Ålderdom

Här sitter vi i våra små lådor och går knappt ut i kylan. Trots att när jag orkar ta en ny kontakt ger det mig ofta ofantligt mycket. Nu blev jag just påmind om att alla perioder i livet har sina orosmoment, inte minst att bli gammal. Bjöd över damen i ett av grannhusen på kaffe. Något som jag tänkt på i ett år ungefär. När jag till slut kom mig för för någon månad sedan, hade hennes man blivit akut sjuk samma dag. Sedan dess har vi hörts regelbundet på telefon. Och häromdagen kom hon tacksamt över. Hon behövde en paus från mannen sa hon. Hon är en skarp dam på runt 70 år. Hennes man, som är 75, är desto krassligare och har just kommit hem efter tre veckor på sjukhus. Han har nu kateter och har tappat 10 kilo och är i allmänt dålig kondition och kan knappt gå.
- Det var ju inte så här man hade tänkt sig ålderdomen. Jag känner mig ju så ung inuti. Och det gör min man med, det är väl därför han vägrar att gå med rullator, sa grannfrun.
Han vägrar också att flytta. Hon vill flytta till lägenhet, eftersom han inte längre mäktar med trädgården och inte hon heller.
Hon har väninnor och vill göra saker. Han hade en häftig karriär och har inte riktigt hittat något att ägna sig åt efter pensionen utan har säkert blivit ganska ensam. Så han tycker att hans fru ska vara hemma med honom. Och gudarna ska veta att hon varit mycket hemma i sina dagar, eftersom hon var hemma med barnen i mellan tio och femton år. Men när hon väl började jobba när barnen blev större gillade hon det och har fortfarande tät kontakt med jobbet.
- Men jag svor ju på att älska honom i nöd och lust. Så nu får jag hålla ut under nöden, sa grannfrun.