Det är upp och nervända världen säger jag bara. Pensionärerna har tagit över nöjesvärlden. De reser och festar och engagerar sig så vi framstår som rena tråkmånsarna. Mamma kommer förbi några timmar. Hon har varit på återträff i Stockholm och bott hos barnens kusin. Men hon kommer förbi senare i veckan igen och stannar en natt, innan hon flyger till Afrika. Sist hon och morfar var förbi för ett par månader sedan var de på hemväg från Indonesien. Inte för att de inte har tid att träffa barnbarnen. Det gör de. De var här i nästan två veckor när Finblomman kom och passade killarna när vi var i Budapest i våras. Men man måste boka dem i god tid. För deras kalendrar är fulltecknade. Och deras telefoner ringer stup i ett. Men vi gillar dem. Och jag är väl bara avundsjuk.
1 comment:
Ja, man kan ju bara hoppas på att man får leva likadant när pensionåldern inträder.
Post a Comment