Vi ses

Jag fick det. Ett vikariat på en organisationstidning. Jag kommer skriva reportage. Jag får tjänstledigt från min hemvist under nio år och så får vi se vad som händer sedan. Men nu måste jag koncentrera mig på det nya och min familj och att jag har handväska och plånbok med mig och inte avslöjar hur förvirrad jag kan vara. Det blir liksom inga tankar kvar till bloggen. Inga putslustiga alla fall. Så jag tar paus från bloggen ett tag. So long.

Riskzon

I fredags var jag på min 44-årige grannes begravning med runt 200 andra som känt honom och hans familj. Hoppas det kändes bra för hans fru och barn att så många kom. Men jag led med min grannfru att mer än hälften av alla, efter att ha gått fram till kistan, gick fram till henne och kramade henne. Hon fick resa sig upp varje gång. Som om det inte var jobbigt nog för henne skulle hon krama hälften av alla besökare under begravningen också. Har ni varit med om det?
Jag noterade att en tredjedel av männen var överviktiga män runt 50 som liksom min döda granne borde ligga i riskzonen för hjärtinfarkt. Tänkte de också på det tro?

pyjamasar på

Jag gillar min familj. Särskilt mycket gillar jag dem när jag kommer hem sent. Det känns så alla fall. När barnen sitter med pyjamasarna på och ser så söta ut och mannen har kläderna på men han är söt ändå (hur lät det då?) . Ska försöka komma ihåg det nästa gång jag kommer hem till ett kaos.

bara ett kommunalråd

När det fungerar på jobbet är det roligt. När jag känner att jag skriver om viktiga saker som ingen annan uppmärksammar. När man skakar om lite i kommunförvaltningen. Och känner att man har fog för det. Så idag försvarade jag mig gentemot en politiker som uppenbarligen var uppskakad över vad jag skrivit. Jag hade bestämt mig för att inte ta emot skit från henne för jag visste att jag hade fog för vad jag skrivit. Men plötsligt stod min högste chef bredvid mig och undrade förskräckt vem jag läst lusen av så högljutt.
Men han verkade lugn när jag sa. "Det var bara ett kommunalråd".
"Jaså, bara det, sa han och lommade iväg.

Spyr

Ingen kräksjuka, men det KÄNNS som jag spyr på mig själv. Efter en lång dag med intervjuer och spända nerver blir jag så trött på min egen röst. Särskilt när jag fortsatte prata på kvällen och då menar jag diskutera. Gör inte ofta det kvällstid. Jag brukar mest ha korta konversationer efter jobbet av typen"kasta inte maten på golvet" "Om du gör det igen får du inte se Bolibompa" . Och till maken blir det"ska vi prata om det i morgon i stället".

Men jag såg något uppfriskande i måndags. Cirkus Alfons på Södran. Åh, vad roliga och bra de killarna är!

Ironi och Göran

Nu tror ni att ni kommer att tvingas läsa ännu ett tjatigt avsnitt, del 201, om mina sjuka barn.
Men jag tänkte i stället berätta om de 30 senaste böckerna jag läst och debatterna på kultursidorna som jag så gärna vill diskutera.... Man är väl på :) Observera, här är det meningen att ni ska känna ironin drypa. Jag somnar alltid så gott när jag läser kulturdelen. Fast jag håller inte med Göran Hägglund för det.
Men, gäsp, vi tar det en annan dag. Godnatt.

Borrelia Ofelia

Just när vi började tro på läkarna att Lillebror nog bara haft virusinfektioner de senaste jobbiga sex veckorna ringde läkaren från Huddinge på lördag morgon. Resultatet från senaste borrelia testet visade att han har det. Vi åkte till Huddinge Karolinska lördag och söndag och han fick antibiotika intrevenöst. Under veckan kommer en sjuksköterska till oss varje dag och ger honom det i hans lilla kanyl i armen. Han ska få det i tio dagar.
Tänk vad en liten fästing på Finnhamn i juni kan ställa till med. Tur att han är bättre. Starke Lillebror kämpade sig igenom värsta tiden utan penicillin.
Hädanefter vet jag att det inte behövs en ring runt fästingbett för att det ska vara borrelia.

Finblomman går

Sötaste Finblomman har börjat gå till slut femton månader gammal. Hon är så stolt. För att inte tala om hur stolt stora Storebror är. Han förevisar vad hon kan på dagis. Lillebror tycker att vi tramsar lite väl mycket med Finblommans färdigheter. "Jag kan gå OCH springa, REKORDSNABBT" fräser han.

Döden

Döden gjorde sig påmind. Vår närmsta granne kom in i söndags och berättade att hennes man dött i en häftig hjärtinfarkt under natten. Helt oväntat. Han var bara 43 år. HAns frus och deras två pojkars, (15 och 17 år gamla) liv blir aldrig mer som förut. Jag vill bara krama de här två långa fina gängliga tonåringarna. Men det är lättare sagt än gjort. Jag kan bara säga till henne att vi finns här för henne. Men hur kan jag lindra hennes smärta. Hoppas att de framöver i alla fall kan glädja åt åren de haft med en väldigt närvarande och älskad man och pappa.

Lena lillebror

Vi hade barnvaktshjälp av min duktiga snart 17-åriga kusin från Sala. Storebror konstaterade att "hon är precis likadan som sin stora syster fast hon är lite annorlunda i ansiktet".
Du och lillebror då? frågade jag. Är ni så lika?
- Nä, sa han. För jag är ljus och han är mörk. Och jag har klisår överallt (han syftar på sina eksem), men han är len . Och jag gillar att leka, men han vill bara titta på Dora.

Fru Anka och jag

Jag tror ibland att jag kanske skulle må bra av att vara lite mer som hemska fru Anka i TV-showen som alla pratar om, men ingen har sett. Då kanske jag inte skulle komma till jobbet i två par olika skor och med en stor vällingfläck i rumpan. Jag menar, inte bara för det andra könets skull utan främst för mina väninnors skull och min egen kanske.

Min svärmor växte upp i USA på 50-talet när kvinnor fick lära sig att agera som Fru Anka gör på 2000-talet. Hon noterade när de var här nyligen att jag inte uppfostrar Finblomman "like a girl". Då blev jag glad. Hur uppfostrar man förresten en 1-åring som en flicka? SKa hon sitta med fin klänning och titta på när brorsorna leker i leran? Inte i gula huset alla fall.

Finblomman på valpkurs

Jag tror vi måste sätta Finblomman på valpkurs. Tämja henne lite. Annars kommer hon vara som en farlig terrier när hon börjar på dagis. Hon har lärt sig en del av sina brorsor. Så när hon ska klappa blir det en hård smäll. Att dra i hår är en annan favorit. Inte för att brorsorna drar henne i håret. Men när hon står upp så är brorsornas hårsvall i perfekt höjd för henne när de sitter ner och bygger och fixar. Dessutom skriker de så högt och roligt när hon drar i håret.
När hon ska gosa slår hon med hela huvudet mot mitt bröst.
Jag är inte rädd för hennes skull när det är dags för dagis i januari. Men jag tänker lite på de andra barnen...

Maratonmål?

Lillebror har varit sängliggande till i dag. Men i dag, äntligen, kan det ha vänt. Tydligaste tecknet var att ingen utom honom fick utrymme att säga något vid matbordet. "Mamma, lyssna nu, på mig nu, LYSSNA NU säger jag, vet du att".
Storebror generalen hann dock med en snabb rapport från kärlekslivet från på dagis:
"Mamma, jag skulle ju gifta mig med E. Men nu säger hon att kanske träffar hon någon när hon börjar skolan som hon hellre vill gifta sig med. Men då sa jag att det gör inget, för då gifter jag mig med S istället."
Finblomman dansade sin obligatoriska egna dans under middagen. Två armar vevanden i luften i fem minuter som hon sedan avslutar med en hälsning som för tankarna till en tidigare diktator i Tyskland. Sedan storskrattar hon och brorsorna.
Och maken ser ut som han just sprungit i mål efter ett maraton. Så känns det när man oroat sig för sitt sjuka barn och varit hemma med det under fyra veckor.

Lillebror igen

 Vill bara berätta att Lillebror mår bättre. Vi tillbringade helgen på barnmedicin. Han fick dropp och piggnade på efter det. De har tagit fler tester, men vi vet inte än vad hans trötthet beror på. Det kan vara att han har haft otur och åkt på virus efter virus och är urlakad efter det. Nu har han har åkt på en ny förkylning så han han har hostat hela nätterna, så det lär ta tid innan han är som förut. Tur att mormor och morfar kom upp och hjälpte oss över helgen och den långa måndagen med alla barn hemma. Lillebror kommer vara hemma en vecka till minst. Maken har hedersuppdraget att få i honom all vätska och mat under dagen. Det är ingen lätt uppgift.

Många tester

De tog runt åtta tester på älskade lillebror, urinprov, ett antal blodprov för att kolla allergier, körtelfeber, njur och levervärden. De ska även kolla borrelia och TBE. Är det fästingen i juni som är orsak till det här? Det blir långa dagar fram till nästa vecka när svaren kommer.
Men i kväll hoppade han fyra gånger och skrattade. Skönt.

Lillebror

Älskade lillebror mår fortfarande inte bra. Någt är fel. Han är så trött, så trött, vill inte äta och går ner i vikt. I morgon blir det barnläkarbesök.

Sömn och kameror

Dåligt med sömn och jag fuskade på väg till jobbet. Schh. Säg inget. Det blev pendeln och ingen cykling. Nu har jag varit på en presskonferens med statsministern och de andra höjdarna på en skola i staden jag bevakar. Barnen tjöt och sprang efter dem som om de vore rockstjärnor. Jag undrar om de sov dåligt i natt? Har man råd med det när tio filmkameror sätts framför ditt ansikte?

sjukdagar

Tillbaka till jobbet i morgon efter två sjukdagar hemma. Fick lillebrors feber, men det är över. Och det fungerar inte att vara så där mysigt sjuk och ligga i sängen och läsa bok här hemma. Jag måste till jobbet och få lite egentid. Här blir barnen förorättade om jag vill gå på toa i fred.

ingen svininfluensa här inte

De tog Lillebrors symptom på allvar när jag ringde lokala kvällsakuten. "Kom bakvägen. Stå och vänta utanför till vi ger en signal vid halvåtta och öppnar en hemlig dörr". Typ.
Exakt vid den tidpunkten öppnade en läkare och sjuksköterska med ansiktsmask en dörr jag aldrig sett förut. Fast nästan lite besvikna konstaterade de att hans symptom var så milda, att någon svinunfluensa var det inte. Utan ett av de andra virus som härjar just nu. Då räcker det med glass, kanelbullar och saft för att bli bättre, sa doktorn.
Det gillade lillebror.

Kass mamma

Igår gjorde jag en repa i nya bilen.
I dag skickade jag generalen på kompisens kalas en dag för sent. Jag hade inte kollat datumet ordentligt. Så alla var på barnadiset i går.
Man skulle kunna säga att jag har varit mer omtyckt i gula huset än just igår och i dag.