Ironi och Göran

Nu tror ni att ni kommer att tvingas läsa ännu ett tjatigt avsnitt, del 201, om mina sjuka barn.
Men jag tänkte i stället berätta om de 30 senaste böckerna jag läst och debatterna på kultursidorna som jag så gärna vill diskutera.... Man är väl på :) Observera, här är det meningen att ni ska känna ironin drypa. Jag somnar alltid så gott när jag läser kulturdelen. Fast jag håller inte med Göran Hägglund för det.
Men, gäsp, vi tar det en annan dag. Godnatt.

Borrelia Ofelia

Just när vi började tro på läkarna att Lillebror nog bara haft virusinfektioner de senaste jobbiga sex veckorna ringde läkaren från Huddinge på lördag morgon. Resultatet från senaste borrelia testet visade att han har det. Vi åkte till Huddinge Karolinska lördag och söndag och han fick antibiotika intrevenöst. Under veckan kommer en sjuksköterska till oss varje dag och ger honom det i hans lilla kanyl i armen. Han ska få det i tio dagar.
Tänk vad en liten fästing på Finnhamn i juni kan ställa till med. Tur att han är bättre. Starke Lillebror kämpade sig igenom värsta tiden utan penicillin.
Hädanefter vet jag att det inte behövs en ring runt fästingbett för att det ska vara borrelia.

Finblomman går

Sötaste Finblomman har börjat gå till slut femton månader gammal. Hon är så stolt. För att inte tala om hur stolt stora Storebror är. Han förevisar vad hon kan på dagis. Lillebror tycker att vi tramsar lite väl mycket med Finblommans färdigheter. "Jag kan gå OCH springa, REKORDSNABBT" fräser han.

Döden

Döden gjorde sig påmind. Vår närmsta granne kom in i söndags och berättade att hennes man dött i en häftig hjärtinfarkt under natten. Helt oväntat. Han var bara 43 år. HAns frus och deras två pojkars, (15 och 17 år gamla) liv blir aldrig mer som förut. Jag vill bara krama de här två långa fina gängliga tonåringarna. Men det är lättare sagt än gjort. Jag kan bara säga till henne att vi finns här för henne. Men hur kan jag lindra hennes smärta. Hoppas att de framöver i alla fall kan glädja åt åren de haft med en väldigt närvarande och älskad man och pappa.

Lena lillebror

Vi hade barnvaktshjälp av min duktiga snart 17-åriga kusin från Sala. Storebror konstaterade att "hon är precis likadan som sin stora syster fast hon är lite annorlunda i ansiktet".
Du och lillebror då? frågade jag. Är ni så lika?
- Nä, sa han. För jag är ljus och han är mörk. Och jag har klisår överallt (han syftar på sina eksem), men han är len . Och jag gillar att leka, men han vill bara titta på Dora.

Fru Anka och jag

Jag tror ibland att jag kanske skulle må bra av att vara lite mer som hemska fru Anka i TV-showen som alla pratar om, men ingen har sett. Då kanske jag inte skulle komma till jobbet i två par olika skor och med en stor vällingfläck i rumpan. Jag menar, inte bara för det andra könets skull utan främst för mina väninnors skull och min egen kanske.

Min svärmor växte upp i USA på 50-talet när kvinnor fick lära sig att agera som Fru Anka gör på 2000-talet. Hon noterade när de var här nyligen att jag inte uppfostrar Finblomman "like a girl". Då blev jag glad. Hur uppfostrar man förresten en 1-åring som en flicka? SKa hon sitta med fin klänning och titta på när brorsorna leker i leran? Inte i gula huset alla fall.

Finblomman på valpkurs

Jag tror vi måste sätta Finblomman på valpkurs. Tämja henne lite. Annars kommer hon vara som en farlig terrier när hon börjar på dagis. Hon har lärt sig en del av sina brorsor. Så när hon ska klappa blir det en hård smäll. Att dra i hår är en annan favorit. Inte för att brorsorna drar henne i håret. Men när hon står upp så är brorsornas hårsvall i perfekt höjd för henne när de sitter ner och bygger och fixar. Dessutom skriker de så högt och roligt när hon drar i håret.
När hon ska gosa slår hon med hela huvudet mot mitt bröst.
Jag är inte rädd för hennes skull när det är dags för dagis i januari. Men jag tänker lite på de andra barnen...