Kräks och bajsdag

i dag har jag fram till 14 00
- blivit nerspydd ordentligt två gånger
-torkat spya på golvet
- bytt fem blöjor
-ringt sjukvårdsupplysningen och konsulterat vad göra när sjumånadersbebis har kräksjukan
-ringt mamma och pappa och konsulterat om samma sak
-skedmatat Finblomman med vätskeersättning
-förbannat mig själv att att jag drog ner på amningen och inte har mer mjölk i brösten
-gett godis till Lillebror för att han bajsade halva omgången på toaletten
-haft irriterat samtal med min make för att det alltid blir det när vi är stressade
-byggt drake med Lillebror och en planet med Storebror
-bokstaverat med Storebror som fick ett jättebra datorspel "Kalle kunskap"
- pussat Finblomman mycket

"Typit"

Grrr. Den lettiska inspirationen flög fort ut genom fönstret. Efter två dagar hemma med tre barn varav de två största är sjuka så är jag ganska vissen redan. Generalen har vattkoppor över hela kroppen och är mycket rastlös. Lillebror börjar bli frisk efter sin influensa men gnäller och frågar efter sax och tejp hela dagen. Tar det mer än tio sekunder suckar han och himlar med ögonen och säger "typit". Han menar "typiskt" och det ordet har han lärt sig av storebror. Också kom jag inte in på kursen jag ville gå så nu måste jag hitta en annan för annars får barnen bara vara 15 timmar på dagis och då kreverar jag. Med vad skulle man göra utan drömmar. Vi bestämde oss för att spara ett gäng föräldradagar så att vi kan göra någon längre resa hela familjen längre fram, kanske nästa år. I höst hoppas vi att generalen och hans daddy kommer i väg till farmor och farfar och kusinerna i Kalifornien. Tänk vilken rolig resa det skulle bli för dem.

Andas ny luft

Nu har jag dansat i en skraltig gammal båt (Estonias systerfartyg som tas ur bruk om en månad), pratat med alla trevliga kolleger och druckit vin och Mojitos och pumpat ur mjölk i mängder, bott på fint hotell och ätit lettisk husmanskost och gått på marknad i ett snötäckt och fint Riga under en dag. Och jag njöt av alltihopa. Kravallerna var över och allt vi såg var en väldig massa poliser.

Men nu är jag hemma igen. Maken fick tuffa dygn eftersom generalen fick vattkoppor och hög feber och Lillebror kräktes en natt medan jag var borta samt att Finblomman var tveksam till att ta flaska på natten. Men han klagade inte utan tyckte att det var bra att de blev sjuka efter jag hade åkt. Det är så bra att komma bort och inse hur fint man har det. Som en kollega konstaterade, man ger sitt bästa på jobbet, är okej med barnen men när man ska prata med maken på kvällen orkar man inte längre utan fräser mest.

Tänk er då hur jag kan vara som är hemma jämt! Jag är väl bara trevlig när jag får åka till Lettland typ. ... Man måste andas ny och spännande luft för att bli påmind om allt som är bra, få inspiration och inte fastna i vardagsträsket. Och det bästa jag har är mina fina skruttisbarn och den ende Mannen i mitt liv.

Bra jobbat

Jag skulle vilja gratulera mig själv för att jag tog mina 15 högskolepoäng förra terminen i berättande journalistik. Mest glad är jag över att jag kunde gå varenda gång och ta del av föreläsningarna. Det är ju ett tydligt bevis på att ungarna var ganska friska förra terminen.
Men i onsdags var Finblommans pappa hemma med henne på min sista kursdag. Fast pluggandet fortsätter i vår, om än i annan form.
Reportaget jag gjorde om Tonårsmamman publiceras i veckotidningen Hemtrevligt i vår, kan återkomma om när.

Killfälla

Generalen berättar att han gjort en fälla på dagis. Som "killorna" ska fastna i och dö, fast inte på riktigt". Det var "tjejornas idé". Han fick vara med dem och göra "killfällan" eftersom han är en "snäll kille". Fällan var gjord av sand och lera och sådant.
Tyvärr, rapporter generalen, är det ännu ingen dum kille som fastnat i fällan.

Syskonkärlek

Generalen leker med sin lillasyster vid matbordet. Sedan lägger han huvudet på sned och säger till mig:
- Vilken tur att vi fick just den här bebin. Ingen annan har en så fin bebis som oss. Hon är så glad och fin. Finaste bebin i världen.
Och hans ögon glänser av kärlek.
Sedan verkar han vänta på en kommentar från mig.
- Mamma, visst säger jag många fina saker.
Och han ser mina ögon som också svämmar över av kärlek.

Två minuter senare kastar brorsorna saker på varandra i vredesmod. Friden är över för den här gången.

Kärleksbrev

Storkusinen i Kalifornien fyller 11 år och jag bad generalen skriva på ett gratulationskort.
Då sa han:
Jag vill att du skriver ett särskilt brev från mig där du skriver " I love you so much, I wish I was in your house. I love you so much, I wish you lived nearer to me."
Sedan sa han att han längtar efter alla som han tycker om som bor långt bort. " Och det är tråkigt att de måste bo så långt bort"