För jag har alltid varit sådan. För två veckor sedan frågade mamma vad jag skulle ha med för kläder till Italien. Hon trodde på allvar att jag tänkt på det redan. Allt som rörde sig i mitt huvud var vilken barnvagn som skulle med och hur vi löser det med bilstolar och hur vi ska få plats med allt i tre resväskor. Och framförallt att det gäller att komma ihåg alla tre barnen när vi måste åka klockan tre på morgonen för att hinna till Skavsta i morgon bitti. Men som vanligt sådde hon ett frö i mig. Jag var nere i vårt centrum en kvart innan de stängde i söndags och hittade en jättefin tunika. Och en röd topp och en glad scarf. Det låter väl chict till mina fina blommiga gummistövlar. Vi ska ju nämligen på agroturism-semester. Jag vet inte riktigt vad det är, förutom att jag kan tänka mig att de som driver gården nog inte direkt gräver i gödselstacken. De driver ju också driver hotell för 30 personer. Och de tillverkar olivolja och vin på gården. De ser säkert så där tjusiga ut med snygga stövlar och fina jeans och någon häftig sportig tröja. Också är de i 60-åtsåldern och jag kommer inse att de är poppigare än mig. Men nu har jag en tjusig scarf i alla fall.

Mar 2, 2009

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Jo, jag nämnde boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein Läs den! Det är vågat som hon gör att lämna ut sig själv så mycket. Den handlar om henne och hur hon tacklar livet med sin manodepressivitet eller biopolära sjukdom, som man tydligen kallar det nu. Om alla hennes vändor till psykakuten och hur det går att ha familj och karriär mitt i allt detta. Den här sommaren hon skriver håller allt på att haverera. Möjligen är det här hon går för långt. Vad tycker egentligen barnen och mannen om den här boken? Men det måtte de ha diskuterat igenom ordentligt. För diskutera är ju en av de saker hon är väldigt bra på, den snygga etikforskaren. Det är en viktig bok för att förstå en vanlig sjukdom och att den kan drabba vem som helst. Och att man är väldigt sårbar när man är så medial och synlig som hon är.
Min egen svärmor var tidigare manodepressiv, en variant av det med kortare perioder av upp och nedåtkänslor, och har alltid pratat öppet om det. Men när hon fick hjärnblödning för tre år sedan försvann det. Hon beskriver att det tidigare var så rörigt i huvudet och att hon ständigt kände att hon kunde sprängas av alla starka känslor. Nu känner hon inte alls så starkt längre. På gott och ont kanske.