De ringer från dagis. De påminner om att det är 12-dag i dag och att vi sagt att vi skulle hämta barnen då och att klockan nu är halv ett. Jisses. Hade inte en tanke på att det var i dag. Fast jag undrade varför det var så få barn när jag lämnade dem i dag. Svamlade på om deadline på artikeln som jag skriver på och ursäktade mig när jag hämtade dem med andan i halsen tio minuter senare. Det är faktiskt sant, men det spelar ju ingen roll. Bara för mig kanske.
Det är så lätt att få dåligt samvete på dagis. Särskilt när man är föräldraledig och har äldre barnen på dagis. Brukar aldrig ha barnen där på 12-dagar eftersom jag vet att fröknarna anser att barn vars föräldrar är föräldralediga inte har något att göra där då. Och tro mig, det är många 12-dagar under våren. Men i dag gjorde jag två tabbar. Och jag grämer mig fast jag inte vill.
Jag hatar mitt dåliga samvete och mitt lutherska ursprung. Jag skulle så gärna blanda i mig lite mer kaxig amerikan-blod i min svenska lagom oroliga inte-sticka-ut-näsan-person .
För då skulle jag :
inte städa hysteriskt innan folk kommer
slappna av mer när folk kommer och låta dem hjälpa till
inte behöva planera allt
inte behöva vara så präktig
May 20, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Vet du jag ska glädja dig med att man inte behöver ha amerikanskt blod för att SLAPPNA av mer... Närå ser du, man behöver bara ha en snopp mellan benen. Så det är bara att hoppas på bättre tur i nästa liv eller börja jobba med sig själv och sin inställning...
Vilka kloka ord. Det är klart jag ska jobba på min inställning. Så kanske det börjar växa en snopp mellan benen på mig om jag har tur...
Post a Comment