Resfeber

Åh, vad jag skulle vilja vara snygg. Ni vet, inte vara den där typen som kommer med kräks på axeln och olika skor på fötterna och öppen gylf. Ja, nu tog jag kanske i lite. Jag brukar inte ha oturen att kombinera dessa tre saker samtidigt. Men alla saker har hänt och händer fortfarande. Förstå mig rätt. Jag gillar att ha fina kläder. Jag tycker bara inte om att köpa dem. Jag gillar att se fräsch ut, jag tar mig bara inte den tiden.
Och det har ingenting med att göra att jag är småbarnsmamma egentligen. För jag har alltid varit sådan. För två veckor sedan frågade mamma vad jag skulle ha med för kläder till Italien. Hon trodde på allvar att jag tänkt på det redan. Allt som rörde sig i mitt huvud var vilken barnvagn som skulle med och hur vi löser det med bilstolar och hur vi ska få plats med allt i tre resväskor. Och framförallt att det gäller att komma ihåg alla tre barnen när vi måste åka klockan tre på morgonen för att hinna till Skavsta i morgon bitti. Men som vanligt sådde hon ett frö i mig. Jag var nere i vårt centrum en kvart innan de stängde i söndags och hittade en jättefin tunika. Och en röd topp och en glad scarf. Det låter väl chict till mina fina blommiga gummistövlar. Vi ska ju nämligen på agroturism-semester. Jag vet inte riktigt vad det är, förutom att jag kan tänka mig att de som driver gården nog inte direkt gräver i gödselstacken. De driver ju också driver hotell för 30 personer. Och de tillverkar olivolja och vin på gården. De ser säkert så där tjusiga ut med snygga stövlar och fina jeans och någon häftig sportig tröja. Också är de i 60-åtsåldern och jag kommer inse att de är poppigare än mig. Men nu har jag en tjusig scarf i alla fall.