Vår i luften

Varma hälsningar från Småland...
Här blommar krokus, snödroppar och vintergäck. Men Dacke var inte kvar i grottan, och inte kungen heller konstaterade lillebror efter utflykt till Dackegrottan.
Han letade efter sin kusin när han kom hit till mormor och morfars hus. För kusinen var ju här sist han var här. Och då trodde han väl att hon skulle vara här igen. Vilket påminde mig om att jag måste komma ihåg att berätta för Lillebror vad som händer och sker och var vi ska precis som jag gör för hans storebror. Lillebror bara hänger på förnöjsamt och jag glömmer förklara.
Sedan kommer han och frågar: Är det morgon nu? när han ska sova.
Så är det nog att vara lillebror eller lillasyster.

Tid att umgås

Det här med att umgås med väninnor -behovet har växt för varje barn. Troligen beroende på att jag fått allt mindre tid för varje barn att göra det. Och att jag blivit mer isolerad för varje gång när jag är föräldraledig och inte träffar folk som man gör på ett naturligt sätt på jobbet. Och att jag inte orkar ta mig in till stan för en lunch särskilt ofta med Finblomman. För jag är samtidigt väldigt rädd om min egen tid hemma med henne. Vi uppskattar våra få timmar när det är lugnt i huset. Vi kan dricka kaffe och läsa tidningen i fred och skriva på en artikel i två timmar med lite tur, hon och jag. Också umgås jag ju med er på bloggen. Vi är glada när det är en dag utan BVC eller tandläkare då vi kan vika tvätt i lugn och ro. Men efter för många hemma dagar får jag lappsjuka och bokar in för många saker ett par dagar igen.
Att behovet av väninnorna är större kan nog också ha att göra med att man kan behöva ventilera allt det där nya man är med om, när barnen växer, när det strular på dagis, att ha familj. Därför blir jag ledsen när jag måste ställa in en efterlängtad dejt med kompisarna som jag tvingades till igår.

Jag är ytterst selektiv i umgänget på dagis. Har inte umgåtts med de andra föräldralediga. Deras barn är för små och jag och mina barn får inte så mycket utbyte av det. Jag är förbi stadiet där jag har behov av att diskutera blöjor och barnmat. Men nu har det flyttat in en nybliven tvåbarnsmamma som är väldigt trevlig. Så då vill jag gärna ut och promenera. Vi kan ju faktiskt ha något gemensamt som INTE handlar om våra barn.

Dåliga vibbar

Jag fick dåliga vibbar igår. Av förskolechefen som släntrade in med pedagogistan på föräldramötet. Hon upplyste om att halv åtta skulle det vara klart- för annars blir det övertid för pedagogerna och det har de inte råd med. Jag håller med om att det är viktigt att hålla mötestider och att prioritera att lägga pengarna på barnen i stället. Men varför då slösa resurser på att de två kom dit? Att de ska bygga ett förråd på gården kunde någon annan upplyst om.
Men vår favvo-fröken, som är tillbaka efter sjukskrivning, körde vidare och lät inte chefen komma till tals förän halv åtta. Så fick hon köra på övertid.
- För det här är faktiskt vårt möte.
Sånt gillar vi.
Förskolechefen varnade för att tuffare tider stundar och att det kan bli större barngrupper framöver.
Det gillar vi inte.

Kejsarpingviner och 742:ans buss

Den moderna familjen har en del att lära av kejsarpingvinerna. Honan lägger ett enda ägg, som sedan ruvas i flera månader av hanen. Under tiden sticker honan till havs och har roligt. När ungen kläcks matar pappan den med någon slags mjölk han hostar upp från magen under några veckors tid. När mamman sedan kommer tillbaka delar de på uppgiften att skaffa föda åt ungen.

Allt står att läsa i The emperor's egg av Martin Jenkins. Det är tur för mig att det finns en del att lära i barnböckerna. För så mycket vidarutbildning blir det inte annars för mammor i gula hus.

Jag lär mig mer av mina egna erfarenheter. Som att om man ska ta 742:ans buss till Huddinge sjukhus ska man åka mot sjukhuset och inte mot Skogås. För då missar man Finblommans tid hos öronläkaren.

I dag fick jag också en chans att lära mig om lamda (?) lampan i bilen. Den lyser när något med avgaserna är fel och det kan bero på en mängd orsaker som exempelvis smutsiga filter. Detta har vår mekaniker nu åtgärdat på Blixten-bilen i över en veckas tid. Men lampan lyser fortfarande så därför ska han jobba ÄNNU mera med den. Tur att mekanikern är från Saleby och att han inte brukar vara helt orimlig med sina fakturor. Men vem har någonsin lett åt en verkstadsräkning?

Tiden flyger

Det är mycket som händer. Medan Finblomman hasar sig fram i huset med sin egen krypteknik i jakt på fler legobitar att stoppa i munnen gör pollensäsongen sig påmind. Dags att börja med pulmicorten, rhinocort och aerius och tavegyl för generalen. Tack och lov för cortisonsprayen till näsan som gjorde en himmelsvis skillnad förra året . Men han var så trött efter dagis förra veckan. Bästa fröken har varit sjuk en lång period igen och då är det hela havet stormar. Nya vikarier hela tiden. Generalen klättrar på väggarna. Tur att han är hemma så mycket.

Lillebror pratar på 23 av 24 timmar om dygnet. Också är det artiklar som ska skrivas, frön som ska sås och fönster som ska putsas om vi inte helt ska missa våren. De ständiga läkar- BVC, tandläkarbesöken fyller veckorna. För att inte tala om hela dagen som gick till att skaffa Finblomman amerikanskt medborgarskap förra veckan. De dagliga vika tvättuppdragen och plocka undangörat i kaoshuset går inte att slippa undan. Maken har mycket på jobbet och jobbade hela dagen. På kvällarna drömmer vi om ny bil och glasdörrar till trädäcket och rum på ovanvåningen till Finblomman eller ska vi flytta istället? Allt medan snön gör comeback och Fritzl får sitt straff till slut.

Finblommans egen rapport

Tja. Det är jag som är Finblomman. Ville bara berätta vilken skön natt jag haft. Mamma verkar till slut ha hajat läget. Hon drog inte upp mig ur sängen för att tokamma hela tiden. Det var så skönt att inte bli störd. Sista tiden har jag väl råkat gråta lite i sömnen ibland. Mamma,som nästan verkar ligga vaken och vänta på att jag ska knysta har genast hivat upp mig och lagt mig bredvid bröstet. Nog för att det är mysigt, men en stor tjej som jag får ingen ro. Så fort jag ammat somnar mamma och jag med bredvid henne. Men sedan vaknar någon av oss en timme senare svettig och väcker den andre och så låter hon mig amma andra bröstet OCKSÅ. Ja, så där har vi hållit på. Mina storebrorsor tvingades minsann inte hålla på och nattamma så länge som jag gjort. Hon är väl nostalgisk eller något med mig eftersom jag är yngst. Hur som haver, förra natten sov jag gott ensam i mamma och pappas sovrum. Daddy låg i hallen och han hör inte när jag piper. Mamma sov därnere en hel natt och var betydligt piggare och gladare än hon brukar vara när hon vaknade utvilad klockan 5. Det kan ju bero på att hon somnade framför Så ska det låta på teven kl nio. Nu ska jag visst få sova i hallen. Det blir nog bra, bara inte Lillebror (min storebror alltså ) kommer upp och skriker att han måste bajsa för det finns inget värre sätt att vakna på.

Skorna krympte

Både maken och jag är ganska disträa. Under resan vi gjorde tog i alla fall maken priset. Han upptäckte när vi skulle åka hem att hans alldeles nyinköpta svarta eccoskor förvandlats från storlek 43 till identiska skor i storlek 41 och att han inte fick i foten i skon. Frågan var var och när detta hänt. Ett antal misstänkta radades upp. Främst min pappa och min bror som vi delade stuga med, men de förnekade. Hade det hänt redan i Italien? Styvfar och brorsan som var med i Italien fick samtal. Jag var övertygad om att han fått någon annans skor på planet. Men han hävdade att han inte tagit dem av sig då. Så ingen lösning i sikte. Maken började tvivla på sig själv och tänkte att fötterna svullnat och att han i själva verket kanske har 41 . Han kunde inte släppa ämnet, allt medan han huttrandes gick till jobbet i tunna skor.
I går ringde han mig i extas och hade kommit på att två män besökte stugan förra lördagen i Sälen i en kvart och uppvaktade min pappa. Pappa fick ringa sina kompisar. Jodå, i Skövde fanns en man som de sista dagarna funderat på om han blivit tokig och köpt för stora skor.
Slutet gott, allting gott. Jag tycker att makens detektivarbete är storartat. Särskilt för en man som aldrig kommer ihåg vad vi gjorde förra helgen.