Renad

Jag är renad. Cyklade hem i hällregn. En timme tog det nästan. Genomblöt blev jag. Men jag känner mig FRI. Som om jobbets trivialiteter och finansborgarråds- och kommunalrådsintervjuer och notiser och oro för nästa veckas arbete bara försvann. Tvagades bort i regnet. Kom hem redo att möta de viktigaste personerna i mitt liv.

Storebror, som skrek ivrigt så fort jag kommit innanför dörren. "Mamma tandläkaren säger att jag har 18 tänder". Lillebror lika ivrig: "Tandläkaren räknade mina tänder åsså!". Och Finblomman, som maken trött genast lassar över. Hon skrattar och visar sin Tore-Skogman glugg mellan SINA tänder. Fredagsmys är bara namnet.

Läs Filter

Jag blev så glad för en superfin present från maken. Jag fick en prenumeration på tidningen Filter, reportagetidningen med endast något år på sin nacke. I senaste numret har jag avnjutit ett rekordlångt reportage om iprenmannen Johan Neumann och ett lika långt om Lettlands ekonomi, båda lika intressanta och lättlästa. Läs tidningen. Och nej, artiklarna finns inte på nätet. Det är själva vitsen med så långa reportage. De måste avnjutas- på riktigt papper.

Facebook eller inte

Hundra år efter alla andra känner jag mig pressad att gå med i Facebook. Inte för att jag behöver nya vänner eller vill återknyta kontakt med gamla klasskamrater. Det är just därför jag INTE har gått med tidigare. Men som journalist känns det som jag bör vara med. Kan utnyttja det i jobbet när jag söker folk. Och kanske kan någon hitta mig där som tänker att "Just det, Nina, hon skulle passa perfekt till vårt nya drömjobb". Vad har ni för anledningar för och emot?

Unna er en tidning

Unna er en tidning. Köp nya numret av Hemtrevligt där min kollega Kicki (fotograf) och jag har med ett reportage om Tonårsmamman. Hon vann bland annat över Alex Schlman i Aftonbladets Bloggartopps tävling. En stark kvinna som bloggar om livet som ensamstående mamma till fyra barn och kommenterar samhällshändelser i en rasande fart.

Vackra skådespelerskor och starka kvinnor

Var och såg Tre systrar av Tjechov på Stadsteatern. Den är ganska tung. Lärdomen mina Skövde-väninnor och jag drog av pjäsen var att vi ska tacka våra lyckliga själar att vi tog oss från vår hemort och att vi blivit gifta alternativt brutit oss ur tråkiga äktenskap. Kanske något mer applicerbart i Ryssland i början av förra seklet än här 2009. Men helt klart sevärd tack vare alla duktiga och vackra skådespelerskor.

Satt på Nacka tingsrätt och mumsade en 18-kronors dyr minimal marsipanchoklad på födelsedagen och fastnade i tvistemålspärmen. Läste om en mammas kamp för att få ensam vårdnad efter att mannen slagit henne i många år och fått barnen att må dåligt. Slogs av hur många starka kvinnor det finns som vi aldrig skildrar i tidningarna. För att det anses vara privat med familjevåld. Allt vi skriver om är hedersmord. Man kan få intrycket av att Svensson aldrig slår sin fru. Men vi som läser alla domar i Sveriges tingsrätter vet att det stämmer inte alls.

Grattis till mig

Pssst. I dag fyller jag 39 år. Fast till skillnad från mors dag så är jag väldigt hemlig denna dag. För jag och ett par kompisar ska gå på teater i kväll. Det var svårt att få biljetter någon annan dag. Men som heltidsarbetande kvinna fick jag plötsligt stor ångest av att inte vara hemma med familjen och fira kvällen. Så maken kom med lösningen att vi bestämmer att jag fyller år i morgon. Han viskade grattis i dörren när jag var på väg ut. 

Men jag längtar förtvivlat efter mina barn.

Långsiktiga mål

Det är bra att ha långsiktiga mål. Ett av mina är att cykla till jobbet i raketfart utan att behöva gå i uppförsbackarna. Idag kunde jag cykla uppför ännu en lång backe, vilket är ett tecken på att det går åt rätt håll. Det tänkte jag nu fira med ytterligare en pizzabit. Jag menar, jag har ju ändå varit på simskola med Storebror i kväll och tagit ett simtag eller var det två.

Ett annat långsiktigt mål är att inte komma på så många husprojekt till min man. Han står just nu där uppe och målar väggen till Finblommans nya rum. Ännu ett projekt som jag propagerat för. Jag tänkte han skulle bygga det UNDER sommaren men han har bestämt att det ska vara färdigt TILL sommaren. Så han sliter när Finblomman sover ett par timmar dagen och halva lördagen och söndagen sedan några veckor tillbaka. Och jag muttrar lite om att det blir för mycket. Så har det varit med alla hundra projekt på det här huset. När det är färdigt är jag så glad och två dagar senare har jag kläckt en ny fiffig idé som kräver tio dagars snickartid av min man.

Jag tänker på mina föräldrar som tittar på nyheterna klockan nio varje kväll och dricker te tillsammans. Kommer vårt liv någon gång vara så? I bästa fall spelar maken gitarr i samma rum som jag bloggar. Men nu ska jag ta och ringa ett gäng föräldrar om en insamling till fröknarna. De här föräldrarna kommer vara lika trötta på mig som jag själv är när den här dagistiden är över.