Dagen efter

När tredje barnet kom till vår säng i går natt tänkte jag att "oj, vad det var gott om utrymme", men det berodde förstås på att maken redan schappat till soffan i stället. Han tröttnade väl på att generalen helst vill hålla i både mina och sin pappas öron. Tredje sänggästen, Doctor D var klarvaken, stampade högljutt uppför trappan när han kom och frågade trettio gånger " Var e daddy" till jag tröttnade och la tillbaka honom i sin säng där han somnade ögonaböj. I dag är jag återigen trött och förvirrad och tänker att det är en massa saker jag måste göra som jag glömt, var det inte en räkning jag missat och det går åt fanders med viktminskningen, nu måste jag skärpa mig och svägerskan har opererat höften -henne är det verkligen synd om- och jag borde skicka en present.

Time for CHANGE!

Såg lite av debatten mellan Obama och Mc Cain häromdagen. Det räckte för att bli övertygad om att Obama måste vinna. Han är ju så mycket mer presidentlik. Se hur han för sig och hur förtroendeingivande han är. Plus att han ser bra ut. Mc Cain är en liten rund gubbe som struttar fram och hotar med att ställa in sin kampanj för att ägna sig åt finanskrisen, som han ändå inte har så många lösningar för. Nu handlar det ju inte bara om utseende och hur personer för sig. Men medge att det ändå har betydelse.

Min man, som är amerikan, har utvecklat ett slags narkotikaliknande beroende av att läsa allt om Obama och för honom och hans likar och hoppas jag också att de inte ska behöva bli besvikna utan att han vinner. It is time for CHANGE!

Fanders med flaskorna

Känner mig trött, sorgsen och förvirrad. Oftast brukar de känslorna bero på just trötthet. Men det är också den här kemikalien bisfenol A:s fel. Brukar inte stressa upp mig för sådana larmrapporter. Men hur sjutton kan man stoppa sådana preparat i barnprodukter. Vällingflaskan ska ju vara själva kärnan av trygghet för många barn. Också har man kanske gått och lurat i dem en massa skit genom just denna symbolen för ens kärlek. Ungefär som om man låtit gamla gasspisen stå och läcka med avsikt.

Hörru chefen

Jag känner den komma smygande- arbetslusten. Den kommer alltid på fredagar. Då saknar jag jobbet. Jag älskar fredagskänslan, när veckan börjar komma till sitt slut. Man randar de sista notiserna innan man tar en trevlig lunch med kollegerna. Kanske skulle jag ringa chefen.
- Du, jag har en sådan arbetslust. Får jag komma tillbaka?
- Vad trevligt, säger han förstås. Hur mycket kan du jobba?
- Jag tänkte mig kl 10 till 14 på fredagar.
- Inte mer?
- Nej, jag vill inte bränna ut mig. Gäller att maxa arbetslusten.

I svampskogen

Gänget i svampskogen. Generalen, morfar. Doctor D, och maken. Finblomman och jag fotograferar.

Bisarra middagskonversationer

Vi har så mycket goda intentioner maken och jag. Som att vi ska äta middag tillsammans helst varje dag. Det kan gå till så här:
- Maten är färdig, säger jag eller maken.
- Nej, vänta, jag bygger en glittermaskin, säger Generalen. Så kan du strö glitter på bröstmjölken till Finblomman.
- Hrmm. Precis vad jag önskat mig.
Vid middagsbordet surar Tvåan.
-Äcklig mat. Jag gillar inte äcklig mat.
Maken tittar ut genom fönstret och jag ser att han är långt borta. Kanske tänker han på PVC fönster kontra kärnvirke fönster eller något annat husprojekt.
Tio minuter senare när jag tröstlöst försökt få i gång någon konversation med maken och Tvåan, behagar Generalen komma.
-Vad har du gjort på dagis idag?
- Vet inte, kommer inte håg.
-Vad åt ni då?
- Vet inte, kommer inte ihåg. Jag vill bygga en maskin med dig efter maten.
Finblomman däremot, hon skrattar med hela ansiktet från sin babysitter bara jag ger henne ett ögonkast. Henne finns det hopp om. Vi ska nog vi styra upp middagssnacket framöver.

Höstresa

Undrar ni var vi tog vägen förra veckan? Vi åkte till Småland. Där har vi ätit kräftor (som mormors granne tagit upp åt Generalen eftersom han ÄÄÄLSKAR kräftor) plockat svamp och gått på samhället och fikat och ätit. Det är sånt vi gör där. Tvåan var alldeles till sig när vi plockade svamp med Morfar. Han gick där med en korg som var lika stor som han själv och pekade och frågade" E de en god svamp, mamma? och plockade för glatta livet. Men sedan vägrade han att äta dem och deklarerade allvarligt att att "De eeee ingen go svamp". Generalen gillade såväl kantareller som trumpetsvamp och åt upp mormors och morfars portioner med. Tvåan fick rida en häst för första gången i söndags. Han var så lycklig att han hoppade i sadeln och sjöng hela vägen. I tisdags tog vi tåget hem Generalen och Doctor D satt i två och en halv timme i sina säten och kollade på film och ritade i pysselböcker. Sedan började de skrika BAJSKORV till varandra och drog varandra i håret, men det var bara sista kvarten. Då var det skönt att Daddy mötte oss på perrongen i Flempan.