Saab, Heberlein och Mamma Mu

Det här inlägget skulle egentligen handla om något samhällelig händelse. Som jag kunde kommentera och ha åsikter om. Har gått och funderat på ett om Saab och konsekvenserna i Trollhättan.
Tänkte på min Trollhättankusin som är lika gammal som jag (39 i år)och har jobbat på Saab i närmare 20 år. Och som redan fått en lärarutbildning på arbetstid av Saab under förra krisen, men inte fått jobb. Men alla andra har redan skrivit om Saab för två veckor sedan. Och jag har ingen knorr.

Tänkte skriva om Ann Heberlain och hennes bok som jag är så fascinerad av. Men jag orkar inte. Kanske en annan dag.

Tänkte skriva om någon biofilm, men allt jag kan skriva om är senaste Mamma Mu-filmen.
Och ringer jag någon och beklagar mig säger de bara att "Småbarnsåren går så fort över. Njut så länge det varar. Snart har de flyttat ut." Så jag låter bli att ringa. Jag orkar bara äta kakor. Ögonen går i kors för Finblomman hostar hela nätterna.
Men i morgon är en annan dag. Finblomman har lärt sig att klappa händerna och Lillebror bajsar på toaletten. Och snart är väl generalen i målbrottet. Även om det inte känns så i dag.

Ingen eriksgata, prinsessan vabbar

Finblomman har feber. Lillebror är hostig. Storebror fick gå till dagis . Han tittar på mig med mörka ögon och frågar varför han måste gå när Lillebror får vara hemma.
I världen utanför gula huset går livet vidare. När jag åkte genom Essingetunneln satt där en stor banderoll där det stod Grattis Victoria och Daniel från Aftonbladet. Hon såg så glad ut Victoria på presskonferensen. Innan hon vet ordet av kommer hon förhoppningsvis få barn med hosta och feber. För en modern svensk kunglighet får väl ta hand om barnen då? "Ursäkta, Örebro, det blir ingen eriksgata i staden i dag, prinsessan vabbar". Det är tur hon har en modern man, han får väl ta det mesta vabbandet när plikten kallar.
Grattis prins Daniel och prinsessan Victoria av Västergötland från Daniel, kung i Gula Huset och hans syskon.

Sökes: kvinna i 50-årsåldern med våndor

Jag söker en kvinna i 50-årsåldern, vars barn håller på att flyga ur boet eller har just gjort det.
Jag ska skriva en artikel till en veckotidning om de vedermödor man går igenom när det blir tomt hemma efter att barnen flyttat. Många upplever att de har mycket mera tid och letar nya fritidsintressen. Hittills har jag fått fatt på två fastrar till min enkät, varav en börjat golfa och bygga om köket och den andra säljer stora huset och flyttar till lägenhet. Känner du någon som känt behov att förändra sitt liv när barnen flyttar? Hör av dig!

Italien eller Australien

Två av tre barn är ussliga. Det hostades och gnyddes och vriddes runt i natt så av nattsömn blev det inte mycket. Och jag är urlakad.
Stackars Finblomman hostar värst. Men hon somnade gott mot min axel när jag vaggade henne till sömns några gånger under natten.
Dagen blev jobbig. Hann som vanligt inte något av det jag tänkt göra.
Men två grejer var bra. Den där positionen Finblomman intar mot min axel. Vi känner båda att vi sitter ihop som bara två unika pusselbitar kan göra.
Och Lillebror gjorde en så fin teckning av familjen.
För övrigt drömmer jag om egentid och jobb och att inte vara hemma så mycket. Och maken är sliten på jobbet med för lite sömn. Men nästa onsdag drar vi till ITALIEN.
-Var det inte AUstralien? sa generalen.

Tvärnit

Dagen efter generalens andra kalas, nu med familj och vänner var generalen och jag på 4-årskalas med killarna på generalens avdelning. Jag var mest med för att övervaka generalen som stissar upp sig ordentligt efter en timme på kalas, inte minst med ett gäng killar.
Födelsedagsbarnets pappa är ganska grabbig. Han serverade glass till barnen och frågade vilken sort Storebror ville ha.
- Jag vill ha rosa, det vill jag alltid ha, sa han.
-ROSA, sa pappan flabbande med hög stämma.
Men så hejdade han sig i farten. Han tittade sig omkring och såg alla sura dagismammor. Det han skulle fortsätta säga kan jag bara gissa mig till. Det var som om han samlat luft så han blev alldeles rosa själv och så var han tvungen att låta det pysa ut långsamt. Han såg så rolig ut att jag hade svårt att hålla mig för skratt.
I samma veva tittade han på mig och jag låtsades som inget.
Jag måste säga att han gjorde en imponerande tvärnit.

Jag undrar just om sönerna äter rosa glass?

I morgon är en ny dag

Är det någon som kommer ihåg cross-trainern jag köpte?
Jag har nästan glömt den själv.
Nä, faktiskt så kom jag igång bra att träna i januari.
Men SEN kom vattkoppor, trötthet, mera trötthet,
OCH ett kalasgodisfullt hus
Nu måste jag börja om.
Jag känner en begynnade valk ovanför jeansen.
För många barnkalas och för dålig karaktär.
Ja, också svenska vintern förstås.

Min ansökan

Jag är en kvinna i mina bästa år som söker journalistjobb. Helst inga vikariat eftersom jag har familj och huslån att tänka på. Jag har tre barn och en del vabb-dagar kvar troligen. Men jag lever i ett jämställt förhållande så vi delar lika på sjukdagar lyckligtvis. Dessutom jobbar jag hårt och jag är väldigt trevlig. Det säger alla.
Min drivkraft som journalist är att jag ogillar orättvisor och gillar att gräva upp konstiga historier. Också gillar jag att skriva förstås.
Jag har jobbat tjugo år i branschen i år. Mitt första journalistjobb fick jag när jag var 18 år. Då svarade folk på mina frågor för att jag var snäll och söt och naiv. Nu svarar de för att de inte vågar annat.
Jag har jobbat som chef ett år. Jag var bra som chef, men halkade efter på chefslistan när jag födde tre barn på drygt fyra år. Och ärligt talat, ska jag jobba hos er vill jag veta vad ni har för kaffe-service. För jag har kommit fram till att det säger mycket om en arbetsplats.
Jag är nämligen inte desperat efter nytt jobb. För sedan jag fick familj har jag insett att jobbet inte är allt här i världen. Och jag har ett helt okej jobb med trevliga kolleger.

Hälsningar en stabil kvinna på 38 år som ni aldrig kommer att ångra att ni anställde

Vad tror ni? Ärlighet varar väl längst:)