Nu har jag dansat i en skraltig gammal båt (Estonias systerfartyg som tas ur bruk om en månad), pratat med alla trevliga kolleger och druckit vin och Mojitos och pumpat ur mjölk i mängder, bott på fint hotell och ätit lettisk husmanskost och gått på marknad i ett snötäckt och fint Riga under en dag. Och jag njöt av alltihopa. Kravallerna var över och allt vi såg var en väldig massa poliser.
Men nu är jag hemma igen. Maken fick tuffa dygn eftersom generalen fick vattkoppor och hög feber och Lillebror kräktes en natt medan jag var borta samt att Finblomman var tveksam till att ta flaska på natten. Men han klagade inte utan tyckte att det var bra att de blev sjuka efter jag hade åkt. Det är så bra att komma bort och inse hur fint man har det. Som en kollega konstaterade, man ger sitt bästa på jobbet, är okej med barnen men när man ska prata med maken på kvällen orkar man inte längre utan fräser mest.
Tänk er då hur jag kan vara som är hemma jämt! Jag är väl bara trevlig när jag får åka till Lettland typ. ... Man måste andas ny och spännande luft för att bli påmind om allt som är bra, få inspiration och inte fastna i vardagsträsket. Och det bästa jag har är mina fina skruttisbarn och den ende Mannen i mitt liv.
3 comments:
Så klokt sagt. Precis så är det, och man blir så tacksam när man är bortrest och inser just precis det - att man har en underbar man och världens goaste barn. Synd att det är så lätt att glömma bort när sömnbristen sätter in.....
Kram
Vad fint skrivet, Nina!
Tack Liv och Ankin. Ja sömnbrist är en glädjedödare! Men vad dina tvåveckorsresor i jobbet måste fått dig att uppskatta och sakna din familj, Ankin!
Post a Comment