Desperat husfru räknar ner

Jag har inget intressant att skriva. För trött i huvudet och inspirationen tryter. Men jag kan ju alltid berätta att jag igår såg mitt första avsnitt av Desperate Housewives efter att jag fått låna en hel box. Så nu blir det inte lika mycket bloggande framöver. Trädgården och Desperate Houswives lockar mer. Vi hade ett kompisar med barn på besök i dag och det var så där kaotiskt som det kan bli med många barn ibland. Särskilt när min äldste son börjat med något vårskrik som skär i öronen så jag blir vansinnig. Men påskpyntat hade han gjort, storebror med den äran inför kompisarnas besök. Pyssla och bygga med lego är det bästa han vet. Och det är också det bästa jag vet att han gör. Min dotter var idag så söt i en prinsessetårtaliknande klänning från USA som jag fnyst åt, men söt blev hon. Och Lillebror har fått en tvåhjuling, röd och fin. Han är så stolt över den och jag är så stolt över honom.
Jag har börjat räkna ner dagarna på föräldraledigheten. Plötsligt är det massor jag vill göra och hinna med. Också vill jag pussa mycket på Finblomman förstås.

Jord under naglarna

Under den långa vintern kan jag undra varför vi bor i hus. Men så kommer den, våren. Och plötsligt flyttar vi ut i trädgården. Krattar fram lökar under fjolårslöven. Plockar pinnar. Fikar på trappan. Gräver i jorden. Planterar tagetes och solrosor i krukor. Grannarna som vi inte sett på hela vintern poppar fram bakom staketen och pratar och skrattar. Det gör jag med. Mer än under hela vintern. Och dagiskompisarna kommer förbi och ungarna leker frivilligt ute. Mmmm. Äntligen..

Skrikande arbetsgivare

Nu ska ni få höra hur det är att ha tre barn. För visst har jag själv valt att ha tre barn (tillsammans med min man kanske jag ska tillägga ). Och jag klagar inte dagarna i ända. För barnen är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Men det som tär och som gör att jag aldrig skulle kunna bli en hemma mamma är de konstanta befallningarna typ 24 timmar om dygnet:
-Mamma! två sekunder senare: -Mamma!.tre sekunder senare. -MAMMA! fyra sekunder senare. MAMMA MAMMA MAMMA!
Dessa kommandon följs av allehanda uppmaningar, oftast:
- Laga helikoptern!
- Var är tejpen ( oftast tre centimeter från generalens tå där han la den tio sekunder tidigare)
- Var är snöret och var är saxen?
- Jag har baaajsaaat!
Tänk att leksaksmarödörerna kan kräva så mycket assistans. Och ändå kan inte min minsta lilla arbetsgivare uttala ordet mamma än. Men tro mig, hon ropar hon med.

Handlare och försäljare

En man förklarade i dag skillnaden för mig på en bilhandlare och en bilförsäljare. Bilhandlare är skojare i källarlokaler och bilförsäljare är sådana överviktiga herrar som honom själv antar jag som har fina kontor och säljer finare bilar. Nog tror jag att de är byggda av samma skrot, men det är svårt att inte påverkas av utanpåsidan. Vi träffade en bilhandlare i morses som ville sälja en äldre bil som luktade rök och vindrutan var trasig och bromsarna behövde bytas. Han sålde ett 40-tal bilar. Borde det inte gå bättre om han åtminstone snyggar upp bilarna ordentligt först?
Sedan åkte vi till ett finare ställe, en riktig bilaffär. Maken påminde om att bilen skulle kosta mer i de snygga lokalerna. Fast han försökte mest övertyga sig själv för jag blir mest avig av sådana ställen. Bilhandlaren, förlåt bilförsäljaren, i fina butiken, hade en väldig svada och talade om för mig vad tjejer ska tycka är viktigt med en bil.
-Nyckeln, sa bilförsäljaren när du säljer bilar är att ha snygga kundtoaletter. Det betyder allt.
Så då kollade jag på deras toalett och sedan köpte vi fina bilen.
Och det känns bra.

Wanja

Det blåser kring Wanja med W. Det är inte lätt att veta vad man ska tro. Men att ha så många uppdrag verkar vara på tok för många för att man ska hinna med att göra ordentliga insatser i styrelsearbeten. Hur seriöst tar man på uppdragen då?

Liten där uppe och stor runt midjan

Lillebror tittade på mormor när vi var i Småland och konstaterade att
"Mormor är så liten där uppe (och pekade på hennes huvud) och så stooooor där nere ( och pekade på hennes midja) Varför är det så?"
Det är tur för ungen att han är så söt. Fast det får man inte säga till honom, "jag är bara cool" säger han då. Det jobbar vi på. Nog fasen är pojkar söta till de är 37 ungefär.

Hans Wahlgren och pappa

Läste någonstans att Hans Wahlgren fortfarande kommer hem till Pernilla Wahlgren en gång i månaden och hjälper henne att betala sina räkningar.
"Hon är bra på så många andra saker" var hans försvar.
Jag berättade detta för min pappa och han påminde mig då om att han gått in på banken och betalat en räkning åt mig två dagar tidigare som jag missat innan vi åkte till Småland. Eftersom min pappa erbjöd sig sa jag "ja tack, det får du gärna", men jag gav honom pengar måste jag poängtera . Ni som känner min pappa vet att han lever efter devisen "finns det något att göra nu som inte behöver göras så är det bäst att göra det ögonaböj".
Då insåg jag att så är det kanske för Pernilla Wahlgren med. Hon har en pappa som så gärna kommer hem och hjälper henne med detta. Och då fortsätter det så. Och så lever de lyckliga med det. Annars måste ju pappan säga ifrån. Och det är många snälla pappor och mammor som aldrig gör det.