Bixten klarade det

Vi klarade det, Blixten och jag. Gamla volvon och jag har varit på bilbesiktning. I dag gick det geschwindt. Jag tror det är Finblommans förtjänst. Hon var så söt där i bilhallen att alla sura besiktningsgubbar och tanter bara smalt. Blixten behöver inte ens komma tillbaka på en extra besiktning.
Jag minns med fasa förra årets besiktning. Blixten dog på parkeringen, det vill säga battieret dog. Fem minuter innan det var vår tur för besiktning , som vi förstås missade. Jag minns att jag tänkte "det här händer inte mig, nu låtsas jag att jag är någon annan". Klockan var halv sju på morgonen i november, mörkt och ruggigt. I varje stängd bil satt det en sur gubbe. Jag tvingades knacka på ett antal bildörrar innan någon ställde upp och hjälpte mig att ladda bilbatteriet. Det var så pinsamt att jag fortfarande var generad när jag kom till jobbet. Så jag berättade det inte för någon. Förutom maken då, men han blir aldrig förvånad. Jag undrar varför?