Glada tanter på äventyr

På onsdag flyger min 67-åriga faster och hennes 80-åriga väninna till Auckland Nya Zeeland. Det ska bli så roligt att höra om deras äventyr. Ingen av dem har varit där förut. Och min faster hade nog inte tänkt åka om inte hennes väninna ringt upp henne i höstas och bjudit henne på den här resan. Väninnan ville ha sällskap och ville inte resa ensam. Min faster var osäker om hon kunde ta emot en så stor gåva. Men detta var vad väninnan ville göra. Så det är klart min faster skulle säga ja. Och jag är så glad för hennes skull. Ingen är mer förtjänt av ett sådant äventyr än hon.

Tomt

Det här med tid är märkligt. På helgerna trånar jag efter fem minuter för mig själv. När måndagen kommer och Finblomman och jag har lämnat brorsorna på dagis och gått vår promenad infinner sig tomheten. Vad ska jag göra nu då med alla timmarna till tre?
Fylla i webben till försäkringskassan, stryka och vika tvätt,plocka undan, skriva barnens namn i de nya kläderna och läsa kursarnas reportage till onsdag.
Näää. Om en stund. Ska bara blogga lite först.

Resfeber

Hur ska det gå för deras mamma?
När jag har chansen att fly så tvekar jag. Om en vecka ska jag med på nöjesresa till Riga med jobbet. Och jag är jättenervös. Inte för barnens skull. Jag vet att de har det bra hemma. Men hur ska jag klara mig? Nu har jag chansen att prata med folk i två dygn utan att ständigt bli avbruten. Men så mycket har jag inte att säga. Har inte en susning om vad som går på bio och hänger dåligt med i nyhetsflödet. Dessutom måste jag komma ihåg att stänga gylfen, verkar jämt glömma det här hemma. Också kommer brösten värka, jag måste pumpa ur så de inte sprängs. Vad har jag gett mig in på? Förklaringarna är två; 1, Jag längtar efter mina trevliga kolleger. 2, Maken pushar, han tror jag behöver det.

kyligt för korvgubben

Var det tufft att jobba i dag? Tänk då på korvgubben, där kan man snacka om ett kyligt jobb. I alla fall i dag. Jag och Finblomman stod och intervjuade vår korvgubbe i vårt centrum i dag för ett reportage jag ska göra. Efter en timme kunde jag konstatera att jag skulle aldrig klara av det. Jag var stelfrusen. Och då hade han ytterligare sju timmar att jobba. Han sa att kvinnor är mera krävande kunder. De klagar om inte korven är supervarm. Männen säger aldrig något och vill inte ha den så varm. Kan det hänga ihop med att vi är mer frusna kanske?

Bröderna bus

Bröderna bus på isen häromdagen. Lillebror står på skridskorna för första gången och han är mäkta stolt. Generalen susar förbi och är så stolt att han fått upp farten och säkerheten att han sjunger högt. Deras far står mera ostadigt. När sönerna får fatt i varsin pinne och en kotte och låtsas spela hockey ser han mycket orolig ut. Mannen är inte så sportig och han fasar för att hans söner ska bli hockey freaks. - Det får bli fler pianolektioner, det ser jag det, sa han.

Vi hade just fått brev av hans kusin i Canada som har tre söner, alla hockeyfrälsta. Hon berättade hur tungt det var att spola isen på rinken- i deras trädgård. Tänk att han en rink i trädgården! Jag tror det var något sådant hockeylivsmardrömsscenario mannen föreställde sig i sitt huvud.

Coola skridskor

Vi var med goda vänner och åkte skridskor på sjön Trekanten i dag. Jag blir så glad av att komma ut och åka skridskor. Allra helst på riktig is. Och för generalen gick det mycket bättre på riktig is än i ishallen. Han var lycklig han med och sa att "sjöis är bäst". Och äntligen i eftermiddag fick jag tummen ur och fatt på ett par skridskor till lillebror på Blocket. Det var hemskt att inte ha några till honom när vi åkte i dag. Han var så lycklig i kväll med sina skridskor att han inte ville ta av dem.
- Jag är stor pojke, jag har coola skridskor och jag ska gå isskola i morgon, sa han.
Det ska han inte. Han tänker nog på storebrors fotbollsskola. De ska till och med gå på dagis några timmar i morgon, men sedan ska vi ner till sjön och åka. Och det tror jag han förstod till slut i kväll.
Men han var mycket nöjd i alla fall. Sötnos.

Gott nytt år!

Vill önska er alla ett riktigt gott nytt år. Det blir inte mycket bloggat när hela familjen är hemma. Känns på något sätt lite väl utelämnande att redogöra för vad vi trätt om till frukost och varför vi kramades till lunch . Kan i alla fall berätta att vi inte trätte på nyårsdagens frukost. Vi har haft huset fullt av våra svenskamerikanska vänner med barn, så vi var sex vuxna och sju barn. Vi blev bjudna på god mat i vårt eget hus och stod endast för huvudrätt och sovplatser. Barnen höll sams över förväntan. Generalen sprayade de andra barnen med vatten när han sett på Bamse för länge och trodde han blivit stygga vargen, men det var det värsta som hände. Särskilt roligt att detta nyårsfirande blev av, eftersom vi eller vännerna ställt in tre gånger tidigare just på nyårsaftnar ( en gång på grund av barnafödande, två gånger olika barn som varit så dåliga att de lagts in på sjukhus) Fjärde gången gillt, det blev av!