Prickiga korvar

Prickig korv macka med banan är inte vad jag vill äta just nu.
Det är mycket prickar här igen. Finblomman är heltäckt, som en enda stor prickig korv ur kyldisken. Sedan i går kväll är även Lillebror med på tåget. Och hans prickar fortsätter att poppa upp.

Storebror och jag flydde gula huset ett par timmar. För hans skull sa jag. Men jag vet inte det jag.

Vad vi gjorde?
Köpte toalock.
Och kollade vad en general önskar sig i leksaksaffären när han fyller 5.
Också fikade jag i bilen när han sov en stund.
Ensam stund har guld i mund.

Krash, pang och bom

Vad trött jag blir på mig själv.
Jag drog ur glashyllan i nya kylen. Men den satt fast.
Så glaset sprack. Kostnad för en ny: 450 spänn inklusive otrevlig expedit.
I går ställde jag mig på toalocket .
Det sprack. Vi har nu bara ett halvt toalock.
Och det är ju det värsta man kan ha sönder.
Man blir påmind om det HELA tiden.
Skulle jag glömma det en stund hör jag Lillebror:
Mamma e inte snäll. Mamma förstörde toaletten.
Är det också ett tecken på att jag borde börja jobba?

336 617

Så många kronor är jag skyldig CSN.
Min favorit bland alla myndigheter.
Det innebär att skulden ökat med 7049 kronor på ett år.
Trots att jag betalat av på skulden i 13 år.
Nu ska jag tänka på något roligare.

Försvinn basiluska

Lilla lilla vattenkoppa
Du är en elak loppa
Du som har mage
att sätta dig inunder en krage
och i Finblommans fina hår
Basiluska, gissar att du nu mår
Försvinn snabbt härifrån
Eller är du redan på Lillebrors tå?

Världen krymper

Hade efterlängtat besök av min Skövde-faster. Hennes döttrar har ganska nyligen lämnat boet och den yngsta har flyttat till LA. Jag minns när mamma var i den fasen. Huset kändes stort och hon funderade på vad hon skulle göra med all tid när jag och min bror hade flyttat. Som mamma själv ser jag på det annorlunda nu än vad jag gjorde när jag for ut i världen. Stundtals har jag väl fnyst åt mamma som varit sentimental ibland.
Till slut fick min mamma en amerikansk svärson och en kinesisk svärdotter. Fast vi är alla bosatta i Sverige. Just nu i alla fall. Världen har blivit mindre. Hellre lyckliga barn långt bort än miserabla barn hemma, eller hur?

Fast mina egna barn ska aldrig flytta från kvarteret ...

Vem ska laga maten?

I dag var halva dagispersonalen hemma och sjuka, förutom alla barn som har influensan. Någon verkar ha strött friskt med influensa baskiluskor och streptokocker och vattkoppor i en salig röra över hela Stockholmsområdet.
Det värsta var att kocken Jonas var sjuk, konstaterade Storebror. Hur ska det gå med barnens lunch? Kanske kunde han hjälpa till? Nej, det fick han nog inte, han har blivit portad i köksdörren förut.
Men jag har en bra dag. Gjorde äntligen färdigt mitt korvgubbereportage. Publiceras v 8 i Mitt i Huddinge.

ledsen och glad

Storebror var så ledsen i går för att vattenkopporna var på väg att försvinna. Han grät och ville ha nya. Det är väl ett tydligt tecken på att han har uppskattat de senaste tio dagarna hemma mer än jag gjort.
I dag grät han hysteriskt när jag lämnade honom och ville följa med mig hem igen. Det brukar vara så när han varit borta från dagis ett tag. Han skrek "kom tillbaka, du måste " när jag med tunga steg gick hem. Också hade hans fröknar förstås planeringsmöte, så han ville inte låta sig tröstas av de andra fröknarna.
Lillebror däremot hade inte tid att säga hejdå för han skulle springa in till bilarna.

När jag hämtade däremot ville Storebror inte följa med hem för han var mitt inne i en lek. Lillebror däremot var sentimental när jag kom och ville aldrig sluta pussa och sa "min mamma, min mamma".

Vad ska Finblomman bli för en person tro?

Mina systrar

Alla barn är feberfria, Finblomman är lite vissen bara, diarré och första tanden på gång. Föräldrarna är trötta.

Jag var på vift i går igen. Väninnan i Umeå tog initiativ till kompisträff i Stockholm. Så igår träffades vi fem Skövdetjejer och Finblomman och lagade mat och pratade och drack vin. Sjätte väninnan är mycket gravid hemma i Hj0 och kunde inte komma. Fyra av oss bor i Stockholm och ett par av dem träffar jag ofta. Men det är häftigt att summera de 23 år som gått sedan ettan på gymnasiet när vi träffades. Sedan dess har vi pluggat, jobbat, rest, träffat män (och lämnat dem och träffat nya). Vi har också skaffat totalt tio barn och är matte åt åtta katter (?) och en hund. Och Dublin- väninnan har flyttat tillbaka till Sverige efter femton år utomlands, Storebrors gudmor är tillbaka efter tio år i Holland och alltid lika snygga Nacka väninnan och jag har bott i samma stad många år nu. Vi fick barn samma år som Hollandväninnan. Numera är våra pojkar är också kompisar. Umeåväninnan och jag tänkte tillbaka på Granada 1995 när vi pluggade spanska och jag träffade Maken. Men nu skapar vi nya minnen.
Tack, kära systrar för en rolig kväll.

Finblomman i allbran lådan

Spara på kartong. Det kan användas till så mycket.

downs and ups med pyssel

Storebror och lillebror drake samt planeten.

Har ni använt Fish Tip Pyssel? Det är riktigt roligt, man sätter ihop bitarna med lite vatten bara. Och man kan bygga de mest fantastiska saker även om man inte är en pysselproffs. De är gjorda av potatisstärkelse och är alltså helt ofarliga. Men färgar av sig.
Att de färgar av sig upptäckte jag när Lillebrors smulat sönder sin raket. Finblomman, som älskar att rulla runt på tjocka mattan hittade raketresterna. Så hon sög på de olikfärgade bitarna som mest blev till en svart massa i ansiktet och på hennes vita tröja. Och vad gjorde mamman under tiden när hon inte vaktade sin prinsessa skulle säkert mormor fråga. Jo, hon röjde efter vattenfärgsprojektet i köket.
Hur det gick med mattan ? Jo, tackar som frågar. Den är spräcklig i all världens färger och kan gömma mycket rester utan att det syns. Man lär sig, sa trebarnsmamman.

Mål: gå ut

On the brighter side
-Storebrors hundra koppor börjar torka upp (även om han är ledsen över det för han inser väl att titta -på -film och spela -spel och vara- hemma -från -dagis- fasen kommer ta slut)
- Storebror och jag kräktes inte. Vi mådde bara pyton i går och åt inte.
- Finblomman verkar må bättre och äter risgröt.
- Lillebror är frisk och är bara allmänt treårs-gnällig.
Alltså måste vi ta oss utanför huset i dag. Annars är det risk att jag exploderar efter fyra dagar inomhus.

Kräks och bajsdag

i dag har jag fram till 14 00
- blivit nerspydd ordentligt två gånger
-torkat spya på golvet
- bytt fem blöjor
-ringt sjukvårdsupplysningen och konsulterat vad göra när sjumånadersbebis har kräksjukan
-ringt mamma och pappa och konsulterat om samma sak
-skedmatat Finblomman med vätskeersättning
-förbannat mig själv att att jag drog ner på amningen och inte har mer mjölk i brösten
-gett godis till Lillebror för att han bajsade halva omgången på toaletten
-haft irriterat samtal med min make för att det alltid blir det när vi är stressade
-byggt drake med Lillebror och en planet med Storebror
-bokstaverat med Storebror som fick ett jättebra datorspel "Kalle kunskap"
- pussat Finblomman mycket

"Typit"

Grrr. Den lettiska inspirationen flög fort ut genom fönstret. Efter två dagar hemma med tre barn varav de två största är sjuka så är jag ganska vissen redan. Generalen har vattkoppor över hela kroppen och är mycket rastlös. Lillebror börjar bli frisk efter sin influensa men gnäller och frågar efter sax och tejp hela dagen. Tar det mer än tio sekunder suckar han och himlar med ögonen och säger "typit". Han menar "typiskt" och det ordet har han lärt sig av storebror. Också kom jag inte in på kursen jag ville gå så nu måste jag hitta en annan för annars får barnen bara vara 15 timmar på dagis och då kreverar jag. Med vad skulle man göra utan drömmar. Vi bestämde oss för att spara ett gäng föräldradagar så att vi kan göra någon längre resa hela familjen längre fram, kanske nästa år. I höst hoppas vi att generalen och hans daddy kommer i väg till farmor och farfar och kusinerna i Kalifornien. Tänk vilken rolig resa det skulle bli för dem.

Andas ny luft

Nu har jag dansat i en skraltig gammal båt (Estonias systerfartyg som tas ur bruk om en månad), pratat med alla trevliga kolleger och druckit vin och Mojitos och pumpat ur mjölk i mängder, bott på fint hotell och ätit lettisk husmanskost och gått på marknad i ett snötäckt och fint Riga under en dag. Och jag njöt av alltihopa. Kravallerna var över och allt vi såg var en väldig massa poliser.

Men nu är jag hemma igen. Maken fick tuffa dygn eftersom generalen fick vattkoppor och hög feber och Lillebror kräktes en natt medan jag var borta samt att Finblomman var tveksam till att ta flaska på natten. Men han klagade inte utan tyckte att det var bra att de blev sjuka efter jag hade åkt. Det är så bra att komma bort och inse hur fint man har det. Som en kollega konstaterade, man ger sitt bästa på jobbet, är okej med barnen men när man ska prata med maken på kvällen orkar man inte längre utan fräser mest.

Tänk er då hur jag kan vara som är hemma jämt! Jag är väl bara trevlig när jag får åka till Lettland typ. ... Man måste andas ny och spännande luft för att bli påmind om allt som är bra, få inspiration och inte fastna i vardagsträsket. Och det bästa jag har är mina fina skruttisbarn och den ende Mannen i mitt liv.

Bra jobbat

Jag skulle vilja gratulera mig själv för att jag tog mina 15 högskolepoäng förra terminen i berättande journalistik. Mest glad är jag över att jag kunde gå varenda gång och ta del av föreläsningarna. Det är ju ett tydligt bevis på att ungarna var ganska friska förra terminen.
Men i onsdags var Finblommans pappa hemma med henne på min sista kursdag. Fast pluggandet fortsätter i vår, om än i annan form.
Reportaget jag gjorde om Tonårsmamman publiceras i veckotidningen Hemtrevligt i vår, kan återkomma om när.

Killfälla

Generalen berättar att han gjort en fälla på dagis. Som "killorna" ska fastna i och dö, fast inte på riktigt". Det var "tjejornas idé". Han fick vara med dem och göra "killfällan" eftersom han är en "snäll kille". Fällan var gjord av sand och lera och sådant.
Tyvärr, rapporter generalen, är det ännu ingen dum kille som fastnat i fällan.

Syskonkärlek

Generalen leker med sin lillasyster vid matbordet. Sedan lägger han huvudet på sned och säger till mig:
- Vilken tur att vi fick just den här bebin. Ingen annan har en så fin bebis som oss. Hon är så glad och fin. Finaste bebin i världen.
Och hans ögon glänser av kärlek.
Sedan verkar han vänta på en kommentar från mig.
- Mamma, visst säger jag många fina saker.
Och han ser mina ögon som också svämmar över av kärlek.

Två minuter senare kastar brorsorna saker på varandra i vredesmod. Friden är över för den här gången.

Kärleksbrev

Storkusinen i Kalifornien fyller 11 år och jag bad generalen skriva på ett gratulationskort.
Då sa han:
Jag vill att du skriver ett särskilt brev från mig där du skriver " I love you so much, I wish I was in your house. I love you so much, I wish you lived nearer to me."
Sedan sa han att han längtar efter alla som han tycker om som bor långt bort. " Och det är tråkigt att de måste bo så långt bort"

Glada tanter på äventyr

På onsdag flyger min 67-åriga faster och hennes 80-åriga väninna till Auckland Nya Zeeland. Det ska bli så roligt att höra om deras äventyr. Ingen av dem har varit där förut. Och min faster hade nog inte tänkt åka om inte hennes väninna ringt upp henne i höstas och bjudit henne på den här resan. Väninnan ville ha sällskap och ville inte resa ensam. Min faster var osäker om hon kunde ta emot en så stor gåva. Men detta var vad väninnan ville göra. Så det är klart min faster skulle säga ja. Och jag är så glad för hennes skull. Ingen är mer förtjänt av ett sådant äventyr än hon.

Tomt

Det här med tid är märkligt. På helgerna trånar jag efter fem minuter för mig själv. När måndagen kommer och Finblomman och jag har lämnat brorsorna på dagis och gått vår promenad infinner sig tomheten. Vad ska jag göra nu då med alla timmarna till tre?
Fylla i webben till försäkringskassan, stryka och vika tvätt,plocka undan, skriva barnens namn i de nya kläderna och läsa kursarnas reportage till onsdag.
Näää. Om en stund. Ska bara blogga lite först.

Resfeber

Hur ska det gå för deras mamma?
När jag har chansen att fly så tvekar jag. Om en vecka ska jag med på nöjesresa till Riga med jobbet. Och jag är jättenervös. Inte för barnens skull. Jag vet att de har det bra hemma. Men hur ska jag klara mig? Nu har jag chansen att prata med folk i två dygn utan att ständigt bli avbruten. Men så mycket har jag inte att säga. Har inte en susning om vad som går på bio och hänger dåligt med i nyhetsflödet. Dessutom måste jag komma ihåg att stänga gylfen, verkar jämt glömma det här hemma. Också kommer brösten värka, jag måste pumpa ur så de inte sprängs. Vad har jag gett mig in på? Förklaringarna är två; 1, Jag längtar efter mina trevliga kolleger. 2, Maken pushar, han tror jag behöver det.

kyligt för korvgubben

Var det tufft att jobba i dag? Tänk då på korvgubben, där kan man snacka om ett kyligt jobb. I alla fall i dag. Jag och Finblomman stod och intervjuade vår korvgubbe i vårt centrum i dag för ett reportage jag ska göra. Efter en timme kunde jag konstatera att jag skulle aldrig klara av det. Jag var stelfrusen. Och då hade han ytterligare sju timmar att jobba. Han sa att kvinnor är mera krävande kunder. De klagar om inte korven är supervarm. Männen säger aldrig något och vill inte ha den så varm. Kan det hänga ihop med att vi är mer frusna kanske?

Bröderna bus

Bröderna bus på isen häromdagen. Lillebror står på skridskorna för första gången och han är mäkta stolt. Generalen susar förbi och är så stolt att han fått upp farten och säkerheten att han sjunger högt. Deras far står mera ostadigt. När sönerna får fatt i varsin pinne och en kotte och låtsas spela hockey ser han mycket orolig ut. Mannen är inte så sportig och han fasar för att hans söner ska bli hockey freaks. - Det får bli fler pianolektioner, det ser jag det, sa han.

Vi hade just fått brev av hans kusin i Canada som har tre söner, alla hockeyfrälsta. Hon berättade hur tungt det var att spola isen på rinken- i deras trädgård. Tänk att han en rink i trädgården! Jag tror det var något sådant hockeylivsmardrömsscenario mannen föreställde sig i sitt huvud.

Coola skridskor

Vi var med goda vänner och åkte skridskor på sjön Trekanten i dag. Jag blir så glad av att komma ut och åka skridskor. Allra helst på riktig is. Och för generalen gick det mycket bättre på riktig is än i ishallen. Han var lycklig han med och sa att "sjöis är bäst". Och äntligen i eftermiddag fick jag tummen ur och fatt på ett par skridskor till lillebror på Blocket. Det var hemskt att inte ha några till honom när vi åkte i dag. Han var så lycklig i kväll med sina skridskor att han inte ville ta av dem.
- Jag är stor pojke, jag har coola skridskor och jag ska gå isskola i morgon, sa han.
Det ska han inte. Han tänker nog på storebrors fotbollsskola. De ska till och med gå på dagis några timmar i morgon, men sedan ska vi ner till sjön och åka. Och det tror jag han förstod till slut i kväll.
Men han var mycket nöjd i alla fall. Sötnos.

Gott nytt år!

Vill önska er alla ett riktigt gott nytt år. Det blir inte mycket bloggat när hela familjen är hemma. Känns på något sätt lite väl utelämnande att redogöra för vad vi trätt om till frukost och varför vi kramades till lunch . Kan i alla fall berätta att vi inte trätte på nyårsdagens frukost. Vi har haft huset fullt av våra svenskamerikanska vänner med barn, så vi var sex vuxna och sju barn. Vi blev bjudna på god mat i vårt eget hus och stod endast för huvudrätt och sovplatser. Barnen höll sams över förväntan. Generalen sprayade de andra barnen med vatten när han sett på Bamse för länge och trodde han blivit stygga vargen, men det var det värsta som hände. Särskilt roligt att detta nyårsfirande blev av, eftersom vi eller vännerna ställt in tre gånger tidigare just på nyårsaftnar ( en gång på grund av barnafödande, två gånger olika barn som varit så dåliga att de lagts in på sjukhus) Fjärde gången gillt, det blev av!