MVG på julen 2008

Tillbaka i gula huset. Pojkarna leker med sina nya julklappar. Maken leker med sin gitarr och Finblomman nojsar med sina fingrar. Inte ens jag har behov att ta mig ut ur huset. Efter fem dagar i Småland hos mormor och morfar och med kusinflickan och hennes familj och en dag i Bälinge hos goda vänner är vi helnöjda. Vilken ovanligt skön och lugn jul.

God Jul

God Jul i stugorna. Nu firar vi jul för fullt. Hoppas ni alla får en skön jul. Generalen har ritat en karta för att Tomten ska hitta till mormors hus. Så det ska nog gå.

faran är över

Faran är över. Den röda varningsflaggan tas ner. Det var bara lilla jag som kräktes i söndags, och sedan ingen annan. Nu behöver folk inte vara rädda för oss längre. Jag hade väl en egen variant av Lillebrors febersjuka. Så här efteråt känns det ganska bra att inte ha ätit på fyra dagar...

Sömn

Sömn.
Jag har ett komplicerat förhållande till sömn. Har alltid haft det.
Jag som är ångloket själv, förutom under några år för länge sedan på gymnasiet.
Men det här med sömnen. Det kan knäcka mig.
Faktiskt att det har hjälpt att få barn. Att amma gör mig så trött att jag somnar snabbt.
Men ibland går det inte i alla fall.
Det var nog sviterna av kräksjukan och oro för Finblomman, som fick mig att ligga vaken.
Sov gott kära vänner, för det ska jag göra i natt.

jag bara undrar

Jag bara undrar:
1. Vem kommer att kräkas här näst?
2. Vill mormor och morfar verkligen ha kräksjukan i julklapp?
3. Vem ska städa det gula huset? Jag säger som Lillebror; JAG VILL INTE.

Stackars Finblomma

Älskade Finblomman är sjuk. Men när maken och jag gled in på barnakuten i dag med henne kändes det annorlunda än tidigare besök. Jag var inte lika orolig. Hon är väldigt förkyld, har svår hosta och sov knappt i natt för det täta snoret. Jag hade packat med min julstrumpestickning och tidningar till maken. Vi har ju varit med förr och vet att det kan ta tid. Men vi fick snabbt träffa en bra barnläkare som kollade att hon inte hade biljud på lungorna och ordinerade hostmediciner. Alltså vanlig förkylning. Han noterade att vi kunde alla medicinerna på våra fem fingrar. Och vi berättade om de mindre roliga besöken på samma akut med en fem veckor gammal Lillebror som då fick RS första gången och när generalen haft astma attacker.

När vi åkte hem var vi ännu mindre oroliga. Visst har vi några jobbiga hostiga nätter framför oss. Men det är så skönt med tredje barnet att man vet att det finns ett ljus i tunneln.

Fast det var en sak jag inte sa till läkaren; Att jag kräktes i natt och hade feberfrossa. Så nu är frågan vem som kräks härnäst.

Notera: bra dag

Så här mycket såg vi av luciatåget.
I dag är det en bra dag. Notera detta. I dag är det en bra dag.
Jag inser att jag gnällt en del senaste veckorna. Men idag har vi flyt. Vi var uppe tidigt hela familjen. Kvart över sju var det samling på dagis för luciatåg utomhus. Generalen var tomtenisse och lillebror pepparkaksgubbe. Friska och söta och glada bägge två. Trots regnet. De minsta barnen på dagis lyftes ut som små paket i sina tjocka korvutstyrslar (overaller under lucialinne eller tomteklädsel) och de turades om att gråta högjutt. Men luciasångerna hördes ändå. Och fint var det. Sedan gick vi in och åt lussekatter.