Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Jo, jag nämnde boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein Läs den! Det är vågat som hon gör att lämna ut sig själv så mycket. Den handlar om henne och hur hon tacklar livet med sin manodepressivitet eller biopolära sjukdom, som man tydligen kallar det nu. Om alla hennes vändor till psykakuten och hur det går att ha familj och karriär mitt i allt detta. Den här sommaren hon skriver håller allt på att haverera. Möjligen är det här hon går för långt. Vad tycker egentligen barnen och mannen om den här boken? Men det måtte de ha diskuterat igenom ordentligt. För diskutera är ju en av de saker hon är väldigt bra på, den snygga etikforskaren. Det är en viktig bok för att förstå en vanlig sjukdom och att den kan drabba vem som helst. Och att man är väldigt sårbar när man är så medial och synlig som hon är.
Min egen svärmor var tidigare manodepressiv, en variant av det med kortare perioder av upp och nedåtkänslor, och har alltid pratat öppet om det. Men när hon fick hjärnblödning för tre år sedan försvann det. Hon beskriver att det tidigare var så rörigt i huvudet och att hon ständigt kände att hon kunde sprängas av alla starka känslor. Nu känner hon inte alls så starkt längre. På gott och ont kanske.