Bröstexperten

Lillebror och jag och Finblomman mötte Mormor på en vägkrog i Linköpingstrakten i dag. Lillebror var till sig att se Mormor och sa "vilka stora bröst du har mormor". Mormor skrattade generat och sneglade på de äldre männen på bordet bredvid, men de hörde nog inte vad Lillebror sa. Jag tror inte att de hade uppmärksammat mormors normalstora bröst heller. Sen sa Lillebror till Mormor att hans mamma också har stora bröst, men inte Lillasyster. När han sa det skakade han på huvudet som om han tyckte synd om henne.

Sen åkte Mormor och Lillebror vidare till mormors och morfars hus. Och nu sitter jag redan här och längtar efter min store 3,5-åring.

Gnällde en vecka för tidigt

I dag har jag blivit firad ordentligt på mors dag. Och jag är kanske först att bli det? Som jag gnällde om i tidigare inlägg var jag rädd att inte bli firad. Så jag bad förstås mannen -med värsta darret på rösten- att påminna barnen. I dag ringde jag min mamma och gratulerade. Då sa hon att det skulle hon komma ihåg om en vecka när det verkligen är mors dag. Wooops. Men när Storebror och jag kom hem från bollskolan hade Lillebror och mannen gjort en fin middag med fruktsallad och kaka till efterrätt för att fira mig.Lillebror var så till sig att han hoppade högt trots 39 grader i feber. Också fick jag väldigt fina teckningar. Och Finblomman grinade och sa mamamamama och då grinade jag med.
Det var den finaste mamma-dagen jag fått. Särskilt en hel vecka innan det tydligen är på riktigt.
Men jag lovar. Jag ska inte pluta med munnen nästa lördag. Nu räcker det.

An offer he had to refuse

Lillebror ska åka till mormor och vara där själv några dagar för första gången. Storebror kommer med ett erbjudande:
- När du är hos mormor kan du få låna min bolibompadrake.
Lillebror tittar förvånat på Storebror.
- Säg TACK för nu var jag snäll, säger Storebror uppfordrande.
Lillebror är tyst.
-Om du får låna min drake tycker jag att jag ska ha din polishelikopter de dagarna, säger Storebror.
-NEJ, JAG VILL HA min helikopter, säger Lillebror, mycket upprörd.
- Då är du INTE snäll, säger Storebror.

Därpå måste jag lägga mig i och förklara ett och annat om ärlig byteshandel men den delen slipper ni.

Den där dagen

är väl på söndag då alla mammor ska kommas ihåg av sina barn och män (om man har så små barn att de inte förstår att det är den dagen). Men vad gör man när jag är ansvarig för att komma ihåg alla födelsedagar och andra bemärkelsedagar i vår familj. Egentligen ska man ju bara strunta i den där dagen. Jag menar, man känner sig väl älskad som mamma varje dag? "Dumma mamma, jag vill inte bo med dig längre", klingar i mina öron. Nåja, älskad i bland alla fall. Eller så sätter jag mig och plutar med munnen på lördag kväll och säger "¨Åh, vad jag önskar att någon kommer ihåg mors dag i år".

Mera amerikanskt blod tack

De ringer från dagis. De påminner om att det är 12-dag i dag och att vi sagt att vi skulle hämta barnen då och att klockan nu är halv ett. Jisses. Hade inte en tanke på att det var i dag. Fast jag undrade varför det var så få barn när jag lämnade dem i dag. Svamlade på om deadline på artikeln som jag skriver på och ursäktade mig när jag hämtade dem med andan i halsen tio minuter senare. Det är faktiskt sant, men det spelar ju ingen roll. Bara för mig kanske.
Det är så lätt att få dåligt samvete på dagis. Särskilt när man är föräldraledig och har äldre barnen på dagis. Brukar aldrig ha barnen där på 12-dagar eftersom jag vet att fröknarna anser att barn vars föräldrar är föräldralediga inte har något att göra där då. Och tro mig, det är många 12-dagar under våren. Men i dag gjorde jag två tabbar. Och jag grämer mig fast jag inte vill.
Jag hatar mitt dåliga samvete och mitt lutherska ursprung. Jag skulle så gärna blanda i mig lite mer kaxig amerikan-blod i min svenska lagom oroliga inte-sticka-ut-näsan-person .
För då skulle jag :
inte städa hysteriskt innan folk kommer
slappna av mer när folk kommer och låta dem hjälpa till
inte behöva planera allt
inte behöva vara så präktig

Livet på landet

Så här idylliskt kunde man ha det jämt om man bodde på landet utanför Sala. Storebror gillar det verkligen. Lammet är ett av 38 lamm som fötts hos min gröna vågen-faster i år. Förra året däremot blev det inga. Baggen som hyrdes in då visade sig vara mer intresserad av andra baggar än tackor. Djur ska väl inte behövas skämmas för sin läggning. Har ni sett Regnbågsutställningen på Naturhistoriska?

Här är jag

Behövde en bild på mig själv. Sökte genom de tre senaste årens bilder och fann inte en enda bild på mig utan barn i knät. Det säger något om de sista åren... Men nu har maken tagit en bild. Fast är det verkligen jag? Inte är jag väl så klotrund... Men det visste jag väl egentligen, eftersom jag nogsamt undvikit vågen. Men nu finns snart ingen återvändo.

Om två veckor är jag en arbetande kvinna som cyklar till jobbet och då ska kilona rasa...