Luther hänger efter mig

När generalen var bebis njöt jag av kafélivet. Nu vill jag oftast vara hemma när killarna är på dagis och njuta av lugnet hemma.
Men det är då han kommer, Luther. Han lämnar mig aldrig i fred. Han finns i mitt förbannade blod sedan generationer och får en att känna sig miserabel.
"Surfa, är det produktivt det? Och den där mackan, skulle du äta den egentligen"
Nu ska jag måla mina dörrar. Hi hi. För jag har märkt att Luther inte gillar oljefärg. Ett sätt att bli av med honom en stund. Har ni några andra tips?