Change has happened

Det var nästan som att föda barn i natt. Vilken spänning och vilken glädje. Barack Obama har just blivit vald med en övertygande majoritet till USA:s president. Maken väckte generalen med orden att "idag är det en bra dag för det har hänt något väldigt stort". Vad häftigt om han kan komma ihåg denna historiska dag när han blir gammal.

tänkte inte på det

Nu är den här. Säsongen när hallen översvämmas av sura vantar, trasiga sockor och halskragar, overaller och jackor och kompisarnas mössor i stället för de egna. Jag som aldrig kunnat hålla reda på mina egna vantar. Vi har en rejäl korg för alla i familjen i hallen. So faar so good. Men de små vanthelvetena måste ju komma dit också. Och de måste komma med hem från dagis. Jag som har fullt upp med att få med barnen hem. Det är en prövning att gå igenom dagistorkskåp när påklädda otåliga barn står och väntar.
Man skulle behöva en magister i organisationskunskap för att bli trebarnsmamma.

Vilken kampanj

Det är fullt i familjens mejlbox. I kväll var det Al Gore som mejlade, men mest är det Michelle och Obama. Alla som bidragit med något till Obamas kampanj får uppdateringsmejl. Jag är otroligt imponerad av kampanjen. Och nu har han lyckats få 3,2 miljoner människor att bidra. Det häftiga är inte den totala summan utan att det är så många som bidrar med litet.
Hoppas att det går bra i morgon. Och hoppas att han kan infria en del av alla skyhöga förväntningar på honom.

Russell
Thank you for being there for this movement when we need you most. As Barack always says, real change doesn't happen from the top down. It happens from the bottom up. It happens because of people like you. We can't wait to see you backstage, Michelle P.S. -- If you can't make a donation, you can help get us across the finish line by volunteering to help get out the vote:http://my.barackobama.com/november

viktiga är att komma framåt

Maken har jobbat mycket senaste veckorna. Han kom hem efter åtta ikväll. När jag är ensam med barnen känner jag mig lite som den här kossan som ska få den trasiga bilen att gå framåt. Inga extravaganser. Det gäller bara att komma framåt. Och sen pusta. Och är jag på bra humör senare kan jag gå och pussa dem i nacken.

Jag gillar dem bäst när de sover.

Härliga skratt i källaren

Vi hade två tjejer boendes i källaren i helgen, min kusin och hennes amerikanska värdsyster från hennes utbytesår. Alla i familjen var lika förtjusta i besöket. Två härliga glada tjejer som fyller källaren med skratt, det kan inte bli bättre. Här ploppar Tova upp efter sitt år i USA som vilken kompis som helst och jag har svårt att tro att hon är tjugo är yngre än mig. Var det inte igår som jag själv var iväg? Tovas mamma- min yngsta faster, som är tio år äldre än mig- var själv iväg som utbytesstudent och har inspirerat mig till bland annat utbytesåret i USA. Och nu är cirkeln lite sluten när Tova delar de här erfarenheterna.Man växer av att resa och bo med andra människor.

tanka kraft och stämning

Lillebror och jag gick till kyrkogården. Fullt med ljus överallt. Kyrkan var öppen, full med ljus och sång. Lite drive- in gudstjänst. Man kunde komma och gå som man ville.

-Åh, vad fint, sa lillebror när han såg alla ljusen.

Vi sög in stämningen bägge två och gick fram och tände några ljus och jag tänkte på morfar och farfar bland andra.

Jag skulle gå till kyrkan oftare och hämta kraft om de hade drive-in-service. "Jag åker till kyrkan och tankar lite goda tankar, när jag handlat" kunde man säga en onsdagskväll.

Ljusen lyser upp i mörkret

I kväll tänder vi ett ljus på minnesplatsen i trädgården för lilla bebisen som dog i min mage, innan Lisa kom. Också ska jag se vem som vill se vill följa med mig till kyrkogården för att se ännu mera ljus. Det brukar vara så vackert och ett fint tillfälle att minnas och reflektera.