Pensionärerna rockar loss

Det är upp och nervända världen säger jag bara. Pensionärerna har tagit över nöjesvärlden. De reser och festar och engagerar sig så vi framstår som rena tråkmånsarna. Mamma kommer förbi några timmar. Hon har varit på återträff i Stockholm och bott hos barnens kusin. Men hon kommer förbi senare i veckan igen och stannar en natt, innan hon flyger till Afrika. Sist hon och morfar var förbi för ett par månader sedan var de på hemväg från Indonesien. Inte för att de inte har tid att träffa barnbarnen. Det gör de. De var här i nästan två veckor när Finblomman kom och passade killarna när vi var i Budapest i våras. Men man måste boka dem i god tid. För deras kalendrar är fulltecknade. Och deras telefoner ringer stup i ett. Men vi gillar dem. Och jag är väl bara avundsjuk.

Myskväll

Minns ni vad ni gjorde på kvällarna innan ni fick barn? Jag minns att vi kunde sitta som ett gammalt pensionärspar i soffan, dricka ett glas vin och titta på en film eller till och med NYHETERNA . Nu är den av oss som inte är på tur att bada, mata och läsa för hela armén antingen i färd med att duscha, eftersom det inte hinns med på morgonen, svabba i köket eller i bästa fall surfa på nätet. Och när jag tjatat om att "kan vi inte göra något tillsammans i kväll" kommer maken med en film, som vi sätter på efter kvällsamningen vid halv nio snåret. Tio minuter senare hör jag som i en dimma att han ropar på mig. "Ville du se den här filmen, eller" Men det gick inte den kvällen heller. Tröttheten tog över. Åhh, när ska vi vara tillsammans?

Det här med karaktären

Jisses, vilken dålig karaktär man har. Här började jag känna mig lite duktig efter att jag känt att byxorna går på lättare igen. Och så började jag få lite positiva kommentarer om att jag gått ner i vikt. Och vad gör jag då? Plötsligt ser jag mig smygäta ungarnas lördagsgodis och äppelpajen mysmaken gjort med barnen bara försvann. Så det är bättre ni kommenterar nya gäddhänget, för då kanske jag skärper mig.

Risk för fängelse

Har vi varit väl fascistiska i vår iver att lära barnen att godis äter man på lördagar?
Dagens citat fällde generalen efter att dagiskompisen pratat lyriskt om hans familjs förestående frossarfredag. Jag föreslog att vi skulle be maken köpa lite fredagsgodis.
- Nä, sa generalen allvarligt. Det är nog ingen bra idé. För då kommer vi i fängelse.
- Varför då?
- Man måste va i finkan om man äter godis när det inte är lördag.

Vad brun hon är

Var med Doctor D hos barnläkaren igår. Det visade sig ordinarie läkaren tagit tjänstledigt för att jobba på nya privata barnsjukhuset Martina. Sa hans kolleger och muttrade lite. Undrar just hur många läkare landstinget tappar dit?
I alla fall, på väg upp i hissen träffar vi en svart mamma med en bebis. Doctor Dtittar storögt på henne och säger;
- Mamma, den mamman är jättebrun.
- Ja, säger hon och skrattar, jag är jättebrun.
Jag blir lite generad över min lantisson och nämner några barn på dagis som också är "bruna"
- Ja, säger Doctor D. De är lite bruna. Men hon är jättebrun.

Öhh, vem var det som vann, sa du?

En gång om året är det dags att känna sig riktigt korkad. Trots att läsning är ett av mina största intressen har jag knappt aldrig läst något av en litteraturpristagare innan de vunnit. Förutom Toni Morisson då som är en fantastisk författare och inte alls svår att läsa tycker jag. Men nu säger de att valet av årets pristagare - Jean-Marie Gustave Le Clézio (hur ska jag komma ihåg det namnet) -var en favoritkandidat. Trots att jag inte hört om någon som läst något av honom och trots att det återigen var en man och en europé.

True love

Doctor D gillar sin lillasyster jättemycket. "Hon gillar mej åsså , säger han.