Oct 27, 2009

Vi ses

Jag fick det. Ett vikariat på en organisationstidning. Jag kommer skriva reportage. Jag får tjänstledigt från min hemvist under nio år och så får vi se vad som händer sedan. Men nu måste jag koncentrera mig på det nya och min familj och att jag har handväska och plånbok med mig och inte avslöjar hur förvirrad jag kan vara. Det blir liksom inga tankar kvar till bloggen. Inga putslustiga alla fall. Så jag tar paus från bloggen ett tag. So long.

Oct 18, 2009

Riskzon

I fredags var jag på min 44-årige grannes begravning med runt 200 andra som känt honom och hans familj. Hoppas det kändes bra för hans fru och barn att så många kom. Men jag led med min grannfru att mer än hälften av alla, efter att ha gått fram till kistan, gick fram till henne och kramade henne. Hon fick resa sig upp varje gång. Som om det inte var jobbigt nog för henne skulle hon krama hälften av alla besökare under begravningen också. Har ni varit med om det?
Jag noterade att en tredjedel av männen var överviktiga män runt 50 som liksom min döda granne borde ligga i riskzonen för hjärtinfarkt. Tänkte de också på det tro?

Oct 15, 2009

pyjamasar på

Jag gillar min familj. Särskilt mycket gillar jag dem när jag kommer hem sent. Det känns så alla fall. När barnen sitter med pyjamasarna på och ser så söta ut och mannen har kläderna på men han är söt ändå (hur lät det då?) . Ska försöka komma ihåg det nästa gång jag kommer hem till ett kaos.

Oct 14, 2009

bara ett kommunalråd

När det fungerar på jobbet är det roligt. När jag känner att jag skriver om viktiga saker som ingen annan uppmärksammar. När man skakar om lite i kommunförvaltningen. Och känner att man har fog för det. Så idag försvarade jag mig gentemot en politiker som uppenbarligen var uppskakad över vad jag skrivit. Jag hade bestämt mig för att inte ta emot skit från henne för jag visste att jag hade fog för vad jag skrivit. Men plötsligt stod min högste chef bredvid mig och undrade förskräckt vem jag läst lusen av så högljutt.
Men han verkade lugn när jag sa. "Det var bara ett kommunalråd".
"Jaså, bara det, sa han och lommade iväg.

Oct 7, 2009

Spyr

Ingen kräksjuka, men det KÄNNS som jag spyr på mig själv. Efter en lång dag med intervjuer och spända nerver blir jag så trött på min egen röst. Särskilt när jag fortsatte prata på kvällen och då menar jag diskutera. Gör inte ofta det kvällstid. Jag brukar mest ha korta konversationer efter jobbet av typen"kasta inte maten på golvet" "Om du gör det igen får du inte se Bolibompa" . Och till maken blir det"ska vi prata om det i morgon i stället".

Men jag såg något uppfriskande i måndags. Cirkus Alfons på Södran. Åh, vad roliga och bra de killarna är!

Oct 6, 2009

Ironi och Göran

Nu tror ni att ni kommer att tvingas läsa ännu ett tjatigt avsnitt, del 201, om mina sjuka barn.
Men jag tänkte i stället berätta om de 30 senaste böckerna jag läst och debatterna på kultursidorna som jag så gärna vill diskutera.... Man är väl på :) Observera, här är det meningen att ni ska känna ironin drypa. Jag somnar alltid så gott när jag läser kulturdelen. Fast jag håller inte med Göran Hägglund för det.
Men, gäsp, vi tar det en annan dag. Godnatt.

Oct 4, 2009

Borrelia Ofelia

Just när vi började tro på läkarna att Lillebror nog bara haft virusinfektioner de senaste jobbiga sex veckorna ringde läkaren från Huddinge på lördag morgon. Resultatet från senaste borrelia testet visade att han har det. Vi åkte till Huddinge Karolinska lördag och söndag och han fick antibiotika intrevenöst. Under veckan kommer en sjuksköterska till oss varje dag och ger honom det i hans lilla kanyl i armen. Han ska få det i tio dagar.
Tänk vad en liten fästing på Finnhamn i juni kan ställa till med. Tur att han är bättre. Starke Lillebror kämpade sig igenom värsta tiden utan penicillin.
Hädanefter vet jag att det inte behövs en ring runt fästingbett för att det ska vara borrelia.