Tid att umgås

Det här med att umgås med väninnor -behovet har växt för varje barn. Troligen beroende på att jag fått allt mindre tid för varje barn att göra det. Och att jag blivit mer isolerad för varje gång när jag är föräldraledig och inte träffar folk som man gör på ett naturligt sätt på jobbet. Och att jag inte orkar ta mig in till stan för en lunch särskilt ofta med Finblomman. För jag är samtidigt väldigt rädd om min egen tid hemma med henne. Vi uppskattar våra få timmar när det är lugnt i huset. Vi kan dricka kaffe och läsa tidningen i fred och skriva på en artikel i två timmar med lite tur, hon och jag. Också umgås jag ju med er på bloggen. Vi är glada när det är en dag utan BVC eller tandläkare då vi kan vika tvätt i lugn och ro. Men efter för många hemma dagar får jag lappsjuka och bokar in för många saker ett par dagar igen.
Att behovet av väninnorna är större kan nog också ha att göra med att man kan behöva ventilera allt det där nya man är med om, när barnen växer, när det strular på dagis, att ha familj. Därför blir jag ledsen när jag måste ställa in en efterlängtad dejt med kompisarna som jag tvingades till igår.

Jag är ytterst selektiv i umgänget på dagis. Har inte umgåtts med de andra föräldralediga. Deras barn är för små och jag och mina barn får inte så mycket utbyte av det. Jag är förbi stadiet där jag har behov av att diskutera blöjor och barnmat. Men nu har det flyttat in en nybliven tvåbarnsmamma som är väldigt trevlig. Så då vill jag gärna ut och promenera. Vi kan ju faktiskt ha något gemensamt som INTE handlar om våra barn.