Vackra skådespelerskor och starka kvinnor

Var och såg Tre systrar av Tjechov på Stadsteatern. Den är ganska tung. Lärdomen mina Skövde-väninnor och jag drog av pjäsen var att vi ska tacka våra lyckliga själar att vi tog oss från vår hemort och att vi blivit gifta alternativt brutit oss ur tråkiga äktenskap. Kanske något mer applicerbart i Ryssland i början av förra seklet än här 2009. Men helt klart sevärd tack vare alla duktiga och vackra skådespelerskor.

Satt på Nacka tingsrätt och mumsade en 18-kronors dyr minimal marsipanchoklad på födelsedagen och fastnade i tvistemålspärmen. Läste om en mammas kamp för att få ensam vårdnad efter att mannen slagit henne i många år och fått barnen att må dåligt. Slogs av hur många starka kvinnor det finns som vi aldrig skildrar i tidningarna. För att det anses vara privat med familjevåld. Allt vi skriver om är hedersmord. Man kan få intrycket av att Svensson aldrig slår sin fru. Men vi som läser alla domar i Sveriges tingsrätter vet att det stämmer inte alls.

Grattis till mig

Pssst. I dag fyller jag 39 år. Fast till skillnad från mors dag så är jag väldigt hemlig denna dag. För jag och ett par kompisar ska gå på teater i kväll. Det var svårt att få biljetter någon annan dag. Men som heltidsarbetande kvinna fick jag plötsligt stor ångest av att inte vara hemma med familjen och fira kvällen. Så maken kom med lösningen att vi bestämmer att jag fyller år i morgon. Han viskade grattis i dörren när jag var på väg ut. 

Men jag längtar förtvivlat efter mina barn.

Långsiktiga mål

Det är bra att ha långsiktiga mål. Ett av mina är att cykla till jobbet i raketfart utan att behöva gå i uppförsbackarna. Idag kunde jag cykla uppför ännu en lång backe, vilket är ett tecken på att det går åt rätt håll. Det tänkte jag nu fira med ytterligare en pizzabit. Jag menar, jag har ju ändå varit på simskola med Storebror i kväll och tagit ett simtag eller var det två.

Ett annat långsiktigt mål är att inte komma på så många husprojekt till min man. Han står just nu där uppe och målar väggen till Finblommans nya rum. Ännu ett projekt som jag propagerat för. Jag tänkte han skulle bygga det UNDER sommaren men han har bestämt att det ska vara färdigt TILL sommaren. Så han sliter när Finblomman sover ett par timmar dagen och halva lördagen och söndagen sedan några veckor tillbaka. Och jag muttrar lite om att det blir för mycket. Så har det varit med alla hundra projekt på det här huset. När det är färdigt är jag så glad och två dagar senare har jag kläckt en ny fiffig idé som kräver tio dagars snickartid av min man.

Jag tänker på mina föräldrar som tittar på nyheterna klockan nio varje kväll och dricker te tillsammans. Kommer vårt liv någon gång vara så? I bästa fall spelar maken gitarr i samma rum som jag bloggar. Men nu ska jag ta och ringa ett gäng föräldrar om en insamling till fröknarna. De här föräldrarna kommer vara lika trötta på mig som jag själv är när den här dagistiden är över.

Glida in i sista timman

I sista timmen gled jag in i vallokalen på vår närmaste skola. Där hade de vadslagning om hur många som skulle komma sista timmen. Timmarna efter 15 hade det kommit exakt 63 personer i timman. Klockan åtta när de öppnade i mores stod en person och väntade. Jag kan nästan slå vad om att jag aldrig kommer höra till gruppen som väntar utanför dörren klockan åtta.

Trött

Jag är väldigt, väldigt trött. Efter första jobb veckan, Bruce Springsteen konsert i regnet i torsdag och barnvakt hemma, samt födelsedagsfest hos en god vän i går efter att barnen somnat, är jag väldigt, väldigt trött. Men det är bara att bita ihop, kamma barnen, fixa present och gå på födelsedagskalas idag.

Fördelarna

Okej, här kommer det. Tre klara fördelar med att jobba:
-Jag får kissa i fred (det gäller bara att komma ihåg att låsa dörren).
-Jag får äta kladdfri lunch med vuxet sällskap (om jag vill).
-Jag får gratismotion när jag cyklar till jobbet.

Dilemma

Det har gått två dagar sedan jag blev en heltidsarbetande kvinna. Och jag längtar redan förtvivlat efter Finblomman och de två terroristerna. Utkommenderad att bevaka en ny kommun och håva hem så kallade nyheter. Varför ska jag ringa halva stan i jakten på en biten papillon när jag kan vara med mina egna älskade barn?
De tre barnen möter mig i hallen efter att jag cyklat hem, svettig i regnet. Jag vill bara gråta när jag snusar min fina och starka flicka i nacken. Sedan måste jag pussa henne en timme för att komma ikapp efter en hel dag utan henne.
Barnen ter sig så mycket mer älskvärda när jag inte behöver byta varje blöja och lösa varje syskonkonflikt.