Stay home moms gillar inte arbetande mödrar

Jag träffade en amerikansk mamma med tonårsbarn på födelsedagsfesten i Italien. Hon jobbade på Världsbanken i Washington DC och hon och hennes man har arbetat sedan barnen var små. Men det var endast möjligt eftersom hennes jobb var generöst och gav sex månaders föräldraledighet (två betalda tror jag) och erbjöd dagisplats i samma byggnad som hon jobbade. Men hon sa att det var tuffa år när barnen var små. Och värst var nästan den ilska hon kände från barnens kompisars mammor som valde att inte arbeta.
-De ser mig inte som en riktig mamma. En riktig mamma uppoffrar sig för barnen och slutar arbeta, sa hon.
Det finns en dold konflikt mellan arbetande mödrar och stay-home moms i USA. Det kan väl te sig ganska overkligt för oss, eftersom vi i Sverige ganska länge varit två arbetande föräldrar. Största anledningen är väl att vi inte klarar oss på en lön. Men i USA är det ganska vanligt att mamman väljer att stanna hemma till barnen är i tonåren. Anledningarna är flera; mannen tjänar tillräckligt så de klarar sig, dagis är inte subventionerat och kostar så mycket att det inte lönar sig för henne att jobba deltid och barnen måste skjutsas till sina dagis och skolor och det klarar de inte om bägge jobbar. Nu pratar jag förstås om medelklassen. Det finns förstås många miljoner med arbetande mödrar som kör barnen till mindre dyra dagis varje dag för att de måste. Men bland de föräldrar som har råd finns det en uppfattning att det är bra för barnen om mamman kan stanna hemma.
Så jag kan förstå min svärmor som tycker det är fantastiskt med det svenska systemet och aldrig slutar förundras över att hennes son "hjälper till" så mycket med våra barn.
Men samtidigt så halvdöljer hennes son hur många månader han ska vara föräldraledig inför sina föräldrar. Förväntningarna på en man är helt klart olika i olika länder. I de flesta länder ska mannen tjäna till brödfödan, annars är han ingen riktig karl.