Kristina och jag

Vet ni vad som är största skillnaden mellan mig och Kristina i utvandrarna?
Ni kan inte gissa.
Jag knarkar. Och det gjorde nog inte hon.
Jag menar att jag bloggknarkar, hemnetknarkar, sökajobbknarkar med mera.
På semestern klarar jag mig bra utan.
Men sedan börjar det. Behovet- av att surfknarka efter mina favoriter på kvällen när jag suttit framför en burk hela dagen. Vansinnigt.
Kristina hade en stark längtan- hem i hennes fall. Jag har också en längtan- bort.

Inspiration

Det finns många som inspirerar mig:
Kolleger som skriver bra.
Böcker jag läser.
Också finns det förstås en massa bra bloggar.
När jag märker att jag söker upp samma bloggar varje dag för att se vad hänt med ditten och datten eller bara för att de skriver bra, så bör jag förstås lägga till dem i min blogglista.
Sagt och gjort: Jag gillar Jensens tankar, för att hon skriver så bra. Karin Ketchupmamma och Kommandomamman för att de slår huvudet på spiken på om familjelivet och får mig att skratta.
Tonårsmamman har jag nämnt tidigare, för att hon hänger med i allt som händer och har en åsikt om det mesta.
Också ska jag inte glömma vad killarna och vi har nynnat på i sommar. Min kompis och hennes man har gjort en jättekul cd som de kallar Föräldraledighet, som innehåller guldkorn för både barn och vuxna.

Förresten, köp augustinumret av Hemtrevligt. (Ja, faktiskt, ett nytt nummer igen) Reportaget jag gjorde om min kompis Zoila och hennes syster och deras fantastiska familjehistoria är med. Kicki har tagit otroligt bra bilder.

Krafsa på ytan

Jodå, visst överlevde jag första arbetsdagen. Det är inte så farligt när man väl är där. Hade tyvärr för mycket tid att känna valken på magen när jag satt i en skrivbordstol hela dagen.
Så var det dags att rensa mejl och sortera artikeluppslag. Kändes lite som när jag rensat rabatter sista dagarna och bara krafsat på ytan och inte gjort något grundligt jobb.

Men maken höll sitt löfte och vi åkte och badade när jag kom hem. Kände ni vad det blåste kallt i kväll? Fast det var varmt i vattnet.

Förresten, Finblomman vinkar när vi säger Bye bye till henne. Fantastiskt vilka intelligenta barn vi driver upp. De växer och blir starkare än allt vi försöker odla i grönsakslandet.

Ångest

Det började redan i onsdags när vi åkte från Småland. Jag kände att den kom krypande. Den där obehagliga känslan att sommaren varar inte för evigt. Troligen tog jag sista doppet i Virserum för i sommar och så vidare. I morses hade den slagit ner som en bomb. Jag har varit som förlamad av ångest över att semestern når sitt slut. Det blir väl bättre efter att jag varit på jobbet någon dag.
Maken tröstar; vi åker och badar på kvällarna, det är en hel månad kvar av sommaren med mera.

Men det är inte samma sak.

Egna minnen

Har hämtat Storebror i dag. Han var kvar några dagar hos mormor och morfar. Vi möttes i Linköping. Det kändes som han var så mycket större när han kom hem full av nya saker att lära och berätta för Lillebror. Han bjöd på kräftor som han fiskat med mormor och morfar och kokat på morgonen.

-Vet ni att först är de svarta och när de kokas blir de röda, så är det faktiskt.

Lillebror fick de största kräftorna, bestämde Storebror. Aldrig är väl syskonkärleken så stor som när de hunnit sakna varandra några dagar.

Jag är så glad att mina barn får dessa fina minnen på tu man hand med morfar och mormor.

Foto: morfar och mormor

Sommar i Småland

Tog lite paus från bloggandet, men nu är jag tillbaka. I kväll får ni se några av sommarens bilder. Så bra sommar som i år har vi inte haft på länge. Hunnit bada mycket. Precis som en sommar ska vara.

Brödraskap

Lillebror sitter på toaletten. Jag hör hur han ropar på Storebror.
-Du måste komma. Den är jättestor. Kom nu. KOLLA!
Jag hör hur storebror springer dit.
Smyger mig dit. Ser hur Storebror kikar ner i toaletten. Han säger:
-Wow, den var verkligen REKORDSTor. Jag har aldrig sett en sådan förut.
Han lägger armen om lillebror också står de en stund medan de kikar andäktigt på Lillebrors rekordbajs.

Det måste väl vara detta som brödraskap handlar om.