Kass mamma

Igår gjorde jag en repa i nya bilen.
I dag skickade jag generalen på kompisens kalas en dag för sent. Jag hade inte kollat datumet ordentligt. Så alla var på barnadiset i går.
Man skulle kunna säga att jag har varit mer omtyckt i gula huset än just igår och i dag.

En öm tå

Idag frågade en mycket upprörd kvinna mig på telefon om jag kunde stå för det jag gjorde. "Du kan inte vara stolt över vad du skriver som journalist?"
Jag höll på att erkänna att hon trampade på en öm tå där. Men eftersom hon redan skrikit på mig i en kvart insåg jag att det nog inte var henne jag skulle prata med om just detta.
Hon sa bland annat till mig "jag hoppas att du blir våldtagen och att det hamnar i tidningen". Hon visste inte att journalister skriver notiser på polisens uppgifter. Att hon kände sig identifierbar i en notis beror på att hon och de i hennes närhet känner igen händelsen när de läser den.
Men en sak hade hon rätt i. Jag är ofta inte alls stolt över det jag gör. Och ändå jobbar jag bara på lokaltidning.

Tuffa straff

Finblomman är som jag kanske nämnt en van kåkfarare vid ett års ålder.
Generalen och hans tjänstvillige kapten-lillebror- straffar Finblomman för en rad förseelser. Bland det värsta hon gör är att förstöra deras byggen. Riva teckningar är lika illa. Om hon har tur får hon villkorlig dom. Då blr hon bara förvisad ur rummet. Är de hårda hamnar hon i fängelse. Då täpper de till ingången till hörnan mellan sofforna med lådor och sätter lillasyster där. Efter en stund hör vi henne gnälla- hon försöker förtvivlat att rymma. Vi spänner ögonen i fängelseledningen och säger till dem att flickan faktiskt inte är straffmyndig.
Men det hjälper inte.
Det är inte lätt att vara minst i familjen.

hela Sverige på toaletten

Jaha. Så är jag då med i Facebook. Sist av alla nästan. Och inte vet jag om livet är så förändrat. Fast ännu fler personer får ju förstås chansen att ta del av mitt intressanta liv och jag deras.
Som om det inte räckte att jag ofta har tre barn med mig på toaletten. Nu känns det som hela Sverige ska in där. Jag ska nog oftast regla dörren i alla fall.

Fritt fram

Nu kära vänner som inte har gmail-konto och som kanske tröttnat på att läsa min blogg för att ni inte kan kommentera. Nu är saken kirrad. Det var bara en liten inställning jag behövde ändra. Vilken tur att man får hjälp ibland! Nu hoppas jag på många kommentarer.

Spräckt glas

Spräckte ett glas i tusen bitar i jobbkafeterian. Sedan gick jag till Robert's Coffee och fick en gratis latte -eftersom jag hade ett av deras samlarkort med nio stämplar. Det påminde mig om alla andra stämplar jag fått och dagar jag passerat in och ut  på jobbet. Försumliga dagar och grå dagar. Så meningslösa. 

Sparka boll och köra gaffeltruck

Jag sa godnatt till Storebror och kommenterade att det verkade som om han hade haft ganska kul på fotbollsträningen trots att han inte vill åka dit först.
- Jo, jag vet. Jag tänker så här: det är lite som att gå till jobbet; om om man vore jägare eller körde gaffeltruck eller något sånt. Det är aldrig så roligt innan, men när man väl är där, är det ganska bra. Det är lite samma sak med fotbollsträningen faktiskt.

Ängel på Ica Maxi

Dagens ros vill jag ge till den person som räddade mamman och barnen efter ett långt Ica Maxi besök i Nacka. Vi hade varit hos några kompisar och lekt halva dagen och var lite trötta. Men kompisen hade en väldigt härlig bred hängmatta i starka färger som jag blev sugen på. Den var förstås inhandlad på Ica Maxi där hon bor- en affär som vi vi inte har där jag bor. Så mamman lovade barnen att hon skulle köpa något till dem om de följde med och letade efter hängmattan. En och en halv timme senare hade vi mycket mer än en hängmatta och present till barnen i kundvagnen...
Vad mamman däremot INTE hade var sina bilnycklar.... För de hade hon lånat ut till Finblomman- inget smart. Killarna började reta varandra allt mer och vingla och krångla som de gör när de är trötta. Finblomman var trött på att sitta i vagnen. Och mamman kände paniken komma farande.
Då gick hon till informationsdisken. Där hade en vänlig person lämnat in nycklarna för mer än en timme sedan. En mycket lättad och tacksam mamma kunde åka hem.

Kristina och jag

Vet ni vad som är största skillnaden mellan mig och Kristina i utvandrarna?
Ni kan inte gissa.
Jag knarkar. Och det gjorde nog inte hon.
Jag menar att jag bloggknarkar, hemnetknarkar, sökajobbknarkar med mera.
På semestern klarar jag mig bra utan.
Men sedan börjar det. Behovet- av att surfknarka efter mina favoriter på kvällen när jag suttit framför en burk hela dagen. Vansinnigt.
Kristina hade en stark längtan- hem i hennes fall. Jag har också en längtan- bort.

Inspiration

Det finns många som inspirerar mig:
Kolleger som skriver bra.
Böcker jag läser.
Också finns det förstås en massa bra bloggar.
När jag märker att jag söker upp samma bloggar varje dag för att se vad hänt med ditten och datten eller bara för att de skriver bra, så bör jag förstås lägga till dem i min blogglista.
Sagt och gjort: Jag gillar Jensens tankar, för att hon skriver så bra. Karin Ketchupmamma och Kommandomamman för att de slår huvudet på spiken på om familjelivet och får mig att skratta.
Tonårsmamman har jag nämnt tidigare, för att hon hänger med i allt som händer och har en åsikt om det mesta.
Också ska jag inte glömma vad killarna och vi har nynnat på i sommar. Min kompis och hennes man har gjort en jättekul cd som de kallar Föräldraledighet, som innehåller guldkorn för både barn och vuxna.

Förresten, köp augustinumret av Hemtrevligt. (Ja, faktiskt, ett nytt nummer igen) Reportaget jag gjorde om min kompis Zoila och hennes syster och deras fantastiska familjehistoria är med. Kicki har tagit otroligt bra bilder.

Krafsa på ytan

Jodå, visst överlevde jag första arbetsdagen. Det är inte så farligt när man väl är där. Hade tyvärr för mycket tid att känna valken på magen när jag satt i en skrivbordstol hela dagen.
Så var det dags att rensa mejl och sortera artikeluppslag. Kändes lite som när jag rensat rabatter sista dagarna och bara krafsat på ytan och inte gjort något grundligt jobb.

Men maken höll sitt löfte och vi åkte och badade när jag kom hem. Kände ni vad det blåste kallt i kväll? Fast det var varmt i vattnet.

Förresten, Finblomman vinkar när vi säger Bye bye till henne. Fantastiskt vilka intelligenta barn vi driver upp. De växer och blir starkare än allt vi försöker odla i grönsakslandet.

Ångest

Det började redan i onsdags när vi åkte från Småland. Jag kände att den kom krypande. Den där obehagliga känslan att sommaren varar inte för evigt. Troligen tog jag sista doppet i Virserum för i sommar och så vidare. I morses hade den slagit ner som en bomb. Jag har varit som förlamad av ångest över att semestern når sitt slut. Det blir väl bättre efter att jag varit på jobbet någon dag.
Maken tröstar; vi åker och badar på kvällarna, det är en hel månad kvar av sommaren med mera.

Men det är inte samma sak.

Egna minnen

Har hämtat Storebror i dag. Han var kvar några dagar hos mormor och morfar. Vi möttes i Linköping. Det kändes som han var så mycket större när han kom hem full av nya saker att lära och berätta för Lillebror. Han bjöd på kräftor som han fiskat med mormor och morfar och kokat på morgonen.

-Vet ni att först är de svarta och när de kokas blir de röda, så är det faktiskt.

Lillebror fick de största kräftorna, bestämde Storebror. Aldrig är väl syskonkärleken så stor som när de hunnit sakna varandra några dagar.

Jag är så glad att mina barn får dessa fina minnen på tu man hand med morfar och mormor.

Foto: morfar och mormor

Sommar i Småland

Tog lite paus från bloggandet, men nu är jag tillbaka. I kväll får ni se några av sommarens bilder. Så bra sommar som i år har vi inte haft på länge. Hunnit bada mycket. Precis som en sommar ska vara.

Brödraskap

Lillebror sitter på toaletten. Jag hör hur han ropar på Storebror.
-Du måste komma. Den är jättestor. Kom nu. KOLLA!
Jag hör hur storebror springer dit.
Smyger mig dit. Ser hur Storebror kikar ner i toaletten. Han säger:
-Wow, den var verkligen REKORDSTor. Jag har aldrig sett en sådan förut.
Han lägger armen om lillebror också står de en stund medan de kikar andäktigt på Lillebrors rekordbajs.

Det måste väl vara detta som brödraskap handlar om.