Rosa eller blått

Ni läser väl Insidans serie om "rosa eller blått". Plötsligt tar jag mig tid att läsa en lång artikel på morgonen. Det är jätteintressant och tar upp mycket av det jag funderat på.
Jag är ingen extrem könsneutral person. Vad gäller kläder har pojkarna har haft mycket blåa/bruna/gröna kläder för jag tar tacksamt emot allt de får . Köper jag något själv till dem köper jag gärna rött och orange. Finblomman hade en hel garderob med marsipantårta-klänningar när hon knappt var född av alla välvilliga släktingar som tycker det är så roooligt att köpa det. Och säkert för att de fruktade att jag inte skulle unna henne detta. Mest får hon ha body och mjuka byxor på sig för det är så mycket mera praktiskt för en krypande dammsugare. Däremot har vi alltid försökt få barnen att förstå att killar och tjejer kan göra samma saker.
På dagis pratade Lillebrors fröken om att jämställdhet handlar om så mycket mer än rosa och blått- som att de som personal måste jobba aktivt med att inte ge all tid till högljudda pojkar utan att även se de oftare tysta flickorna (hon generaliserar förstås) Och det köper jag.
Men attityder är viktiga, som DN -serien tar upp. Man bör tänka på att inte bara säga till en tjej att hon är söt i sina kläder. När Lillebror sa till mig nyligen att "han inte var söt, för det är bara prinsessor, jag är cool" blev jag mörkrädd.
Men jisses vad barnen är lättpåverkade. När jag nu pussar honom några veckor senare säger han:
-Jag är söt och gullig, för det är pojkar åsså, faktiskt.