Snygga barn

Här är Finblomman ensam och tillsammans med brorsorna. Jag tycker mina barn är så fina utan vattkoppor. Det kanske är därför det finns barnsjukdomar. För att man ska uppskatta deras skönhet ännu mer när de är utan prickar. Nu ska vi ha fem-årskalas för Storebror två helger i rad. Den lille generalen kunde inte bestämma sig för vilka han ville bjuda så vi bjöd hela avdelningen. Det verkar bli runt tio dagisbarn på lördag. Förslag på lekar mottages tacksamt...

Skvallerbytta bing bång

Lillebror aspirerar på posten som familjens ordningspolis samt skvallerbytta bing bång. När han kom till dagis i går efter att ha varit hemma i tio dagar sprang han fram till fröknarna, bara för att berätta:
- MAMMA HAR HÅL I TANDEN. HON BORSTAR INTE TÄNDERNA. NU ÄTER TANDTROLLEN HENNES TÄNDER!
Allt detta sa han med förfäran i rösten.
En möjlig framtida karriär för Lillebror, om han fortsätter på det här viset, skulle ju kunna vara kvällstidningsjournalist som sin morbror, eller lokalredaktör på jakt efter scoop som sin mamma.
PS. Lillebror talade sanning. Delvis alla fall.

Bildutmaning

Kajsa hade en rolig utmaning på sin blogg. Gå in i din bildmapp. Välj den sjätte mappen och sedan den sjätte bilden. Publicera bilden och berätta något om den.

Titta vilken fin bild som kom upp som min sjätte! Storebror och mormor samtalar på baksidan av vårt hus förra sommaren. SOMMAREN! Smaka på det ordet ni... Jag tror bilden togs av morfar när mormor och han var uppe i väntan på Finblommans ankomst.

Storebror är väldigt nära sin mormor. Han tycker att hon och morfar ska bo närmre. För det är så lååååååångt att åka till Småland, säger han. Fast han vill inte vara utan vita huset i Småland med lekstugan och sjön och katter och allt.

Önsketanke

Skulle vilja trycka på pausknappen. På barnen, men mest på mig själv. Kan man få åka på semester bort från sitt eget huvud?

Förlåt Cecilia Frode

Tusen tankar mal samtidigt och jag är trött och dricker kaffe. Då blir jag ännu mera speedad. Det beror förstås på brist på sömn. Plötsligt känner jag att jag inte klarar en dag till i gula huset med sjuka barn. Ändå har jag haft en bra vecka, min snälla pappa var uppe ett par dagar och passade Lillebror och Finblomman när jag var inne i stan och ordnade ett par saker.
I stan gick människor på gatorna som de alltid har gjort. Bara det att jag inte har sett det på ett och ett halvt år, typ. I alla fall inte utan barn. Alla ser så tjusiga ut. Jag irrade bort mig i Vasastan och frågade en tjej om vägen. Hon svarade surt att hon inte visste var gatan låg. När hon tittade hastigt på mig under sin skärmmössa såg jag att det var Cecilia Frode. Förlåt, Cecilia, jag såg inte att det var du. Jag är inte typen som går på kändisar. Och bli inte arg på mig. Vi sitter i samma båt, du har väl småbarn? Då vet du hur det är när man så trött att tårarna kan trilla för minsta skitsak. Jag vet varför tårarna kom. För jag blev så sugen på att vara en del av världen med människor som jobbar och äter lunch och ser så där snygga ut.

Utan kräks på axeln.

Foto: Ulla Montan

Så olika

Lillebror skriker på nedervåningen någon gång vid två-tiden på natten. Som vanligt vaknar jag på två röda sekunder och flyger nerför trappan. Storebror ligger redan i vår säng, sin vana trogen. Mannen sover vidare under sina kuddar som skyddar honom likt kinesiska muren mot Storebror. För fick Storebror bestämma skulle han hålla sin pappas öron hela natten och det orkar inte pappan.

Lillebror berättar ganska vaket mellan hulkningarna att någon tagit hans ben. Men vi hittar turligt nog bägge hans ben i täcket. Jag hittar också hans älskade snutte och då slappnar han av och borrar ner sig i kudden igen. Jag kysser hans panna ömt. Då säger han surt: "Gå iveg mamma. Jag ska sova nu". Det är min älskade Lillebror i ett nötskal. Han är så självständig. Sedan den dagen han föddes har jag känt att han kommer vilja flytta hemifrån snart. Och vid de sällsynta tillfällen när han kommer till vår säng på natten suckar han bara och ångrar sig efter tio minuter och går tillbaka till sin säng.
Storebror däremot får aldrig nog av närhet. Han ska gifta sig med hela sin familj och säger att han vill nog bo med oss hela livet.

Dessa två väldigt olika pojkar är bägge mina och jag förundras över dem varje dag.

Pojken i randig pyjamas

Jag såg två filmer i helgen med maken, som ser mycket fler filmer än vad jag gör. Jag brukar somna så skönt till nyheterna klockan nio. Men nu fastnade jag framför dessa, även om jag hotade med att gå flera gånger och se På Spåret i stället på Bolibompateven. För På Spåret mår man i alla fall inte dåligt av. Inte behöver man gråta och hulka heller...
The Escapist handlar om en äldre som suttit i fängelse många år och som slutligen bestämde sig för att rymma när hans dotter blev sjuk. http://www.imdb.com/title/tt0961728/
The boy in the stirped PJ handlar om vänskapen mellan en tysk pojke och en judisk pojke under andra världskriget. Judiska pojken sitter i koncentrationsläger och de blir kompisar genom staketet.http://www.pjvoice.com/v42/42602pj.aspx
Båda är egentligen bra filmer. The Escapist var en annorlunda fängelsefilm, för slutet var inte givet. Men man ska nog inte vara urlakad när man ser dem...