Italien eller Australien

Två av tre barn är ussliga. Det hostades och gnyddes och vriddes runt i natt så av nattsömn blev det inte mycket. Och jag är urlakad.
Stackars Finblomman hostar värst. Men hon somnade gott mot min axel när jag vaggade henne till sömns några gånger under natten.
Dagen blev jobbig. Hann som vanligt inte något av det jag tänkt göra.
Men två grejer var bra. Den där positionen Finblomman intar mot min axel. Vi känner båda att vi sitter ihop som bara två unika pusselbitar kan göra.
Och Lillebror gjorde en så fin teckning av familjen.
För övrigt drömmer jag om egentid och jobb och att inte vara hemma så mycket. Och maken är sliten på jobbet med för lite sömn. Men nästa onsdag drar vi till ITALIEN.
-Var det inte AUstralien? sa generalen.

Tvärnit

Dagen efter generalens andra kalas, nu med familj och vänner var generalen och jag på 4-årskalas med killarna på generalens avdelning. Jag var mest med för att övervaka generalen som stissar upp sig ordentligt efter en timme på kalas, inte minst med ett gäng killar.
Födelsedagsbarnets pappa är ganska grabbig. Han serverade glass till barnen och frågade vilken sort Storebror ville ha.
- Jag vill ha rosa, det vill jag alltid ha, sa han.
-ROSA, sa pappan flabbande med hög stämma.
Men så hejdade han sig i farten. Han tittade sig omkring och såg alla sura dagismammor. Det han skulle fortsätta säga kan jag bara gissa mig till. Det var som om han samlat luft så han blev alldeles rosa själv och så var han tvungen att låta det pysa ut långsamt. Han såg så rolig ut att jag hade svårt att hålla mig för skratt.
I samma veva tittade han på mig och jag låtsades som inget.
Jag måste säga att han gjorde en imponerande tvärnit.

Jag undrar just om sönerna äter rosa glass?

I morgon är en ny dag

Är det någon som kommer ihåg cross-trainern jag köpte?
Jag har nästan glömt den själv.
Nä, faktiskt så kom jag igång bra att träna i januari.
Men SEN kom vattkoppor, trötthet, mera trötthet,
OCH ett kalasgodisfullt hus
Nu måste jag börja om.
Jag känner en begynnade valk ovanför jeansen.
För många barnkalas och för dålig karaktär.
Ja, också svenska vintern förstås.

Min ansökan

Jag är en kvinna i mina bästa år som söker journalistjobb. Helst inga vikariat eftersom jag har familj och huslån att tänka på. Jag har tre barn och en del vabb-dagar kvar troligen. Men jag lever i ett jämställt förhållande så vi delar lika på sjukdagar lyckligtvis. Dessutom jobbar jag hårt och jag är väldigt trevlig. Det säger alla.
Min drivkraft som journalist är att jag ogillar orättvisor och gillar att gräva upp konstiga historier. Också gillar jag att skriva förstås.
Jag har jobbat tjugo år i branschen i år. Mitt första journalistjobb fick jag när jag var 18 år. Då svarade folk på mina frågor för att jag var snäll och söt och naiv. Nu svarar de för att de inte vågar annat.
Jag har jobbat som chef ett år. Jag var bra som chef, men halkade efter på chefslistan när jag födde tre barn på drygt fyra år. Och ärligt talat, ska jag jobba hos er vill jag veta vad ni har för kaffe-service. För jag har kommit fram till att det säger mycket om en arbetsplats.
Jag är nämligen inte desperat efter nytt jobb. För sedan jag fick familj har jag insett att jobbet inte är allt här i världen. Och jag har ett helt okej jobb med trevliga kolleger.

Hälsningar en stabil kvinna på 38 år som ni aldrig kommer att ångra att ni anställde

Vad tror ni? Ärlighet varar väl längst:)

bebisar som räcker ut tungan

Vad bra. Nu kan jag sortera bort en källa till oro . Var på BVC med Finblomman. Har under en tid fått kommentarer om att hon har tungan ute så mycket och folk har haft olika teorier om detta. Mer eller mindre irriterande. Vad jag själv oroat mig för är om det tyder på att hon har någon utvecklingsstörning. Men det finns ju inget annat som tyder på det. Hon utvecklas som hon ska. Förutom att hon när hon blir glad och träffar någon dreglar lite som en hund och räcker ut tungan.
Efter att ha googlat på "bebisar som räcker ut tungan" fann jag fler föräldrar vars bebisar gjort samma sak och det senare försvunnit. Och barnsjuksköterskans kollegas dotter hade gjort samma sak, och det var inget alls som orsakade det. Kanske att Finblomman har lite trånga polyper. Men inte så att hon har svårt att andas. Vi får gå till en barnläkare om några veckor för att kolla detta.
Vet ni, jag är glad att jag har mycket att tänka på; tre barn, en man som man ska hålla sams med och dessutom föräldrar och syskon man ska ha en bra relation med, ett hus med maskiner som ständigt som går sönder, frilansartiklar som ska skrivas, barnkalas som ska ordnas. För om jag bara haft Finblomman som räckte ut tungan och inget annat runt i kring mig, hade denna oro fått uppta alltför mycket tankekraft.

Var övertydlig

Vad jag lärt mig de senaste dagarna:

-I en dagisgrupp finns det alltid någon gnällförälder. Typen som när du initierar en insamling till fröknar säger "det har jag gjort tusen gånger, det fungerar aldrig". Och som i vuxen ålder inte kan säga ordet tack.

- Ska man ha tre barnkalas om året bör man nog ha en ballongpump.

- Barn gillar verkligen inte tårta. Kakor är bättre.

- Ber du maken att köpa klubbor till godispåsarna måste du vara väldigt tydlig. Annars köper han godispåsar, godis och hela rubbet. Trots att han stod bredvid när du gjorde i ordning 13 påsar dagen innan och han sa "cool" när han såg dem.

- Barnkalas är bäst när de är över.

- Det gör ont i ryggen att dra en tre-åring på isen. Men det är toppen att få frisk luft dagen efter ett kalas.

Ålderdom

Här sitter vi i våra små lådor och går knappt ut i kylan. Trots att när jag orkar ta en ny kontakt ger det mig ofta ofantligt mycket. Nu blev jag just påmind om att alla perioder i livet har sina orosmoment, inte minst att bli gammal. Bjöd över damen i ett av grannhusen på kaffe. Något som jag tänkt på i ett år ungefär. När jag till slut kom mig för för någon månad sedan, hade hennes man blivit akut sjuk samma dag. Sedan dess har vi hörts regelbundet på telefon. Och häromdagen kom hon tacksamt över. Hon behövde en paus från mannen sa hon. Hon är en skarp dam på runt 70 år. Hennes man, som är 75, är desto krassligare och har just kommit hem efter tre veckor på sjukhus. Han har nu kateter och har tappat 10 kilo och är i allmänt dålig kondition och kan knappt gå.
- Det var ju inte så här man hade tänkt sig ålderdomen. Jag känner mig ju så ung inuti. Och det gör min man med, det är väl därför han vägrar att gå med rullator, sa grannfrun.
Han vägrar också att flytta. Hon vill flytta till lägenhet, eftersom han inte längre mäktar med trädgården och inte hon heller.
Hon har väninnor och vill göra saker. Han hade en häftig karriär och har inte riktigt hittat något att ägna sig åt efter pensionen utan har säkert blivit ganska ensam. Så han tycker att hans fru ska vara hemma med honom. Och gudarna ska veta att hon varit mycket hemma i sina dagar, eftersom hon var hemma med barnen i mellan tio och femton år. Men när hon väl började jobba när barnen blev större gillade hon det och har fortfarande tät kontakt med jobbet.
- Men jag svor ju på att älska honom i nöd och lust. Så nu får jag hålla ut under nöden, sa grannfrun.